Ledig dag i St David's med omnejd

Ljuvliga Bermuda!

Min lediga söndag inleddes med en suverän joggingtur under perfekta förhållanden. 21 grader, 51% luftfuktighet och sol som glimtade fram mellan moln. Toppen! Mötte flera som var ute och rastade sig själva eller sina hundar. En fin runda och bra start på dagen!

Efter en verkligt sund frukost så packade jag ner badgrejer, bok, karta och kamera och gav mig iväg på min silvergrå springare mot ön St David's. Man passerar den på vägen till St George's och flygplatsen ligger där, men i övrigt är ön en blind fläck för mig. I vanlig ordning vände jag skotern på ett frimärke här och där för att stanna till och fota någon av alla oemotståndliga vyer Bermuda bjuder på, även molniga dagar.

På sena eftermiddagen påbörjade jag en skoterfärd i motsatt riktning, västerut, nästan ända upp/bort till andra änden av ön, för att hälsa på min kompis Victoria igen. Det var som alltid trevligt att få komma dit.

Jag kommer att tänka på ån i Linde som vi badade i hela somrarna under uppväxten. Ström, kall, djup och mörk. Helt annan upplevelse. Men bermudianerna överlag är "bortskämda" och åker inte till stranden när det är 75 F eller mindre. (Den temp det är i luften är det vanligtvis också i vattnet.) De blir smått chockerade när man säger att man badat i slutet av oktober.

När två r o k inte är nog


Turtle Beach. Här solade och badade jag idag. Igår var det 23 grader, skulle tro att det blev samma temperatur idag. På andra sidan syns samhället St David's och dess fyr. Blev lotsad dit upp av två väldigt tjänstvilliga svarta män i en SUV (vilket är en sällsynt bil på Bermuda. De flesta kör mindre bilar p g a restriktioner i lagstiftningen.) Guidningen uppskattades!

Jag passerade några personer som i ett havsinlopp körde med radiostyrda båtar som var otroligt snabba- och väsnades enormt! Ingen idé att försöka fota. Det var många som stannade för att beskåda dem. Det var också gott om åskådare vid motorbanan, i närheten av flygplatsen och den badstrand jag var på. Där var det mängder av motorcyklar i full action. Kul!

Det har varit en innehållsrik och bra dag och nu är jag skönt trött efter en heldag utomhus och sammanlagt flera timmars skoterkörning. Ny arbetsvecka inleds imorgon. Så, go'natt från mig!

Lördag ute i Atlanten

"Vår" pool i förgrunden och grannens lekstuga i bakgrunden. Färgerna, färgerna! (Och oleandern blommar - och doftar! Loving it!)


Keskedee - Bermudas mest superstöriga fågel. Vacker att se på men tröttsam att höra på och torka skit efter. Dess läte låter som hit the ball, hit the ball, på det mest enerverande sätt man kan tänka sig. Enligt vad jag fått höra så importerades fågeln för att utrota de malariaspridande myggorna. Utan att be om lov så förökade sig de gula fåglarna på ett tydligen icke-förutsägbart sätt (duh...!) och nu får man alltså dela denna subtropiska ö med dessa flygande retstickor.

Botaniska trädgården har en trevlig vy mot North Shore,som igår fick ta emot stora vågor som rullade in (syns dock ej på detta foto).

På eftermiddagen idag blev jag uppmanad att ta ledigt. Det uppskattade jag och gjorde det mesta av. Efter moget övervägande så styrde jag kosan nordost i riktning mot St George's. Misstänkte att det finns ett antal jättevackra och för Bermuda typiskt rosa stränder längs sträckan som jag ännu inte fotograferat ur varje vinkel så jag ämnade beta av några av dem. Men så vet jag ju hur det är; jag fastnar på vägen. Intressanta saker dyker upp och planer ändras en smula.

Smällkarameller i Flatts Village

När jag kom till Flatts Village så var jag tvungen att stanna och fota inloppet från havet. Tvungen. Jag parkerade skotern utanför Bermudas akvarium och där visade det sig vara Halloween-action. Mängder av utklädda barn med föräldrar i släptåg eller tvärtom kom ut från akvariet och några fastnade på bild.

Havets inlopp i Flatts


Halloweenvarning utanför akvariet. Är det bara jag som misstänker att päronen i det här fallet hade roligare än de små barnen?

Så småningom kom jag sedan till Shelley Bay. (Tror jag varit där förut, men det är fantastiskt så mycket man kan glömma på sju månader.) Där parkerade jag mig på ett badlakan på stranden och låg och läste och slumrade någon timme innan jag styrde färden hemåt igen. (Läser Kallentofts andra deckare, Sommardöden, som jag hittade bland E:s böcker. Kul att läsa på svenska igen, men trodde att boken skulle vara mycket bättre. Älskade den första boken, men har börjat undra varför. Den var kanske inte så bra den heller egentligen...)

Shelley Bay

Typiskt bermudianskt färgglada hus i närheten av Hamilton. Tänker ofta om Bermuda att det är som på låtsas, en leksaksby. Inte på ett nedlåtande sätt, bara en känsla jag får av att se dessa färgglada hus och den frodiga grönskan. Leksaks- alternativt sagovärld.

Just nu, förutom att blogga och vänta på att fotona jag valt ut mirakulöst ska laddas upp snabbare än någonsin, så dricker jag vin och laddar upp inför att gå ut och ragga fler vänner. Borde. Ska. Javisst. Funderar t o m på att unna mig taxifärd istället att åka skoter.

I veckan som gått har jag gjort lite av varje. Handlat mat, varit på ett av Bemudas försäkringsbolag, på Bermudas trafikdepartement, kollat av all belysning in- och utvändigt (behöver jag påminna om att huset är stort, typ 10 r o k), diskuterat telefonsystem och ledningsfel med telefonbolagets snubbe som varit här flera vändor, tvättat, skött om alla snittblommor inne, hjälpt till att förbereda för en minnesstund för H till havs, torkat utemöbler (nedrans keskedees! eller hur det stavas - två sekunder efter att jag torkat av allt så är fåglarna där och skiter ner, medvetet liksom, ondsinta fjäderfän!) svarat i telefon ett oöverskådligt antal gånger samt pysslat om E som varit sjuk några dagar. Veckans tjänsteuppdrag har också innehållit några förmiddagar på stranden, vilket varit härligt!

Ja, just ja: Bermuda har i veckan fått en ny premier: Paula Cox. Hon representerar Progressive Labour Party - ett parti med svart majoritet som förespråkar självständighet från det brittiska samväldet - och efterträder den allmänt illa omtyckte Ewart Brown från samma parti. Hon får en del att bita i; hög arbetslöshet, dålig ekonomi och hög brottslighet.

Nu är det dax att ta en dusch för att sedan ge mig ut i nöjesnatten. I morgon är det stranden som gäller! (Och förhoppningsvis en löprunda dessförinnan.)

Och här kommer sjörapporten :)

Det har regnat och blåst under natten. Igår varnade de för "tropical storm", så vi flyttade in alla utemöbler, men det verkar inte blivit så farligt. Nu blåser det fortfarande en del, men ser ut att bli en fin dag. I morgon borde det bli ännu finare för då ska jag vara ledig!

Vi har nu några gästfria dagar i huset. De olika döttrarna med barn (och i vissa fall respektive och barnflicka) avlöser varandra, med start när vi kom till ön och ett antal veckor framåt. Det känns nu nästan som att vara ensam hemma. Nästan. Har inte varit "ensam hemma" sedan jag lämnade Sverige i januari. I början led jag av det. Nu har jag vant mig, men ibland längtar jag efter att åter få uppleva den sköna känslan av att ha huset för mig själv.

Vi har tagit sovmorgon här och jag ska nu gå ner och göra i ordning frukost och gå ut och sätta mig vid poolen för att äta den. Det är ljuvligt att ha kommit till Bermuda och på så vis fått sommar igen. Det är det verkligen! Och även om vi precis haft en släng av ruskväder här så är det fortfarande betydligt trevligare temperatur än i Sverige (stackars Catja och alla ni andra!). Igår var det 86% luftfuktighet! Det gör också att det känns varmt - och det ledde till att det inte blev någon löprunda för mig då. Har inte hunnit vänja mig vid att springa i så hög luftfuktighet. Det går så trögt. Under min lediga eftermiddagstimme så valde jag istället att uppsöka Arboretum och Botaniska trädgården. Återkommer med foton därifrån, tror jag.

Det är kul att vara tillbaka på Bermuda! Att få ett: Have a nice day, sweetie! när man stannar till på skotern och frågar efter vägen när man hamnat fel är trevligt! Och det är fortfarande spännande att irra fel. Speciellt när polisen halar in en. ;) (Sedan att jag höll på att bli galen på den loja, slöa, slöa, slöa(!) attityd (inte oartig, dock) som mötte mig när jag sprang runt till olika internetbutiker förra helgen, eller oförmågan hos några av de taxichaufförer jag stött på, det är en annan femma.)

Hoppas du får en fortsatt bra helg!!

Bermuda igen!

Sedan i torsdags kväll befinner jag mig än en gång i Bermuda! Det är ofattbart! Resan var väldigt smidig (det där med att flyga privatplan ena etappen och bli behandlad som VIP-person underlättar, får jag erkänna) och lyckokänslor for genom kroppen när vi åkte från Bermudas flygplats till huset. Jag tog in havet, husen vi passerade och värmen (och syrsorna - himlar vilket liv de för! Så var det inte sist vi var här). Jag kom i säng motsvarande kl 3 på natten, men var egentligen inte trött. Nästa dag vaknade jag utsövd och hade sedan inga problem med jet lag. Det är värre att resa på andra hållet.

Okej, nog om det. Nu vill jag så fort som möjligt varna känsliga läsare och tittare för material som kan vara jobbigt att ta till sig. Jag inser nämligen hur plågsamt avundsjuk man som genomsnittssvensk förmodligen blir när man i oktober månad tar del av detta, samt mina kommande inlägg från Bermuda. (Nåja, det slinker nog med några från mig gnälliga kommentarer också som tar udden av den eventuella avundsjukan. Jag lovar att jag ska försöka hålla låg nivå på foton jag lägger ut och skräda orden.)

Hamilton i fredags morse

Än en gång är jag ute och far på skoter i vänstertrafik. Jättekul! Igår, som var min lediga dag, så utforskade jag i skymningen en för mig ny del av ön, det yttersta området av stadsdelen Pembroke. Jag hittade bland annat en mycket fin nationalpark som jag ska återkomma till när det är ljusare, Admiralty House Park. Jag upptäckte också att jag utifrån slutet av Spanish Point Road i Pembroke ser öns båda ändar, Dockyard och St George's, väldigt väl. Bermuda är inte stort.

På morgonen så stack jag iväg till the Railway Trail (de nedlagda järnvägsspåren) för en löprunda. Den var jobbig och ljuvligt vacker.


Solnedgång över Pembroke (med några för fotografen irriterande blad som inslag)

Det är skoj att utforska så mycket som möjligt av ön med hjälp av skoter! I förgrunden här är den brantaste väg jag kört med skotern på. Var först osäker på om jag skulle klara att åka ner och väl nere undrade jag om jag skulle ta mig upp igen. Det gick åt båda hållen! :)

Jag fortsätter omgående med lite gnäll: Mobiltelefonen funkar inte här (borde förmodligen byta abonnemang), internet är jättesegt (bara att öppna ett mejl är en tålamodsprövning) och jag har inte ens en egen nätnyckel, för de har hittepåpriser på Bermuda. Så ikväll, nu när jag lyckats lägga vantarna på husets nätnyckel så prioriterar jag att blogga så att alla mina kära som vill får en lägesrapport. Sedan ska jag så fort jag kan svara på de mejl jag fått på senare tid - tack, go'a familj och härliga vänner!

Och när jag ändå är igång och gnäller så kan jag konstatera att jobbsituationen inte är lätt. Den har sina härliga inslag, som helförmiddag samt lunch på strandklubben idag. Underbart! Men sedan är det andra bitar som frestar på.

Hamnen nedanför "mitt" hus häromkvällen


Elbow Beach som ligger precis bredvid Coral Beach

Dagens lunchutsikt från strandklubben Coral Beach på South Shore. (Snälla, tyck inte illa om mig för det! Jag kunde inte rå för det, jag var tvungen på grund av jobbet...)


Schweiz - Bermuda: Tala om kontraster! När det gäller väder, lynne, tempo och effektivitet, med mera. Vi har haft fantastiskt väder idag och igår. Ca 25 grader i luft och vatten, men utan den där höga luftfuktighet som är typisk för Bermuda och andra platser med subtropiskt klimat. E har flera gånger sagt att nu är den absolut bästa tiden på Bermuda. Jag är övertygad.

(I nu ca 20 minuter har bloggen försökt ladda upp fem foton. Det går inte fort...)

På eftermiddagen idag så kombinerade jag ett inköpsstopp med att kolla in det hus vid Grape Bay som en kompis "hussitter" just nu. Fantastiskt läge, precis ovanför havet!

Grape Bay

Packar kappsäcken igen! Ade Schweiz!

Mitt visum för Bermuda blev klart häromdagen och nu håller jag på och packar (nja, inte just nu, uppenbarligen) för avfärd i morgon. Om allt går planenligt (inget ordvits avsedd) så är vi i Bermuda i morgon kväll! Härligt! Det ser jag verkligen framemot! Det ska bli skönt med miljöombytet och att få träffa vännerna där igen.

Jag har fler rapporter om Schweiz på lut, om t ex ljuvliga Rapperswil och Luzern. Kanske kommer de senare. Kanske inte. Det får tiden utvisa.

Snart kommer några vänner hit för avskedslunch, och E och jag har sån tur att vår sista dag här är en onsdag. Det innebär att alla som före middagen befinner sig i hotellhallen bjuds på apéro och sedan drämmer de i restaurangen till med galamiddag, i vanlig ordning. Festligt!

Det som återstår nu är att packa klart och ta farväl av alla trevliga och omtänksamma människor här, vemodigt eftersom vi varit på Bad Schinznach i två månader. (!) Om jag inte kommer att ha tid över i eftermiddag eller kväll så kommer nästa inlägg att skrivas i Bermuda. Ha det fint till dess!

Några kortdistansutflykter: Olten och Aarau

Eftersom mitt betalkort strejkade i torsdags och jag fortfarande var i behov av en resväska till och blev uppmanad av E att ta lite ledigt på lördagen och åka och införskaffa en, så styrde jag kosan mot Aarau, närmsta aningen större ort, tio minuters tågväg från Bad Schinznach.

Aarau har jag varit i flera gånger och i början när vi kom ut hit till landet så var det en lättnad att civilisationen lurade runt hörnet, i form av just Aarau, en ort med 15 000 invånare och förvånansvärt många bokhandlar, samt ett Manor, som är schweizarnas motsvarighet till Åhléns.

Hur det nu var så bestämde jag mig för att i Aarau byta tåg och åka vidare till Olten, en ort med knappt 17 000 invånare som jag passerat och bytt tåg i ett antal gånger eftersom Olten är en av Schweiz järnvägsknutar. Jag hade länge varit nyfiken på orten bland annat för att jag på nätet sett att även Olten sitter och trycker på en Altstadt. Och som den hängivne bloggläsaren förstått så vurmar jag för gamla stadsdelar och andra fotogeniska vyer.

Olten från ena hållet...


...och andra...

Nio minuters tågresa senare var jag framme.

Visst har jag börjat få en känsla för att varje liten schweizisk håla med mer än 3 000 invånare har någon slags Altstadt med en flod som vackert flyter förbi, men jag upphör ändå inte att förvånas över hur vackra de gamla stadsdelarna är, i synnerhet när man i kameralinsen får maffiga berg i bakgrunden. Det duggregnade och var råkallt i Olten, men inte förtog det charmen!


Affärsgatan i gamla stan



Huset nedan gjorde mig som svensk på extra gott humör.


Floden Aare som flyter genom Olten, Aarau och Bad Schinznach


Nedan följer några foton från Aarau, som jag knatade runt lite i, för en sista gång, åt lunch i och köpte min nya fina budgetresväska i (om det nu hade existerat ett sådant begrepp som budget här i Schweiz).




Det är många gånger under detta extremt fotograferingstäta år som jag under mina "uppdrag" känt mig besläktad med Leni Riefenstahl. Jag har inga högerextremistiska kopplingar, så det är verkligen inte det, men jag läste i en artikel om henne att hon kritiserades för att förblindas av ett estetiskt syfte och i stort sett varje gång jag är på en fotorunda så tar jag till diverse knep för att om möjligt undvika att få med "fula höghus", lyftkranar, byggplatser, bilar och faktiskt ofta människor, som i mitt tycke stör den bild jag tänker ta - och om du hade en aning om vilken bygg- och renoveringsiver som råder i Schweiz 2010! Jag har funderat en del över mitt behov att försköna, men tröstar mig med att steget till att börja producera propagandafilmer åt små hatiska män med mustasch och fäbless för god infrastruktur och underjordiska bunkrar fortfarande är långt.


Jag avslutar med några galet vackra höstlöv. Naturen är magnifik, eller hur?

Solothurn - Schweiz mesta barockstad

Efter mycket funderande fram och tillbaka över var jag skulle förlägga min förmodligen sista hellediga dag i Schweiz, så landade fingret på Solothurn. Orten har 15 000 invånare och ligger 45 minuter bort längs järnvägsspåret i sydvästlig riktning. Jag tycker att jag varit duktig på att sniffa upp diverse sevärdheter på egen hand, ofta med hjälp av internet, men Solothurn var faktiskt ett tips från en schweizisk vän, så tack så mycket för det, M!


Kanske inte bästa vinkeln för denna vy, men klart mest poserande duvan! :)

Solothurn beskrivs på diverse nätsidor som Schweiz vackraste barockstad och nog var det vackert alltid! Trots att en råkall höstdag inte bjöd på de bästa turistförutsättningarna - kallt om barhänta fingrar och övrig kropp när man står still, balanserar på murar, ligger på knä och fotar - så var det bara så härligt att få bekanta sig med Solothurn. Och hade det inte varit så sabla kallt hade jag kanske inte gått in i både St Urselkatedralen och Jesuitkyrkan. (Jo, det hade nog nyfiken i en strut gjort. Ändå.) Och då hade jag missat två fantastiskt vackra kyrkor. Den överdådiga utsmyckningen invändigt satte igång många tankar i mitt huvud.

Jesuitkyrkan


Jag fikade i huset till höger. Rekommenderas!


En av alla mycket vackra dryckesfontäner i Schweiz



När jag betat av Solothurns alla skrymslen och vrår i den gamla stadsdelen och checkat av i stort sett varje paleolitisk sevärdhet i krokarna så gled jag på tåget till Zürich. Vilken lyx att inte behöva byta tåg för omväxlings skull! Raka spåret.

En timme senare kom jag ut från Hauptbahnhof och beblandade mig med folkmassan på Bahnhofstrasse och det kändes det som att komma hem. Fina, underbara (och vansinnigt dyra) Zürich! (Förra gången jag var i Zürich letade jag mössa och trodde mig ha hittat en. Tyckte den var OK, inte mer, och bestämde mig för köp. Tittade på prislappen och kippade efter luft. 279 franken. Ja, det är Zürich det: Den stad i världen där människor tjänar mest och spenderar mest, enligt en fräsch undersökning. (Det blev ingen mössa. Och nu när vi ska åka till Bermuda och det är 22 grader där känns det inte så angeläget. Har jag tur eller har jag tur?!? :-) Längtar!!!))

Fina, fina Zürich!


Planen var att jag i Zürich skulle köpa en resväska till för att organisera min packning på vettigt sätt inför Bermudaresan. Men när jag stod där i kassan på Migros så vägrade mitt lynniga betalkort (än en gång) att samarbeta. Festligt nog så hade jag bara 3,50 på fickan så det blev till att tjuvåka tågen hem. Inget går upp mot lite spänning i vardagen!


Medelålders svensk kvinna tjuvåker tåg i Schweiz

Dimmig höstmorgon

Jag bara måste dela med mig av några fler höstfoton för det är så himla vackert ute! Kvart i tio i förmiddags befann jag mig nere vid floden, ca 200 meter från kurhotellet i den synnerligen råkalla morgonluften och fotade i tjugo minuter innan det var dags att gå tillbaka.

Golfbanan Pitch & putt, som jag passerar på vägen till floden.










"Denna dagen ett liv". Visst är det så? Tycker mycket om citatet som kommer från Vi på Saltkråkan, en av världens härligaste böcker?

Det ska bli gott att få läsa svenska böcker igen om ett par månader - och ungdomsböcker! Men de har en utmärkt (alldeles för bra, faktiskt :-S) engelsk bokhandel i Zürich och tack vare den/på grund av den har jag nu ett smärre pocketbibliotek här hemma i ena garderoben, med olästa böcker som stressar mig (ännu ett i-landsproblem, jag vet), eftersom böcker väger en del och det snart är dags att packa ihop tillvaron igen. Antingen så får jag skruva upp lästempot till sällan skådat slag, eller lämna en del av böckerna till några av vännerna här på kurorten. Nu ska jag i alla fall krypa under täcket och läsa ut den bradiga bok jag håller på med: One Day av David Nicholls.




Avslutningsvis ett odimmigt foto från häromdagen med ett av mina absoluta favoritträd i omgivningarna just nu:

Basel, encore une fois!

TACK för omtanken, alla ni som tänkt extra på mig den senaste tiden! Det värmer gott i hjärtetrakten och jag är så glad att ni finns! Jag är OK, så det "finns ingen anledning till oro", som en f d pojkvän brukade säga (vilket märkligt nog tenderade att innebära motsatsen ;)).

Och alla gullisar här på Bad Schinznach.... Helt fantastiska! Snacka om att ha gått hela bemötandekursen! Det gäller såväl personalen som alla ljuvliga gäster här, de flesta pensionärer. Otroligt rara! Hur ska de alla få plats i min resväska (som om singular vore aktuellt för nästan nio månaders jox - en resväska, hahaha...) när vi lämnar Schweiz?

Den som orkat följa bloggen ett tag har nog lagt märke till att mitt konstintresse ligger strax över genomsnittet - dagens underdrift? - och faktum är att jag i fredags, på min lediga dag, åkte till Basel för en andra gång, med huvudsyfte att åter besöka museet Fondation Beyeler och se den nya utställningen som handlar om Klimt, Schiele och Wien runt sekelskiftet 1800-1900. Men faktum är att jag också ville se mer av Basel.

Rhenpromenaden, norra sidan. Jag har sett så många tjusiga dryckesfontäner i Schweiz. I ett land med så god vattenkvalité som Schweiz är fontänerna enligt mig ett ypperligt inslag i stadsbilden.


Båten till vänster korsar Rhen, fram och tillbaka, och är en av Basels karakteristiska turistfällor. (Som jag inte ramlade i denna gång heller.)


Vy österut från Wettsteinbron.


Halva färgspektrat i ett och samma träd!


Förutom att jag i fredags var förbi av trötthet - jag gick runt som en sömngångare fram till en rejäl koffeinkick sent på eftermiddagen - så hade jag en utmärkt dag. Vädret var fenomenalt; sol och tjugo grader, klart godkänt för oktober, tycker jag. Och konstutställningen var toppen. Ett stort ÅH!


Jag har tidigare skrivit att jag åkt mycket tåg och att de aldrig är försenade. Det är inte sant. Jo, jag har åkt mycket tåg (och spårvagn). Den delen var sann. Men de har varit försenade. Två gånger, fem minuter vardera gång. Så nu vet du. Vill inte fara med osanning. Sånt kan få obehagliga konsekvenser.

St Alban-Tal (Tal = dal) med St Albantor, ett av stadens medeltida stadstorn, mitt i fotot. Området ligger österut längs Rhen från centrum sett.


St Alban är en riktig pärla. Det är en gammal, supermysig stadsdel väl värd ett besök. Jag "oade" och "aade" inombords när jag gick runt där.

Schweiz eget lilla Venedig, St Alban i Basel. Notera den gula kanoten som sticker fram vid den minimala uteplatsen (Ha! Äntligen en uteplats min älskade balkong i Helsingborg klår när det gäller yta. (Eller???)).

Läcker kyrka! (Fortfarande St Alban.)

Basels berömda Tingley-brunn. Tingley är efternamnet på den schweiziske konstnär som skapat de mekaniska vattenspridarna. Kyrkan i bakgrunden var intressant. Längs mittskeppets långsidor hängde konst, i form av digitala bilder. Och runt ena hörnan på utsidan var en bar, så det var fritt fram att sitta ner i solen och ta ett glad vin i kyrkans regi. Oväntade, men trevliga inslag. I någon av de kyrkor jag tittat in i på sistone stod det på en skylt vid entrén att bidrag tacksamt mottages eftersom en timmes öppethållande av kyrkan kostar 100 franken. Och får man inte in det i kollekt är det kanske inte så dumt med lite entreprenöranada...

Det är nu ganska exakt tre månader sedan vi kom till Schweiz och det har varit intressant att få en inblick i kulturen och mentaliteten här. Det har också varit jättekul att utveckla tyskan (men jag har saknat mina grammatikböcker där hemma, alternativt min i Tyskland födda tysklärare från högstadiet. Ett antal av alla de språkfel jag gjort de senaste månaderna hade dock med säkerhet fått henne att gruvligt ångra de betyg hon en gång satte). Faktum är att jag vissa dagar fått användning för hela fyra språk: Svenska, engelska, tyska och franska, eftersom många här är flerspråkiga och växlar över till det språk som lämpar sig bäst i den aktuella situationen. (I ärlighetens namn är vi inte många här på Bad Schinznach som talar svenska, men du förstår vad jag menar.) Ja, och sen har vi ju den besvärliga schweizertyskan också, som jag äntligen börjar få bättre förståelse för.

Ett exempel på schweizertyska: Ordet tidning heter på högtyska Zeitung, och uttalas (med betoning på första stavelsen) "tsaitong". På schweizertyska uttalas det "tsitick". Så att lyckas förstå någon som talar den i tyska Schweiz så favoriserade rotvälskan handlar, som du förstår, mycket om att ha tålamod och oändlig fantasi.

Det skulle vara roligt att åka till den italiensktalande delen av landet också - det lär vara enormt vackert där (förstås!) - men det blir nog inte denna gång, tågresan är för lång. Och jag kanske borde ta och öka på mina obefintliga språkkunskaper i italienska först. Några basfraser, såsom; "om du talade lite långsammare och inte gestikulerade så förbaskat med händerna kanske jag rentav skulle kunna ha en chans att förstå vad du säger".

Nåja. En annan gång, Lugano ligger säkert kvar ett tag till.