Buenas noches från Puerto Banús, Spanien

Utanför vågbrytarna...

... och innanför.


Kan det stämma att jag är i Andalusien? Har inte rådfrågat kartboken än. (Och jag ids inte googla det nu, klockan är redan för mycket.) Om det är något jag saknar i mitt nuvarande jobb så är det tillgång till fakta; kartor, lexikon, uppslagsverk - i gammal hederlig bokform eller på nätet. Det är grymt frustrerande, och fördummande (känns det som), att inte direkt kunna ta reda på vad som gäller.

Hur som. Puerto Banús är fint, en tjusig ort med 120 000 invånare. Vilket lyft jämfört med Alicante! Har varit iland ett par timmar ikväll och bekantat mig med några av alla stränder här och gått genom centrum. Det är en jätteskön kväll och det var mycket folk i farten.

Flera av de på båten som kan mer än jag om världen har upplyst mig om att Puerto Banús är Spaniens Monte Carlo, alltså ett tillhåll för rikingar. Dyrt m a o. Bespetsad på att se en massa stylade, välekiperade människor som på så vis skyltar med en medelinkomst över snittet (fråga mig inte vilket), och lite till, studerade jag noggrant de personer jag mötte från det att jag klev jag av tendern i hamnen.

Ibland blir inte saker som man tänkt sig. Bilmärken har de koll på här. Jag har vilat blicken på såväl Ferrari och Lamborghini, som Bentley och Jagga. Men jag har sällan skådat en sådan märklig samling människor! Under knappa två timmar har jag sett fler smaklösa och illasittande - men förmodligen smärtsamt dyra - klänningar än jag trodde var möjligt. Och jag vet inte hur många par hängbröst av varierande storlek som funnit sin hemvist i en stormönstrad tubtoppsklänning just här. Kanske är det en sammankomst för "Vi som fortfarande inte fattat det där med gravitationskraft" alternativt "Vi som slängde BH:n -68 och inte tänkt på att köpa någon ny" i Puerto Banús denna vecka. Who knows? Måste erkänna att det på det stora hela var väldigt underhållande. :) (Fy, så elakt! Moahahahahaha!)

En mun jag mötte med en kvinna bakom hade råkat ut för en sån där liten silikonolycka som leder till att man kan inmundiga en kokosboll utan att vara kapabel att känna all kokos som fastnat på läpparna. (Men man får kanske med sig en lista över mat att undvika efter genomfört ingrepp.)

Alla de fina affärerna finns dock här: Valentino, Jimmy Choo, Chloé o s v. (Nu kan jag passa på att rätta ett fel som smög sig in i inlägget från Portofino: Massimo Dutti är som bekant inte någon våldsamt exklusiv butik, rörde ihop det lite. Scusi.) Och visst har jag sett några smakfullt klädda människor också. Jodå. Försvinnande få bara. En dos SSS har väglett mig under kvällen; sund svensk skepsis. Så skönt att kosta på sig sådan ibland! ;)

Hälsningar Eder enväldige smakdomare och självutnämnda modepolis

Hotell med flådigt läge och en bit av de omnämnda stränderna.

Restaurangtät gata längs hamnen.

Fotade genom fönstret till en skoaffär, Betty Blue. Liknande skor var det många som bar (mest kvinnor ;) ikväll. Med blandat resultat, men oj, så långa en del var!



Centrum är i alla fall mysigt med mängder av restauranger längs hamnen och härliga stränder är det gott om i Puerto Banús och i dess omgivningar. Imorgon är jag ledig och då ska jag välja ut en av stränderna att grädda mig på! Sola och läsa är planen, åtminstone för ett antal timmar. Skönt!

De som jobbar på båten är, som jag tidigare nämnt, väldigt gulliga. Flera av dem träffar jag dagligen och vi pratar en del. Jag bekymrar mig, än en gång, för alla dem som jobbar på båten större delen av året, men har familjen kvar där hemma, t ex i Filippinerna eller Sydafrika, och bara träffar barn och respektive några månader om året. Deras barn växer upp utan att de är där. (Det gäller både manliga och kvinnliga anställda här.) Det gör mig ont att vissa måste söka sig så långt bort från sina familjer för att få det att gå ihop ekonomiskt. Det där med att "gilla läget" är inte alltid så enkelt.


Nu är det väldigt mycket "sov gott" från mig!

100:e inlägget - Alicante, Spanien

Ja, så många blogginlägg har jag skrivit sedan jag lämnade Sverige i slutet av januari. Och så många inlägg har en del av er kämpat er igenom. ;) Fantastiskt! Stort tack för sällskapet!

Nu är vi på väg mot Puerto Banús, vi lämnade Alicante för ett par timmar sedan. Alicante är en stad av skaplig storlek, ca 330 000 invånare, som har en strand centralt belägen. På ett berg ovanför centrum ligger resterna av ett gammalt kastell och utsikten är säkert fenomenal där uppifrån. Det var för varmt idag för att jag skulle orka gå upp dit och se efter. Gick omkring lite i gamla stan istället och njöt av åsynen av alla vackra dörrar samt småsvettades i värmen.

Vy mot Alicante från kajen där skeppet lågt förtöjt. Från båten har vi kunnat följa ett antal ungdomar som tränat rodd, i singel- par- eller fyrmansbåtar. Blev så sugen att testa! Ska göra det när jag är tillbaka i Helsingborg.

Här finns så klart ett kasino!

I Alicante är det gott om svenskar. Att jag hittade Fastighetsbyråns skylt förvånade mig inte jättemycket.

Jag hade något beiga associationer till Alicante, i stil med restresa och 80-tal, med i bagaget när vi kom dit. Nu är det i o f s inget fel på vare sig restresor eller 80-tal (förutom att det ligger så långt bakåt i tiden, plötsligt. Hur gick det till?), men Alicante var ingen ort jag längtade efter att besöka. Det var trevligt att få komma dit, men jag tror att jag kommer att förlägga eventuella framtida restresor någon annanstans. I 80-talet kanske? :)

Några foton från gamla stadsdelen, ovan och nedan. Den fula skylten till höger om porten får man försöka tänka bort, för porten är ju så fin! FIN!


Kastellet skymtar längst upp på fotot.

Ja, som du kanske noterat gillar jag såna här sjabbiga hus. Jag tycker att de har betydligt mer karaktär och lockar mer att fota än en välskött mexitegelvilla i förorten. Strax utanför det här huset gjorde jag ännu ett försök att kommunicera med en spanjor på engelska, men det fick bli franska istället för engelska är verkligen inte spanjorernas tekopp. Så härligt uppfriskande det är att generalisera och dra en hel folkgrupp över en kam! :)

Solnedgång - med ett gäng kameralinsfläckar - från min balkong för ett par timmar sedan.

Nu ska jag sova och samla energi till ett hundratal nya, fräscha(?) ;) blogginlägg! Snälla, söta, rara; häng med, vetja!

Menorca, Spanien

Jag hoppas att du haft en underbar midsommar! Här firade vi inte, men jag hade en bra dag ändå, i Mahón, Menorcas huvudstad som har 30 000 invånare. (Längtar dock efter att få trycka i mig sill och potatis och skölja ner det med några snapsar i jul, då jag är tillbaka i Sverige igen!)

Det var himla läckert att segla in till Mahón, för Mahón ligger långt inne i en havsvik och vi tuffade förbi bara ca 150 m från land. Man ser allt så bra från båten. Först vara det bara rätt så torrt och platt och ängar med höbalar, sedan dök det upp ett gytter av "karameller"; färgglada hus och ju längre in i viken vi kom desto högre blev landet och grönare omgivningarna. Tyvärr så hade jag inte med mig kameran uppe i H och E:s lägenhet så det blev inget fotat. Aaargh! Nåja. Fint som snus var det i alla fall att närma sig Mahón. Du som varit här, vet.

Stränder och badmöjligheter är det ont om i Mahón, men det lär finnas härliga stränder i närheten. Jag gläds åt att det är ovanligt låga temperaturer på de flesta platser vi hittills besökt runt Medelhavet, för sådär runt 25 grader räcker fint när man är ute och "upptäcker", tycker jag.

Hamnen i Mahón är utsträckt och en stor del av den kantas av restauranger och några butiker. Det är fint att promenera längs vattnet och lika fint att gå uppe på höjden över staden. Det är tyst och stilla här och jag har stött på förvånansvärt få turister (människor överhuvudtaget, då jag traskat ut ur det "mest akuta centrum"). Vi ligger vid kajen den här gången, mitt i stan, så det har bara varit att gå uppför de stora trapporna 50 meter från båten så har jag hamnat mitt i centrum. I morgon bitti kl åtta åker vi igen. Mot Alicante

Tidig kväll när jag satt på en servering på ett av torgen i stan och åt tapas (med den för Mahón typiska komjölksosten på) och drack sangria - så gott det är! - så kom två poliser gående en bit bort. Efter en blick på dem upptäckte jag att den ena såg ut precis som Papi Raul och kom att tänka på Papi Rauls Lord of the Dance-nummer på någon TV-gala för flera år sedan. Skrattade så ögonen tårades där jag satt. Leta på snutten på YouTube om du inte redan sett den!


Förutom ost så gör man även egna skor på ön. De såg mycket bekväma ut och var prisvärda, 25 euro, men det blev inga för mig. Köpte däremot en bit ost. (En osthyvel hade oxå suttit fint, men det man inte har, har man inte. ;))



Helsingborg har ju sin egen "kattmadam" som varje kväll (med ett undantag de senaste 12 åren) matar och pysslar om ett gäng katter vid Hallbergs trappor, snett nedanför Kärnan. Jag upptäckte att även Mahón har en.

Det har blivit mycket Barcelona! Igår hade jag min lediga dag, och botaniserade då för fulla muggar i staden, men fick åka tillbaka till tidig kvällstjänst. Som kompensation för den fick jag ledigt redan vid lunchtid idag. Hurra, så glad jag blev! Jag har alltså haft ovanligt mycket tid sammantaget att utforska ett resmål, spritt över tre datum Och den tiden har gått åt, för B. är som bekant en stor stad med mycket att se. Barcelona har 3,1 miljoner invånare och som om det inte räckte med det så kryllar det av turister här också! :)

Igår var min avsikt att börja med Fundació Joan Miró, ett museum med fokus på konstnären Miró. Nu tog det en stund för mig att komma dit, bl a eftersom det råkade ligga ett annat intressant museum "i vägen", nämligen Nationalmuseet för katalansk konst, inhyst i en slottsliknande byggnad. Så vacker! (Se ovan.) Reklam för en fotoutställning på utsidan av byggnaden var vad som lockade in mig, men när jag väl var inne så kunde jag inte låta bli att slänga ett getöga på den moderna konstsamlingen också... Fin som snus! Det var flera för mig nya spännande konstnärer (som jag alla glömt namnet på nu;)).

Jag rekommenderar ett besök där av tre skäl: 1) Byggnaden är fantastisk in- och utvändigt, 2) Cafeterian ute på terrassen har en vidunderlig utsikt över Barcelona, 3) Help me out here..(?) Skojar bara; Utställningarna håller hög klass och faktiskt; en 4 också: 4) Sannolikheten att inte bara jag, utan flertalet besökare, kan få njuta äkta "svankigt" spanskt gitarrspel på trappan utanför, medan man blickar ut över staden, är hög. (Det påminner mig om att det precis pågår en spelning på båten med en gitarrspelare med flamenco som specialitet.)

Utsikt från Museu Nacional d'Art de Catalunya

En påse nötter i prickig kjol vid trappan utanför museet.

Så småningom kom jag fram till Mirómuseet, efter lite traskande i kanten av Parc de Montjuic, en härligt lummig del av staden, en bit över centrum. Parken i parken, Jardins del Laribal (som är jättefin), omger museet. Utanför museet möts man av en av Mirós mer bekanta figurer. (Men är han inte lite solbränd på fel ställe, stackarn? Glömt smörja in med solskyddsfaktor 15?)


Nedan: Någon som fick höra värdet på konstverken och tänkte "jag kan minsann oxå teckna huvudfotingar"?

Man fick inte fota inne på museet - synd för mig, kanske tur för mina bloggläsare - men besöket var en skön upplevelse. Jag uppskattar inte alla verk, men flera är himla läckra. Gillade titlarna på en del av verken såsom Painting och Hair Pursued by Two Planets (engelska översättningarna). Det är humor det!

Blev lite förvånad att se Lordi på Las Ramblas. Det verkar ha gått utför sedan Schlagerfestivalen...

Varje stad med självaktning har förstås minst en marknad och det har uppenbarligen Barcelona också. Jag tittade in på St Josep igår och det var verkligen en upplevelse! Till och med så att Cannes marché hamnar lite i skymundan, faktiskt. (Désolée, Cannes!)


Och folk frågar ibland varför jag inte äter kött. ;)

Det finns flera yrken jag inte skulle vilja ha: museivakt är definitivt ett av dem. Att vara marknadförsäljare är ett annat. Men det hindrar inte att jag beundrar den yrkesgruppen för deras outtröttlighet. Tänk att sex dagar i veckan motivera sig själv att arrangera i ordning varorna för att vid dagens slut plocka ner allt igen! Beundransvärt!

I eftermiddags åkte jag till stationen Vallcarca med siktet inställt på Parc Güell, ännu ett Gaudiprojekt. Ett gäng rulltrappor leder - tack och lov - upp till toppen av berget där parken ligger. Parken är på 15 hektar och har flera in- och utgångar.


Jag hann inte mer än komma fram till första utkiksplatsen innan jag fick ståpäls av den fantastiska utsikten. Helt otroligt! Ska man bara besöka en plats i Barcelona måste Parc Güell vara den. (Om man inte är betydligt mer fotbollsintresserad än jag, för då besöker man kanske så småningom den nya arenan, se andra fotot från toppen.) Vilken upplevelse! Gratis, dessutom!

Notera att både Sagrada Familia och "läppstiftet" är med på fotot, två av B:s karaktäristiska byggnader.


Jo... Här är jag igen. När det här fotot togs stod jag och balanserade uppe på ett "tegelröse" som är parkens högsta punkt. Inget för höjdrädda. Det svenska meset med skyddsräcken har inte nått Parc Güells ledning. :)

Vy över parken med Gaudis "knäppa sagohus" i blickfånget.

Mer gitarrspel. Det svänger ju katten! (Soffan/bänken som de coola musikerna sitter på syns mer av överst på nästa foto. Vilket jobb med alla meter mosaik!!!)


Jag gick runt hela parken och tillbringade några timmar där; fotade i vanlig ordning och stannade ibland för att lyssna på musik eller bara pausa lite i skuggan (fast så värst mycket pausande blev det ärligt talat inte). Det har varit en underbar dag med cirkus 27 grader och sol.

Etapp två för dagen inleddes vid tunnelbanestation Jaume I som ligger i/vid Barri Gòtic, de gotiska kvarteren. De visade sig vara mycket fina! Är glad att jag uppsökte Barri Gòtic för det området bjöd på den"själ" som jag inte funnit i de andra delarna av centrum som jag varit i. Där finns gott om små torg med mysiga krogar och uteserveringar.



Av ren flax lät jag ett nyfiket öga leda mig in i en kyrka som inte var vilken kyrka som helst, utan Barcelonas katedral. Vilken katedral! Med en innergård som hade träd, gäss och en damm med guldfiskar. Det var så vackert, även invändigt - och så svårt att göra rättvisa med foto.


Här på båten har de i samband med Barcelonavistelsen visat filmen VickyChristinaBarcelona, först på bion, sedan på TV. Jag har sett den förut men fräschade upp minnet av den genom att se några glimtar på TV igår. Nu när jag besökt en del platser här i staden så kände jag igen både en exteriörscen från Nationalmuseet och en scen från Parc Güell. Kul!

I infobladet här har de varnat för ficktjuvar och annat löst folk. Säkert med all rätt. Jag har haft superkoll på väskan och inte följt med några främlingar hem den här gången. ;) Idag firar de Fiestas de San Juan och det skrämdes vi upp ordentligt för, men det har gått hur bra som helst. Kanske är det rörigare senare på kvällen. Jag har i alla fall haft några toppentrevliga dagar och upplevelser i Barcelona. (Men kroppen från knäna och neråt vill vila från storstäder några veckor nu.)

Som några av er vet, längtade jag rejält efter att få "komma hem" och fira midsommar. Men jag har lagt den tanken åt sidan. Det jag längtade mest efter var egentligen att få umgås med vänner och familj, men jag hoppas att ni finns kvar där när jag väl dyker upp! Jag hade tänkt hinna komma ikapp på mejlfronten ikväll, men som vanligt hann jag bara med att blogga (och inte ens det, för jag borde lagt mig för en timme sedan). Önskar nästan att vi kunde vara ute till havs, alternativt lägga till utanför någon vedervärdig industriort en vecka så jag kunde stanna framför datorn och mejla på mina lediga stunder... :-)

Nu lämnar vi precis Barcelonas hamn - och där lämnar vi också den ovanligt bra radiokanalen jag haft som sällskap under kvällen. Menorca i morgon eftermiddag.

Jag önskar dig en riktigt härlig midsommar!!! Åh... sill nypotatis och nubbe... Ät och drick och spela kubb och strutfotboll för mig oxå, OK?!? Jag hörde ngt om vackert väder. Håller tummarna!

Roses, Costa Brava - kulinarisk höjdpunkt och fina stränder

Del av Roses centrum, som visade sig vara betydligt större än jag först trodde.


Befinner mig alltså på Costa Brava (antar att Costa betyder kust på spanska?), tack och lov ett par veckor efter studenten! För en gymnasielärare som undertecknad så för begreppet Costa Brava med sig en del ofrivilliga rysningar. Känns det igen, kära kolleger? ;)

Som den bortskämda resenär jag blivit är inte Roses som ort så märkvärdig i mina ögon (påminner lite om Novalja, fast större), men den är vackert belägen, med maffiga berg i ryggen och ett turkost hav framför sig med välskötta och till synes ändlösa stränder. Roses har 21 000 invånare och faktiskt både ett slott och ett citadell. Dessutom så har Roses något som ingen annan ort har, en restaurang som fem ggr i rad blivit vald till världens bästa; El Bulli. Mästerkocken Ferran Adià, som basar över pannor och märgpipor, har nyligen blivit utsedd till årtiondets kock.



Det har varit väldigt blåsigt idag, men fantastiskt härligt strandväder, upptäckte jag när jag kom in med en tender för en rask promenad på eftermiddagen. Ute på båten är det ofta lite friskare än inne på land så jag har blivit glatt överraskad några ggr när jag kommit in till land (och ibland även lite pärlig i pannan av att ha haft för mycket kläder på mig. :))



Roses i skymningsljus.



Med anledning av att vi nu är i Roses så visas en dokumentär om El Bulli på båtens egen TV-kanal. Jag hade turen att hamna i det programmet tidigare idag och det var det mest intressanta jag sett sedan jag lämnade Sverige i januari (med undantag för kronprinsessbröllopet, förstås!). Molekylär gastronomi sammanfattar det som pågår i El Bullis kök ganska väl. 37 rätter serveras på fem timmar. Rätter och rätter... smakbitar, snarare. 300 dollar per person.

Restaurangen har 8000 gäster om året medan två miljoner(?) människor får gråta sig till sömns över att inte få plats. Några från båten har - naturligtvis, why am I not surprised? - lyckats få några av de hett eftertraktade platserna och det ska bli intressant att få en rapport. På TV visade de bland annat hur de serverade ett slags äppelrom. Kockarna/matkreatörerna hade tydligen pratat så vänligt med ett äpple att det förvandlats till vad som såg ut som Belugakaviarkorn, samma konsistens, men svagt gulfärgade och med äppelsmak. Googla retaurangen, vetja, extraordinär är ordet!

Rosesborna sopsorterar, eller borde i alla fall. Sånt gläder en svenska på rymmen! (Får, apropå miljövänlighet, fortfarande mardrömmar av blotta tanken enkom på all disk som genereras på ett fartyg med en servicenivå som det jag bor på, för att inte tala om all tvätt: servetter, bordsdukar, brickunderlägg, coasters o s v av linne. Gulp!).




Imorgon har jag ledig dag i Barcelona, så nu är det hopp i säng!

Hola! från Barcelona tillsammans med Gaudi

Ett torg längs Las Ramblas. Gillar tjejens inställning. Ska man göra nåt kan lika gärna göra det ordentligt, oavsett om det gäller duvmatning eller andra aktiviteter.


Barcelona = inte alls dumt som nödlösning!

Jag var inne i centrum och spankulerade omkring mellan klockan ett på eftermiddagen till framåt halv åtta på kvällen. De här lediga halv - och heldagarna suger verkligen musten ur mig. Tur att jag jobbar några dagar mellan tillfällena så att jag får en chans att hämta kraft! ;-)

Oh, ja just ja, jag såg ju en svensk kändis det första jag gjorde när jag började gå längs Las Ramblas, Barcelonas mest kända shoppinggata. Calle ... nånting..., blond, 40+. Han har varit med både i Tv och på radio. Har för mig att han varit med i Spanarna i P1. Ringer en liten klocka, någon? (Mm, det är spännande info jag kommer med här, förstår det. ;))

Mitt fokus har under eftermiddagen legat på Barcelonas mest kände arkitekt Antonio Gaudi och några av hans förunderliga mästerverk till byggnader. Jag började med Casa Bottló, huset på fotot nedan med det lilla tornet.



Snålvargen i mig funderade en liten stund över om det skulle vara värt 18(!) euro att gå in. Det var det! För mig i alla fall. Vilket fantastiskt hus! Ingen rät vinkel fick förekomma för Signor Gaudi och minsta lilla detalj är synnerligen genomtänkt, t ex de vackra och ergonomiska beslagen till fönster och dörrar.






Uppifrån Casa Bottlós tak kunde jag inte motstå att även fota grannhusens innergårdar.
Till en mycket sen lunch åt jag tapas. Så klart! :) Det smakade truten behändigt, kan jag avslöja.



Antonio Gaudi la 40 år av sitt liv på Sagrada Familia. Men än idag är kyrkan ej färdigbyggd. 2020 beräknas hans livsverk äntligen vara klart. Och det framgår tydligt vid ett besök i och utanför kyrkan att det är en byggarbetsplats. (Gillar inte nedrans byggkranar som är i vägen när jag fotar.) Och när man ser vilket komplext detaljarbete det är är det kanske inte så konstigt att det dröjt...


b

Jag kan avslöja att jag tyckte Sagrada Familia var en mycket intressant upplevelse. Hakan slog i golvet flera gånger...

För att komma tillbaka till shuttlebussen i hamnen så testade jag tunnelbanan, vilket gick utmärkt. Klev av i ett område som till min glädje visade sig vara riktigt oturistigt. Där var Barcelonas framtid intensivt fokuserad på att träna skateboardåkning. Det hoppades, vändes på brädor i luften och kördes på alla kanter som stack upp mer än tre cm över marken. Gott att se! Hade jag haft mer tid skulle jag stannat till längre för att beundra deras ihärdighet och talang samt för att ta bättre bilder. På onsdag kanske...