För ett par veckor sedan hade jag nöjet att ha mina föräldrar på besök från Sverige. Vi brukar försöka beta av så mycket som möjligt när vi ses på "annan ort", så det blev några intensiva dagar. Dottern, som tillhör en mesigare generation, var nog den som var tröttast om kvällarna...
Två dagar skulle förläggas i London och vi bestämde att vi skulle tillbringa delar av första dagen i Camden Town. Det enda jag minns från ett tidigare besök, ett tiotal år tidigare, var att det är en dålig idé att välja trapporna upp från tunnelbanetåget istället för hissen. Mycket dålig. Det är den sortens misstag man bara gör en gång. (Det är tjugo-trettio våningar till marknivå.)
Min förhoppning var att hitta några loppisfynd i Camden, men jag var medveten om att den en gång så originella Camden Market förändrats kraftigt och gått från att vara udda och kul till stenhårt kommersiell och turistinriktad.
Pust!
Faktum är att det på söndagar är så förfärligt mycket folk där att man under några timmar bara kan ankomma till Camden Towns tunnelbanestation, inte ta tåget därifrån (även fast det senare snart känns betydligt mer angeläget). Avgående tåg får man istället hoppa på från ett par närliggande stationer.
Lock i Camden Lock står för sluss och en sådan finns i krokarna. Trevligt!
Visst stod det fortfarande att finna några mer udda inslag i försäljningsutbudet!
Och varierande stilar.
Pojkarna ovan tillhörde tatuerarstudion nedan, Evil from the Needle. Vi hoppade över den, mina föräldrar och jag, denna gång.
Men mest kändes området som en utstuderad turistfälla.
Tack och lov så var faktiskt matutbudet oväntat lovande!
Nja, munkar är kanske inte mat, direkt, men kycklingburgaren nedanför hörde definitivt till kategorin "mat". Vilken lunch!!! Ja, mamma Mia, så smaskig! Och de rosmarinkryddade pommes fritesen! Kanske godaste pommesen någonsin. Faktiskt! (Upplever ett par pluralproblem här, men låtsas som ingenting och kör på.)
Många som ville umgås även inne på mattorget... Pust igen! Vi hade flax som fick sittplats på restaurangplatsen i närheten, närmare bestämt utanför Honest Burgers, där vi beställde våra burgare.
som sjungande knåpade ihop nån spännande rätt bakom en påfallande stor deg. (Självklart har storleken betydelse. Det hade killarna fattat.)
Visst hade Camden (ännu) viss charm. Om jag inte far med osanning nu så tyckte föräldrarna att det var kul (kom nu ihåg att de består av tuffare virke). Jag var glad att så småningom komma därifrån, via Mornington Crescent Station (vackert - och långt - namn på en station!). Det var alldeles för många turister och Londonsouvenirer i krokarna för min smak.
Några loppisfynd blev det inte, men innan vi drog hann jag glädjande nog skymta både Mr Bean
och en oförskämt snygg Naomi Campbell som stod och hängde i ett hörn.
Eller i alla fall en tjugo år yngre version.
No comments:
Post a Comment