Hälsning fran nybliven landkrabba

Efter Cadiz hann jag i all hast nosa pa Lissabon, som jag tyckte mycket om - ska aterkomma med bilder och faktaspäckade kommentarer ;) - innan vi lämnade skeppet igar för sjukhusvistelse i Schweiz. Om vi atervänder till baten sa smaningom är oklart.

Jag befinner mig nu än en gang i Zürich, vi var ju här precis innan vi gick ombord pa baten, för tva manader sedan. Livet pa baten har varit en spännande upplevelse, men nu känns det skönt att fa en "batpaus" och fa stanna pa ett ställe lite längre. Sa mycket trevligare det kanns att vara har den här gangen! Sist var det gratt och regningt och även människorna uppfattade jag som graa och trista (efter att ha varit i vackra, vänliga Cannes var konstrasten tydlig), även om jag tyckte att Zürich som stad är väldigt vacker. Men nu är vädret fantastiskt (32 grader igar) och när jag tog en sen kvällspromenad sa formligen myllrade Zürich av människor och rörelse pa uteserveringar till höger och vänster. Trevligt! De verkar som om schweizarna och vi svenskar delar det här med att leva upp pa sommaren. Vi behöver gott om dagsljus och värme för att orka ta livet lite lättare.

Jag ska ga ut och sätta mig i solen en stund innan det blir för varmt och innan vi ska aka till sjukhuset, men först maste jag bara dela med mig av en detalj fran gardagens resa hit. När vi kom av privatplanet igar eftermiddag sa delade vi upp oss. Paret jag jobbar för akte till sjukhuset och jag skulle ta med väskorna till hotellet i en annan bil. När jag kom in i mottagningsbyggnaden (for the lack of a better word) med en man i släptag som körde alla vara väskor, sa stod där en man i uniform och höll upp en förtryckt skylt med Ms och mitt efternamn pa. Det var chaufforen som skickats för att hämta mig. Snacka om att känna mig betydelsefull! I säkert tva sekunder. :) Drog pa munnen at det. Sedan hade denne chaufför och jag en givande konversation pa tyska genom rusningstrafiken in till stan. (Ser inte riktigt logiken i att det heter just "rusningstrafik" för det var min själ inte nagot tempo pa den trafiken.) Den här gangen var det inga problem att byta sprakspar. Jag maste saga att det visade sig vara förvanansvärt mycket tyska som lag och skvalpade en bit innanför pannbenet.

En fin dag och massor av kramar till er alla!