Guildford (i brist på en mer rafflande rubrik)

En så kallad Bank Holiday i måndags, samt skollov bidrog till att jag inte behövde känna mig ensam i Guildford i helgen. Den sortens långhelg verkar leda till "man ur huse" och det myllrade av ledighetsyra människor i Guildford, både i centrum och längs floden. För säkerhets skull åkte jag dit både lördag och söndag. (Ett uppdämt shoppingbehov hade en del med det att göra.)

Låt mig med en gång klargöra att Guildford är löjligt vackert - och att det kommer att bli ohemult många foton denna gång (tagna av mig, som vanligt) samt en hel del grönska (vill varna känsliga/färgblinda tittare). Tveksamt om bilderna kommer att kunna göra orten rättvisa eller visa hur det myllrade, men det kanske kan vara kul att få hänga med på en rundtur i Guildford (annars går det att scrolla i rasande fart).

Gott om kajakister(?) på floden Wey (framförallt snabba sådana som paddlade ur bild).

High Street. Skön småstadskänsla trots nästan 100 000 på orten.

Äkta Guildfordbor?

Första etappen i lördags förlades till flodpromenaden, i sol och 19 grader. Pensionärer med eller utan gåstavar/respektive, skolbarn, hundar och allt där emellan var i rörelse. På floden var det full aktivitet med grupper som tränade kajak samt änder i olika åldrar och storlek. Ögonkontakt, leenden och många "hello" och "good morning" blev det längs promenaden (fjäderfän och hundar undantagna).

Sedan vek jag av från floden och började ta mig uppåt.

Kom ihåg att jag varnat för hur löjligt vackert Guildford är. Hjärtnupet pittoreskt gäller också. Muren ger en fingervisning om lutningen.

Alla dessa blyinfattade fönster; så fina, speciellt när man slipper befatta sig med rengöringen av dem!

Ett villakvarter längs vägen mot "toppen".

Ett grönskande Surrey i bakgrunden.

Skulle tro att den här delen av England ligger ungefär två veckor före Skåne när gäller grönska och blomning. Syrenerna har blommat över. Å andra sidan så ligger England bortåt tjugo år efter när det gäller jämställdhetsfrågor. Man kan inte vara först med allt.

Passerade en gammal kyrkogård där allt var härligt skevt och vint eller på annat sätt nött av tidens tand. Råkade i slang med urbefolkningen på väg ner mot centrum igen och han upplyste mig om att Lewis Carroll, författaren till Alice i Underlandet, ligger och skaver i någon av gravarna.

Guildford - Surreys San Francisco?

Alla dessa fantastiska trädgårdar, på höjden och bredden!

Guildford stoltserar med ett slott, eller snarare ruinerna av det. Fin park hör till - och ett gäng glada besökare, flera picknickande sådana, åtminstone i lördags. 

Puben som ligger precis utanför slottsmuren ser inbjudande ut. Undrar om det är en turistfälla eller en riktigt bra pub. Får nog avlägga en visit framöver för att avgöra det. (Och det är ju inte alls så att England dignar under mängden mysiga pubar som väntar på ett besök, inte alls...)

En liten parentes är att jag precis tömt en förpackning med Maltesers, en del i min strävan att inlemmas i det brittiska samhället, alternativt ett utslag av dålig karaktär. Faktum är att jag njuter stort   av - både choklad och - att försöka lära mig "allt" om britterna, deras egenheter och mer eller mindre dolda sidor.

I söndags lekte jag engelsman hela dagen, då jag officiellt gick över till brittiskt engelskt uttal, från att ha talat amerikansk engelska i ett tjugotal år. Det kommer förvisso att krävas några veckor innan jag slipat bort den vräkiga amerikanska engelskan och till fullo släppt in den torra brittiska varianten istället (Jolly good, sir!), men jag lyssnar och övar för fullt i varje kontakt jag har med människor jag möter.

I dag var det bland annat några anställda på biblioteket där jag skaffade lånekort som jag utsåg till mina tillfälliga mentorer. (Lånekortet kändes som "äntligen!", för jag har kastat lystna blickar in genom biblioteksfönstren när det varit stängt och jag brukar se till att få lånekort pronto när jag flyttar någonstans (vi har alla våra intressen, eller hur?).) Personalen som registrerade mig ville bland annat få veta om jag titulerar mig mrs, miss eller ms. Jag berättade att jag kom från Sverige och inte helt var på det klara med hur jag skulle tänka kring miss eller ms och min trevliga mentor avslöjade att inte heller britterna var det.

Ms. introducerades som en term som skulle vara mer jämställd med mr, men om du minns vad jag nämnde ovan så är jämställdhetsprocessen här på efterkälken. Pappaledighet utöver de första tio dagarna är till exempel inte vanligt förekommande. Än. Min engagerade biblioteksassistent undrade nyfiket hur vi gör i Sverige och jag sa att vi inte ägnar oss så mycket åt sånt som titlar, utan är mer intresserade av om personen i fråga är man eller kvinna. (Jag gav mig inte in i en redogörelse av hen-debatten och allt därtill. Ville inte utmana ödet och förbruka den goda serviceandan.)

För övrigt så fick man som ny låntagare välja bland sex utföranden på lånekortet, alla hade förtjusande foton över Surrey Hills. Min mentor skrattade gott när jag påpekade olämpligheten i att utsätta ambivalenta nya låntagare för en sådan situation. Faktum är att jag var ganska snabb att välja ett kort, men så ångrade jag mig i det tysta innan jag gick därifrån. Förstås! Ännu ett i-landsproblem att lägga till högen.

När jag ska hinna läsa böckerna jag lånat återstår att se. :)

Apropå egenheter: Som du förmodligen känner till är det på doftavdelningar i butiker vanligt att det finns en burk med kaffebönor att doppa snoken i för att rensa den på andra doftintryck. När jag inne på  Boots efterfrågade det visade det sig att Boots-kedjan tvingats sluta med kaffebönor till följd av att någon fått upp bönor i näsan. Lättroad som jag är älskar jag den sortens information. Kan du föreställa dig skeendet i butiken/butikerna när bönorna fastnar? (Och vi blandar inte in barn i det här, utan föreställer oss vuxna människor, för det är mycket roligare, okej?)

Återkommer i en snar framtid med några bilder från Surrey County Fair. Nu ska jag välta i säng. Go'natt och fortsatt fin vecka!