Lycka!

Jag är ganska nyligen hemkommen frán ett fint köpcentrum österut i Zürich, Sihlcity, och där inhandlade jag nágot som kommer att förenkla resten av min vistelse här; nämligen en adapter till Oscar, vattenkokaren. Fick fatt i precis rätt sort, sá nu kan room service dra nágot gammalt över sig än en gáng.

Karin - room service: 1 -0. Ha!

När mitt turnerande en dag är över kan jag starta försäljning av adaptrar som bisyssla (till vilken huvudsyssla vet jag inte än, men det ordnar sig säkert. Det är alltid fint att ha en bisyssla i alla fall, eller hur? :)).

Zürichborna framstár som ena friskusar och ser ut att vara i god form. Mánga här cyklar, enligt min bedömning pá tämligen avancerade cyklar. De utövar olika bátsporter: paddlar kajak, övar rodd m m och de gillar att vandra i bergen alternativt áka skidor när möjlighet ges.

I söndags gick en Ironmantävling av stapeln i staden. Jag ság inte dig, Michael?!? ;) Nágra tusen deltagare cyklade under dagen 18 mil (antar att det blev ganska mánga varv runt Zürichsjön), simmade knappt fyra km och sprang en mara (4,2 mil). Ja, sprang och sprang... Det var det inte riktigt alla som gjorde, vilket är fullt förstáeligt efter ett antal timmars páfrestande fysisk prestation. Vinnaren betade av allt pã knappa átta timmar. Imponerande och smátt obegripligt!

När jag ändá är igáng och generaliserar sá vill jag fá med att zürichborna är väldigt vänliga. Främlingar man möter, t ex i sjukhuskorridoren, hälsar. Frágar man om vägen el dyl sá förklarar folk eller gár med en tills man är pá väg i rätt riktning. Jag upplevde inte alls att det var sá vänligt när jag var här i ett väldigt regnigt maj. Kanske var människorna dá i skriande behov av sol och värmre efter en láng och trist vinter och därför annorlunda, eller sá var det jag som var annorlunda och gjorde en för tuff jämförelse med härliga Cannes. Who knows?

Hur som helst sá uppskattar jag att expediter, restaurangbiträden med flera yrken överlag uppmärksammar min existens och är intresserade av att hjälpa mig. Det underlättar och lyfter dagen!

Dagens sista generalisering gäller den schweiziska sjukvárden. Den är helt fantastisk! Jag är sá imponerad av effektiviteten, punktligheten, organisationen, kompetensen och bemötandet. Visserligen har jag hittills sett mest av den privata várden, och den bör man förstás kunna förvänta sig mer av eftersom prislappen är väl tilltagen, men även en dag pá stadens universitetssjukhus var överraskande positiv. Och personalen pá den privatklinik där jag agerar sällskapsdam om dagarna är underbar; sjukvárdsbiträdena, läkarna, städerskorna, sjuksyrrorna, restuarangpersonalen. Helt enkelt toppen.

Om jag en dag behöver omfattande várd eller nágon avancerad operation och jag vid det laget är rik som ett troll sá ska jag medvilligt láta mig bäddas ner i en schweizisk sjukhussäng. Och jag vet precis vilka snygga manliga syrror och läkare jag vill ska tillse mina behov i sá fall. :)

Nu har jag inte tid att skriva mer. Oscar väntar. Bis morgen! (Eller nágon annan dag.) Ha det gott!

Tvá-och-en halv-veckasrapport frán vackra Zürich

Ja, som den trogne maid on tour-läsaren noterat har det varit nágot slags uppeháll i skrivandet ett tag. Det beror förstás pá att det tagit tid för mig att hantera alla hotmejl jag fátt frán de ryskor som läste mitt förra inlägg. Sá nu, med kniven mot strupen, vill jag en gáng för alla tillkännage att jag känner nágra riktigt trevliga ryskor. Japp!

Allvarligt talat sá har det faktum att jag fortfarande inte kan ladda upp foton pá bloggen tagit bort en del av glädjen att blogga. Men... För att ni ska kunna "hálla lite koll" pá mig och vad jag gjort pá senare (fri)tid sá kommer här en rapport.

Den första veckan i Zürich var jag ganska slapp - det var ju oxá skapligt varmt dá, upp mot 35 grader. Jag njöt av att befinna mig pá ett och samma ställe och inte behöva "stressa" ut för att hinna se sá mycket som möjligt. När jag var ledig lág jag i en park vid Zürichsjön nágra minuter frán hotellet och solade bland sisádär 300 ungdomar (samt nágra i min álder) som underhöll med att spela fotboll, badminton, gitarr och att öva lindans (faktiskt!). Pã kvällarna strosade jag i gamla stan och längs Limmatkanalen. Det är sá fint här!

Sedan började jag "komma igáng" igen. Jag har varit pá flera olika museer, i gamla och nya botaniska trädgárden, sprungit längs Zürichsjön, tränat i hotellets gym, testat nágra restauranger, promenerat genom nágra stadsdelar, varit pá bio ett par gánger, besökt stadsbiblioteket, varit ute och barhoppat med tvá inflyttade zürichbor samt besökt mycket charmiga Luzern som ligger 45 minuters dyr tágresa bort.

Sammanfattningsvis kan jag avslöja att Zürich är en fantastisk stad! Jättefin! Med gott om underbara kvarter och fina parker. Och staden med omnejd har ett stort utbud av allt möjligt att erbjuda; kultur, naturupplevelse (här finns bergen och vatten: Zürichsjön och Limmatfloden), sport, uteliv o s v. Jag förstár dem som säger att Zürich erbjuder mer livskvalite än mánga andra platser. Om man har rád att leva här, vill säga, för det är ruskigt dyrt.

Nágra prisexempel:
Tvá kulor glass 60:-
Museibesök 150:-
Bio 150:- (utom mándagar dá det "bara" kostar 105:-)
Lunch 120:- och uppát

Man fár liksom bita ihop och köra pá. :-S

Men ibland kan jag inte láta bli att dra pá munnen át priserna. I förra veckan satte jag mig
pá serveringen pá hotellets uteterrass och frágade om det var möjligt att fá ett glas av den toppengoda färskpressade jos de har pá frukostbuffen (banan, mango, ananas). Servitören sa att de kunde ordna det men att det skulle bli "lite dyrare". Jag var nyfiken pá vad det innebar och det visade sig att josen skulle gá loss pá 38 schweizerfrank, alltsá ca 300:-. Lite häftigt för ett glas jos, tyckte jag, och saknade än en gáng möjligheten att själv fixa det jag vill ha.

Livet pã centralt beläget lyxhotell är smidigt. Mycket smidigt. Och personalen här är jättegullig. Men det hade ju varit trevligt att átminstone kunna ordna en kopp te pá rummet...

Nehej, nu fryser jag för mycket för att stanna kvar här i business center. áterkommer annan dag om den schweiziska sjukvárden, chokladen, ordningen och allt annat som fár den genomsnittlige schweizaren att sucka av vällust! :)

Retroaktiv Lissabonrapport

Vi kom till Lissabon pa morgonen den 7 juli, en vanlig jobbdag för mig. Dagen därpa skulle vi lämna baten och flyga till Zürich. Pa kvällen var jag, trots ett trängande behov att packa ihop min hytt pa baten, förstas tvungen att ge mig ut och erövra Lissabon efter bästa förmaga. Jag tänkte i vanlig optimistisk anda att jag inte skulle vara ute sa länge. Det var innan jag började ga i cirklar... Naja, sa farligt var det inte och man far ju se mer när man gar lite vilse. :)

Jag började min promenad ganska sa mitt i centrum vid ett av torgen som jag glömt namnet pa och jobbade mig upp mot slottet. Det blev en klibbig promenad mot "toppen", för höjdskillnaderna i staden är patagliga och vädergudarna slösade med plusgrader den dagen. Utsikten fran slottet är magnifik. Det var värt 7 euro i inträde för att att kunna titta ut över staden och vattnet. I krokarna runt slottet är det fullt av mysiga, nedgangna gator och gränder. Husen är ljuvliga och manga av dem rejält förfallna. Det märks att manga portugiser har det fattigt. Ett antal dörrar i olika skick tvingades även denna gang in i kameran i skepnad av ettor och nollor.

Lissabons gamla stadsdel är väldigt charmig och jag stegade lyckligt runt där som den langa holländare flera tror att jag är. (Hellre det än ryska, som nagon gissade härförleden. Där hade jag användning för min raka höger fran boxningen. Bra kraft i den fortfarande. ;))

Det kanske bästa jag gjorde den kvällen, förutom att sa smaningom hitta tillbaka till baten efter att skymningen lagt sig, var att köpa grillade sardiner pa, visade det sig, helt rätt kvarterskrog bortanför turiststraken. Sa underbart goda!!! Billig, nyttig och superdupersmaskig mat!

Väl hemma packade jag i nagra timmar. Det tog tid att trycka ihop allt mitt jox i sa fa kollin som mojligt. Fem kollin blev det ända. Men sa kan jag nu njuta av att äta mackor pa mitt femstjärniga hotellrum i Zürich med smör pa fran Frakrike och ost fran Mahon pa Menorca (en del av packningen). Alla tiders! :) Men Oscar har jag ingen glädje av här. Vägguttagen pa hotellet kommer inte överens med min allra bäste vän, vattenkokaren Oscar fran Zakynthos. Nedrans! Och inte kan man tvätta sina kläder eller ens stryka själv här. Det första förvanar mig kanske inte sa mycket, men att inte kunna fa lana ett strykjärn...

Well. Ska snart krypa i säng. Kvällsälvorna bäddade upp at mig medan jag var ute pa stan en sväng. Tofflorna är framtagna. Gardinerna är fördragna och frottén utbytt än en gang.(!) Men de glömde sätta pa finstämd musik pa radion denna gang. Vilket slarv! ;)

Mer om Zürich nästa gang. Gute Nacht!

(Ja, vad kan jag säga: Det hade förstas varit roligare om bilderna gatt att ladda upp, men det verkar kört, far försöka hitta utväg imorgon. Suck...)

Hälsning fran nybliven landkrabba

Efter Cadiz hann jag i all hast nosa pa Lissabon, som jag tyckte mycket om - ska aterkomma med bilder och faktaspäckade kommentarer ;) - innan vi lämnade skeppet igar för sjukhusvistelse i Schweiz. Om vi atervänder till baten sa smaningom är oklart.

Jag befinner mig nu än en gang i Zürich, vi var ju här precis innan vi gick ombord pa baten, för tva manader sedan. Livet pa baten har varit en spännande upplevelse, men nu känns det skönt att fa en "batpaus" och fa stanna pa ett ställe lite längre. Sa mycket trevligare det kanns att vara har den här gangen! Sist var det gratt och regningt och även människorna uppfattade jag som graa och trista (efter att ha varit i vackra, vänliga Cannes var konstrasten tydlig), även om jag tyckte att Zürich som stad är väldigt vacker. Men nu är vädret fantastiskt (32 grader igar) och när jag tog en sen kvällspromenad sa formligen myllrade Zürich av människor och rörelse pa uteserveringar till höger och vänster. Trevligt! De verkar som om schweizarna och vi svenskar delar det här med att leva upp pa sommaren. Vi behöver gott om dagsljus och värme för att orka ta livet lite lättare.

Jag ska ga ut och sätta mig i solen en stund innan det blir för varmt och innan vi ska aka till sjukhuset, men först maste jag bara dela med mig av en detalj fran gardagens resa hit. När vi kom av privatplanet igar eftermiddag sa delade vi upp oss. Paret jag jobbar för akte till sjukhuset och jag skulle ta med väskorna till hotellet i en annan bil. När jag kom in i mottagningsbyggnaden (for the lack of a better word) med en man i släptag som körde alla vara väskor, sa stod där en man i uniform och höll upp en förtryckt skylt med Ms och mitt efternamn pa. Det var chaufforen som skickats för att hämta mig. Snacka om att känna mig betydelsefull! I säkert tva sekunder. :) Drog pa munnen at det. Sedan hade denne chaufför och jag en givande konversation pa tyska genom rusningstrafiken in till stan. (Ser inte riktigt logiken i att det heter just "rusningstrafik" för det var min själ inte nagot tempo pa den trafiken.) Den här gangen var det inga problem att byta sprakspar. Jag maste saga att det visade sig vara förvanansvärt mycket tyska som lag och skvalpade en bit innanför pannbenet.

En fin dag och massor av kramar till er alla!

Boa noite! från Portimão, Portugal

Vilka ljuvliga stränder de har längs Algarvekusten, de små rackarna! Har inte haft nöjet att under dagen stifta nära bekantskap med någon av dem, har blott sett dem från båten då vi närmade oss Portimão. Men ni som varit här vet vad jag talar om.

Ikväll gick jag in till gamla stan längs promenaden på bilden. Jag blev som vanligt kvar längre än jag tänkt mig. Men hur inspirerande är det att gå hem och börja packa ihop min tillvaro igen inför torsdagens Zürichresa när det är närmre 30 grader ute och jag befinner mig på en för mig ny ort med en massa charmiga, slitna dörrar som lockar:
-Snälla rara, fota mig!
-Nej, mig! Jag var här först!



Gamla stan är rejält nedgången och charmig till tusen. Helt i mitt tycke alltså! :) Men att bo där...



Det visade sig att västvärldens bebisar distribueras från Portimão. Det hade jag ingen aning om.

Vackra mosaikhus är det gott om i centrum, främst i gamla stan. Här ett av de i bättre skick.


Jag har försökt göra något åt kamerasituationen, men det är inte helt enkelt när man kommer till nya ställen var och varannan dag. Zürich, kanske? Där har de förmodligen ett antal kvalitetskameror med fläckfri lins som de slumpar bort när jag dyker upp...

Att åka med detta skepp är lite som att vara ett djur på (ett synnerligen uppgraderat) zoo. När vi seglar nära land så stannar människor som ser oss upp; tittar, vinkar och fotograferar. Vi brukar energiskt vinka tillbaka när vi är ute på balkongen.

När jag kom tillbaka ikväll var det mörkt och flera människor i olika åldrar hade vandrat ut till hamnen för att titta på det upplysta skeppet jag just nu, och i alla fall några dagar till, råkar bo på. Jag kan föreställa mig vad de tänkte när de såg mig glida igenom säkerhetskontrollen och traska uppför trappan till däck 5 på båten. (Jag bor på däck 6.) Det känns både märkligt och rätt så självklart att befinna mig på denna sida av stängslet, som omväxling. Det är lustigt hur man vänjer sig vid saker och ting. Men som JLo sjöng: Don't get fooled by the rocks that I got, I'm still Karin (ja, fast hon sjöng "Jenny") from the block. Det passar bra in på mig. (Ja, förutom att jag inte har några diamanter. Och att jag inte kommer från något risigt område. Men ändå.) ;)

Jag har tänkt mängder av gånger att jag ska skriva och berätta mer om hur saker och ting här på båten fungerar, men jag hinner aldrig. Två saker behöver jag dock få dela med er innan jag glömmer dem igen: 1) Närmast badkaret finns en utdragbar låda och i den finns en ishink och två champagneglas. (Har inte slitit så hårt på dem.) 2) Toarullarna här är magiska. De tar aldrig slut. Gud förbjude.

Om allt klaffar ska jag få gå på en tur bakom kulisserna till restaurangerna på båten med en av de duktiga kockarna. Personal tour - det ser jag framemot! Nu: Boa noite! (God natt!)

Påfyllning om Càdiz

Ett av torgen i Cádiz.


En av de fina parkerna.


Ytterligare park - Genovesa Park. Stor sådan. Och väldigt varm, igår!

Lek med motljus i lördags kväll.



Fler som tyckte att värmen var i tuffaste laget.



Tala om att många av Cádizborna var eniga om att söndag och 30 grader innebar stranddag! Har aldrig tidigare sett så många parasoll samlade.


r
Morerna satte sina spår i Cádiz. GAmla stan kryllar av så här fina entréer.

Spanjorerna är mycket bra på minst tre saker: Keramikmosaik, siestor och fotboll.

Tre saker jag glömde att förtälja om Puerto Banús - som alltså i mitt tycke är trevligare en Alicante, men, kan jag tillägga, betydligt mindre intressant än Cádiz: När jetsettarna är på plats blir allting dyrt. En kulaHäägen Daz- (stavas det så?) glass kostade 38:- i gathörn. Handlade inte. Julio Iglesias har en gata uppkallad efter sig. (Avenida des Brylos Cremas). Det finns ett bronshuvud i hamnen till ära för Don Juan.

Något sporadisk rapportering denna gång, jag vet, men jobbet kallar. So long! :)

Cadiz, Spanien - pärla!

Jaha, vi har lämnat Medelhavet och tagit oss ut i Atlanten. Same, same, but different. Båten flyter fortfarande. :) Vi nådde Cadiz vid åtta i morse och jag släpptes ut på grönbete första vändan vid 14 i eftermiddags. Jag tog en andra sväng i kväll och jag kan lätt konstatera att Cadiz är klart värt ett besök.

Det är samma storlek på staden som Puerto Banús, sett till antal invånare (ca 120 000), men så mycket charmigare, för här finns en gammal stadskärna som är knökfull av pittoreska gränder, ljuvliga torg och lummiga parker. Hittills inga "high end-butiker", typ Chanel (men de finns kanske de oxå i en annan del av staden, fast jag tvivlar på det) utan snarare hederliga små livsmedelsbutiker som stannat i 50-talet, samt tapasbarer och ölhak. Trevligt! Jag åt supergoda tapas på en av de barerna för några timmar sedan.

Och gissa om den här lördagskvällen var precis rätt kväll att befinna sig i Spanien, med tanke på VM-fotbollen! Det var engagerat läge på byn kan jag meddela!

Fotbollsyra på Plaza de la Mina, där matchen mot Paraguay visades på (liten) storbildstv (alldeles till höger om flaggan).

Om jag hinner ska jag fortsätta att sälja in Cadiz till dig, kära läsare, i morgon, för som vanligt borde jag redan ligga under täcket, eftersom det är jobb imorgon bitti igen. Yes box! Men jag har en ledig eftermiddag att se framemot. Och det gör jag! (Har redan lyckats leta upp Cadizbornas "hemliga" lilla strandsnutt mitt i stan, så kanske... nä, jag tror det får vara, för den är verkligen liten, m fl skäl. Mer om det imorgon.)

Imorgon är det en stor dag på båten eftersom det är USA:s nationaldag, 4th of July. Ska se om jag kan "lura med" mannen jag pysslar om upp på soldäck för en riktig amerikansk, sockrad och fettrik frukost, specialkomponerad för tillfället.

Strandpromenaden strax före tio ikväll. Snacka om att jag blivit bortskämd när det gäller vackra vyer! Är så tacksam!

Puerto Banús del 2 & Gibraltar

Tio över sju i morse såg det så här fantastiskt ut från min balkong. Vilket underbart sätt att starta dagen!

För en liten stund sedan så seglade vi genom Gibraltarsundet. Det var läckert att i mörkret se ljus från städer i Afrika glimma på ena sidan och Europa på andra sidan. (Jag måste göra en mental nypning i armen ibland för att fatta att jag är med om det här.) Och än så länge har vi klarat oss från att krocka med något annat av alla de fartyg som trafikerar sundet. Skönt!

I en mindre charmig del av Puerto Banús står denna häftiga noshörning, ihopbankad av Senor Dali himself.

Dekorativt arrangemang av uteväxter.

Jag hade en fenomenal stranddag i Puerto Banús igår. 28 grader, sol, klart vatten och gott om strandyta. Den blev dock inledningsvis inte så vilsam som jag tänkt mig för det drällde av strandförsäljare som ville prångla på mig solglasögon, väskor och "massa-hee" (massage). De lugnade sig så småningom. De många, välskötta stränderna som ligger i helt nära anslutning till centrum är i mitt tycke en av de stora vinsterna med Puerto Banús.

Fortfarande, efter några turer in till Puerto Banús, så vidhåller jag att kvällarna bjuder på en samling märkligt utstyrda människor. Men visst har jag sett många människor med stil och finess också. Jorå!

Igår kväll när jag var in en vända i centrum så noterade jag det förvånansvärt stora antalet SUV:ar. Fler Range Rovers än jag tidigare skådat på samma ställe tog min blick också in. De såg aningen malplacerade ut på den folktäta gatan längs hamnen. Jag undrar om det inte t o m var tätare med lyxbilar här än i Monte Carlo. Jag passerade t ex två likadana klarröda Ferraris som stod parkerade i hamnen.

Här har jag hört svenska talas från det största antalet personer sedan jag lämnade Sverige. (FAst jag tror faktiskt inte jag har hört skånska mer än en gång de senaste fem månaderna.)


Fotot är tyvärr inte våldsamt tydligt, men det här är en butik för hunden, med hela fyra sektioner enbart med olika hundhalsband. Utöver det hade de förstås en hel del andra, för hunden (läs: hundens ägare), essentiella ting till försäljning.

Ett slags torghandel i ganska stor omfattning. Det såldes främst smycken och kläder, men även, nötter, leksaker och vissa inredningsvaror.

Gibraltarklippan. Men de för Gibraltar kända aporna, dem fick jag minsann inte med på bild! De låg förmodligen och sov, alternativt satt och pekade finger och skrattade åt mig och min mesiga kamerazoom.

Tvåmånadersjubileum till havs!

Ja, här prickar jag av den ena milstolpen efter den andra! Först 100:e inlägget häromdagen - Almanacksförlaget kommer framgent att rödmarkera den 29 juni med start i 2011 års utgåvor med anledning av det - och just idag är det alltså exakt två månader sedan jag byggde bo på detta skepp! På vilket sätt denna högtid kommer att uppmärksammas i det stora kosmos vet jag ej ännu, men jag firade i alla fall med att ha en toppendag på stranden i härliga Puerto Banús. (Ska fylla på med mer om Puerto Banús i morgon. I bästa fall.)

Innan jag hinner bli lika elak som i gårdagens inlägg ska jag skynda mig att avslu_____________

;-)