Roses, Costa Brava - kulinarisk höjdpunkt och fina stränder

Del av Roses centrum, som visade sig vara betydligt större än jag först trodde.


Befinner mig alltså på Costa Brava (antar att Costa betyder kust på spanska?), tack och lov ett par veckor efter studenten! För en gymnasielärare som undertecknad så för begreppet Costa Brava med sig en del ofrivilliga rysningar. Känns det igen, kära kolleger? ;)

Som den bortskämda resenär jag blivit är inte Roses som ort så märkvärdig i mina ögon (påminner lite om Novalja, fast större), men den är vackert belägen, med maffiga berg i ryggen och ett turkost hav framför sig med välskötta och till synes ändlösa stränder. Roses har 21 000 invånare och faktiskt både ett slott och ett citadell. Dessutom så har Roses något som ingen annan ort har, en restaurang som fem ggr i rad blivit vald till världens bästa; El Bulli. Mästerkocken Ferran Adià, som basar över pannor och märgpipor, har nyligen blivit utsedd till årtiondets kock.



Det har varit väldigt blåsigt idag, men fantastiskt härligt strandväder, upptäckte jag när jag kom in med en tender för en rask promenad på eftermiddagen. Ute på båten är det ofta lite friskare än inne på land så jag har blivit glatt överraskad några ggr när jag kommit in till land (och ibland även lite pärlig i pannan av att ha haft för mycket kläder på mig. :))



Roses i skymningsljus.



Med anledning av att vi nu är i Roses så visas en dokumentär om El Bulli på båtens egen TV-kanal. Jag hade turen att hamna i det programmet tidigare idag och det var det mest intressanta jag sett sedan jag lämnade Sverige i januari (med undantag för kronprinsessbröllopet, förstås!). Molekylär gastronomi sammanfattar det som pågår i El Bullis kök ganska väl. 37 rätter serveras på fem timmar. Rätter och rätter... smakbitar, snarare. 300 dollar per person.

Restaurangen har 8000 gäster om året medan två miljoner(?) människor får gråta sig till sömns över att inte få plats. Några från båten har - naturligtvis, why am I not surprised? - lyckats få några av de hett eftertraktade platserna och det ska bli intressant att få en rapport. På TV visade de bland annat hur de serverade ett slags äppelrom. Kockarna/matkreatörerna hade tydligen pratat så vänligt med ett äpple att det förvandlats till vad som såg ut som Belugakaviarkorn, samma konsistens, men svagt gulfärgade och med äppelsmak. Googla retaurangen, vetja, extraordinär är ordet!

Rosesborna sopsorterar, eller borde i alla fall. Sånt gläder en svenska på rymmen! (Får, apropå miljövänlighet, fortfarande mardrömmar av blotta tanken enkom på all disk som genereras på ett fartyg med en servicenivå som det jag bor på, för att inte tala om all tvätt: servetter, bordsdukar, brickunderlägg, coasters o s v av linne. Gulp!).




Imorgon har jag ledig dag i Barcelona, så nu är det hopp i säng!