Stromboli

Strombolicchio

Ännu en liten pärla i Medelhavet! Då jag gick upp i morse kastade vi ankar och när jag tittade ut från balkongen så hade jag ett styck mycket brant stupande vulkanö med en fyr på någon km bort. Coolt! Funderade först över om det kunde vara Stromboli för jag hade hört att ön är liten, men inte riktigt sååå liten visade det sig, för Stromboli låg nämligen på andra sidan skeppet. På min sida fanns Strombolicchio. Gulligt namn, eller hur?


Stromboli





Första gången jag varit på en lavastrand. Vilken fascinerande upplevelse! Och vattnet var hur klart och fint som helst, med det syns ej på foton eftersom bottnen är så mörk.

Stromboli är en aktiv vulkan, så små utbrott, som på fotot, hör till vanligheterna. Men de leder inte till stängda flygplatser, utan glädjer istället de turister som kämpar sig upp för att skåda ner i vulkanen. Ett gäng från båten gav sig iväg till toppen på en expedition idag och att gå upp och ner tog ca 6 h. När jag var inne en snabbsväng i Stromboli ikväll så kunde jag se ett band av "myror" som sick-sackade sig upp för sista biten av vulkanen för att njuta av skymningens fördelar vid en ev. lavadusch.

De för ön karakteristiska trehjulingarna. Det är vad man kör på ön, förutom skotrar. Och i hamnen var taxiverksamheten samlad. Så gulligt!


Även på Stromboli finns en gammal katedral. Minsann!

Ikväll när jag var inne på ön för andra gången (var först ca en timme på e m och sedan lika länge/kort på kvällen) så stötte jag på en anställd på båten och växlade några ord. När jag småningom sa att jag skulle hasta vidare för att hinna se så mycket som möjligt, så sa han att det inte fanns mycket mer att se. Så fel han hade! Önskar jag haft mer tid. (Men, visst; ön är liten. En tvåveckorsvistelse där kan bli i längsta laget.)

Var t ex inne i en helt underbar tobaksaffär, som stannat i 50-talet kanske, för att köpa frimärken. Butiken sköttes av en rundlagd dam med förkläde i 70-årsåldern och hon fyrade av ett härligt leende mot mig där varannan tand saknades när jag försökte förklara på italienska - som jag inte alls behärskar - hur fint jag tyckte det var på ön. Hon och hennes man/bror(?) bodde innanför affären. Han satt och tittade på TV och bligade ogenerat mot mig när jag dök upp. Fick känslan av att de inte har så många besök per dag. De hade nästan inga varor i butiken, så jag blev osäker på om de hade någon business överhuvudtaget, men det hade de alltså. Älskar sådan bekantskaper!

Det har varit så lugnt att ligga ankrade utanför Stromboli, för ön är väldigt tyst och stillsam. Från båten har man kunnat höra fågelsång, men i övrigt nästan ingenting. Inga störande maskinljud t ex. Så ovanligt och fantastiskt skönt!

Imorgon är vi ute till havs. Tur det för då kan jag koppla av lite och hämta andan innan Rom på torsdag. Ska vara ledig då och göra "allt". Blir matt bara jag tänker på det... ;)