Ikväll gick jag in till gamla stan längs promenaden på bilden. Jag blev som vanligt kvar längre än jag tänkt mig. Men hur inspirerande är det att gå hem och börja packa ihop min tillvaro igen inför torsdagens Zürichresa när det är närmre 30 grader ute och jag befinner mig på en för mig ny ort med en massa charmiga, slitna dörrar som lockar:-Snälla rara, fota mig!
-Nej, mig! Jag var här först!
Gamla stan är rejält nedgången och charmig till tusen. Helt i mitt tycke alltså! :) Men att bo där...
Det visade sig att västvärldens bebisar distribueras från Portimão. Det hade jag ingen aning om.
Vackra mosaikhus är det gott om i centrum, främst i gamla stan. Här ett av de i bättre skick.
Jag har försökt göra något åt kamerasituationen, men det är inte helt enkelt när man kommer till nya ställen var och varannan dag. Zürich, kanske? Där har de förmodligen ett antal kvalitetskameror med fläckfri lins som de slumpar bort när jag dyker upp...
Att åka med detta skepp är lite som att vara ett djur på (ett synnerligen uppgraderat) zoo. När vi seglar nära land så stannar människor som ser oss upp; tittar, vinkar och fotograferar. Vi brukar energiskt vinka tillbaka när vi är ute på balkongen.
När jag kom tillbaka ikväll var det mörkt och flera människor i olika åldrar hade vandrat ut till hamnen för att titta på det upplysta skeppet jag just nu, och i alla fall några dagar till, råkar bo på. Jag kan föreställa mig vad de tänkte när de såg mig glida igenom säkerhetskontrollen och traska uppför trappan till däck 5 på båten. (Jag bor på däck 6.) Det känns både märkligt och rätt så självklart att befinna mig på denna sida av stängslet, som omväxling. Det är lustigt hur man vänjer sig vid saker och ting. Men som JLo sjöng: Don't get fooled by the rocks that I got, I'm still Karin (ja, fast hon sjöng "Jenny") from the block. Det passar bra in på mig. (Ja, förutom att jag inte har några diamanter. Och att jag inte kommer från något risigt område. Men ändå.) ;)
Jag har tänkt mängder av gånger att jag ska skriva och berätta mer om hur saker och ting här på båten fungerar, men jag hinner aldrig. Två saker behöver jag dock få dela med er innan jag glömmer dem igen: 1) Närmast badkaret finns en utdragbar låda och i den finns en ishink och två champagneglas. (Har inte slitit så hårt på dem.) 2) Toarullarna här är magiska. De tar aldrig slut. Gud förbjude.
Om allt klaffar ska jag få gå på en tur bakom kulisserna till restaurangerna på båten med en av de duktiga kockarna. Personal tour - det ser jag framemot! Nu: Boa noite! (God natt!)
No comments:
Post a Comment