Basel - kulturmekka

En timmes tågresa från min isolering på landet ligger Basel, en stad på gränsen till både Frankrike och Tyskland som har ca 160 000 invånare. Jag är verkligen djupt imponerad av tågtrafiken i Schweiz. Har hunnit åka en hel del tåg och spårvagn sedan jag kom till Schweiz och de är aldrig försenade. Näver.

Det var väldigt fint att susa fram igenom det schweiziska landskapet mot Basel. Och jag passerade den läckraste bryggeribyggnad jag sett: Feldschlösschen (tror jag att det stavas, omöjligt många sj-ljud i alla fall). Hann inte fota det, tyvärr.

Däremot så lurade jag in några alptoppar i kameran. Inte snyggaste fotona nånsin, men kanske kul att få en känsla för hur landskapet ser ut.




Basel är en vacker stad. Inte tu tal om det. (Fast jag tycker inte att B slår Zürich.) Rhen som delar upp staden gör sitt till. Det finns gott om bebyggelse med några hundra år på nacken. Jag travade runt bland en del av den och njöt av solen och värmen med en temperatur på uppemot 30 grader. (Men jag var extra tacksam igår för att jag inte var nunna, för det såg svettigt ut.)

Men först av allt tog jag först en spårvagn och sedan en till ut från Hauptbahnhof mot bystan i nordost. Där ligger Fondation Beyeler, ett 13 år ungt konstmuseum i vackra omgivningar med en imponerande samling av moderna klassiker, såsom Miró, Pollock och Mondrian. Jag åkte också dit för att se de två särutsällningar som pågår just nu; Basquiat och Felix Gonzales-Torres. Gillade verkligen museet, det påminde lite om Louisiana, och utställningarna.

Det som fick mig att dra mest på munnen där var - förutom Mirós underbara stora bronsskulptur Månfågel, som jag verkligen fick anstränga mig för att inte stryka med handen över och sedan försöka baxa med mig hem - en installation av G-T som bestod av ett större antal karameller inslagna i färgglatt glittrande "papper" i ett hörn i ena rummet. (Man fick ta en karamell om man ville för att interagera med konstverket.) Nu var det inte det som jag hade mest roligt åt (för jag är vid detta lag en luttrad konstmuseibesökare :)) utan den tillhörande lilla skylten på väggen som berättade vad konstverket heter och att det är "on extended loan" från The Art Institute of Chicago. Tanken på att man på Fondation Beyeler lånat konceptet med en hög karameller (som så vitt jag vet för den här utställningen kan ha inhandlats på närmsta Migros i Basel), på förlängd tid, från en annan konstinstitution, har förlängt mitt liv med säkert en kvart. Jag älskar att besöka konstutställningar, men ibland kan absurditeten i vissa inslag drabba även mig med kraftiga ryckningar i mungipan.


En av de finaste dörrarna till en offentlig toalett som jag stött på fann jag på Fondation Beyeler.


En återvändsgata i gamla stan i Basel.


Rhen och några av alla de pråmar som färdas på floden. Det guppade minsann förbi ett gäng flytvästar med innehåll i vattnet här också.



Münsterkyrkan som bl a har en enormt fin kreuzgang och en ytterst hjälpsam tant som säljer vykort (och säkert längtar till pensionen). Säger man korsgång på svenska?



Mest dekorativa/avancerade stuprörsmynningen jag stött på hittills.



Basels rådhus. Som precis som allt annat överallt i staden delvis är en byggarbetsplats. Oj, vilken utmaning det var att försöka fota i gamla stan utan att få med trista avspärrningar, lastbilar och grävskopor! Här har man i alla fall tänkt till och gjort nåt intressant av byggställningen.


Jag hade fått nys om en utställning i Basel med samtida amerikanske konstnären Matthew Barney, som jag hållit ögonen på sedan jag såg en dokumentär om tillblivelsen av hans Cremaster Cycle som fyllde Guggenheimmuseet för några år sedan. Två konstmuseibesök på en dag var lite overkill även för mig, men jag tänkte inte åka hem utan att ha bekantat mig närmre med Barney, som är en mycket originell konstnär. (Han lever ihop med Björk. Det säger väl en del.) Och jag måste säga att enbart åsynen av museet; Schaulager i Basels södra utkanter, "blåste bort mig", för att direktöversätta det engelska uttrycket.

Tyvärr så har de en fånig regel om att man inte får fota byggnaden inifrån (att man inte får fota själva utställningarna är jag van vid), vilket var synd, för det var en förunderlig - och jädrar så kall! - upplevelse att befinna sig där, men det finns förmodligen bilder på deras hemsida.

Jag skulle behöva utöka min vokabulär för att riktigt kunna beskriva utställningen och museibyggnaden. Hardcore passar ganska bra. Men i brist på bättre så var det i alla fall intressant och förunderligt att ha beskådat dem. Och utan att ha deltagit i den visning som jag så lägligt precis anlände till så hade jag inte fattat mycket av utställningen, men så är det ju med installationer för det mesta.

Schaulager som visar Barneys film Drawing Restraint 17.


Jag hade en toppendag i Basel. Men nästa gång ska jag nog vika aningen mer tid till shopping. :)


Jo, just det Erik: En McDonald's-meny kostar ca 90:- här. Same same but more expensive.

Ska nu krypa i säng och somna till regnet. Ny (arbets)dag i morgon!