Basel, encore une fois!

TACK för omtanken, alla ni som tänkt extra på mig den senaste tiden! Det värmer gott i hjärtetrakten och jag är så glad att ni finns! Jag är OK, så det "finns ingen anledning till oro", som en f d pojkvän brukade säga (vilket märkligt nog tenderade att innebära motsatsen ;)).

Och alla gullisar här på Bad Schinznach.... Helt fantastiska! Snacka om att ha gått hela bemötandekursen! Det gäller såväl personalen som alla ljuvliga gäster här, de flesta pensionärer. Otroligt rara! Hur ska de alla få plats i min resväska (som om singular vore aktuellt för nästan nio månaders jox - en resväska, hahaha...) när vi lämnar Schweiz?

Den som orkat följa bloggen ett tag har nog lagt märke till att mitt konstintresse ligger strax över genomsnittet - dagens underdrift? - och faktum är att jag i fredags, på min lediga dag, åkte till Basel för en andra gång, med huvudsyfte att åter besöka museet Fondation Beyeler och se den nya utställningen som handlar om Klimt, Schiele och Wien runt sekelskiftet 1800-1900. Men faktum är att jag också ville se mer av Basel.

Rhenpromenaden, norra sidan. Jag har sett så många tjusiga dryckesfontäner i Schweiz. I ett land med så god vattenkvalité som Schweiz är fontänerna enligt mig ett ypperligt inslag i stadsbilden.


Båten till vänster korsar Rhen, fram och tillbaka, och är en av Basels karakteristiska turistfällor. (Som jag inte ramlade i denna gång heller.)


Vy österut från Wettsteinbron.


Halva färgspektrat i ett och samma träd!


Förutom att jag i fredags var förbi av trötthet - jag gick runt som en sömngångare fram till en rejäl koffeinkick sent på eftermiddagen - så hade jag en utmärkt dag. Vädret var fenomenalt; sol och tjugo grader, klart godkänt för oktober, tycker jag. Och konstutställningen var toppen. Ett stort ÅH!


Jag har tidigare skrivit att jag åkt mycket tåg och att de aldrig är försenade. Det är inte sant. Jo, jag har åkt mycket tåg (och spårvagn). Den delen var sann. Men de har varit försenade. Två gånger, fem minuter vardera gång. Så nu vet du. Vill inte fara med osanning. Sånt kan få obehagliga konsekvenser.

St Alban-Tal (Tal = dal) med St Albantor, ett av stadens medeltida stadstorn, mitt i fotot. Området ligger österut längs Rhen från centrum sett.


St Alban är en riktig pärla. Det är en gammal, supermysig stadsdel väl värd ett besök. Jag "oade" och "aade" inombords när jag gick runt där.

Schweiz eget lilla Venedig, St Alban i Basel. Notera den gula kanoten som sticker fram vid den minimala uteplatsen (Ha! Äntligen en uteplats min älskade balkong i Helsingborg klår när det gäller yta. (Eller???)).

Läcker kyrka! (Fortfarande St Alban.)

Basels berömda Tingley-brunn. Tingley är efternamnet på den schweiziske konstnär som skapat de mekaniska vattenspridarna. Kyrkan i bakgrunden var intressant. Längs mittskeppets långsidor hängde konst, i form av digitala bilder. Och runt ena hörnan på utsidan var en bar, så det var fritt fram att sitta ner i solen och ta ett glad vin i kyrkans regi. Oväntade, men trevliga inslag. I någon av de kyrkor jag tittat in i på sistone stod det på en skylt vid entrén att bidrag tacksamt mottages eftersom en timmes öppethållande av kyrkan kostar 100 franken. Och får man inte in det i kollekt är det kanske inte så dumt med lite entreprenöranada...

Det är nu ganska exakt tre månader sedan vi kom till Schweiz och det har varit intressant att få en inblick i kulturen och mentaliteten här. Det har också varit jättekul att utveckla tyskan (men jag har saknat mina grammatikböcker där hemma, alternativt min i Tyskland födda tysklärare från högstadiet. Ett antal av alla de språkfel jag gjort de senaste månaderna hade dock med säkerhet fått henne att gruvligt ångra de betyg hon en gång satte). Faktum är att jag vissa dagar fått användning för hela fyra språk: Svenska, engelska, tyska och franska, eftersom många här är flerspråkiga och växlar över till det språk som lämpar sig bäst i den aktuella situationen. (I ärlighetens namn är vi inte många här på Bad Schinznach som talar svenska, men du förstår vad jag menar.) Ja, och sen har vi ju den besvärliga schweizertyskan också, som jag äntligen börjar få bättre förståelse för.

Ett exempel på schweizertyska: Ordet tidning heter på högtyska Zeitung, och uttalas (med betoning på första stavelsen) "tsaitong". På schweizertyska uttalas det "tsitick". Så att lyckas förstå någon som talar den i tyska Schweiz så favoriserade rotvälskan handlar, som du förstår, mycket om att ha tålamod och oändlig fantasi.

Det skulle vara roligt att åka till den italiensktalande delen av landet också - det lär vara enormt vackert där (förstås!) - men det blir nog inte denna gång, tågresan är för lång. Och jag kanske borde ta och öka på mina obefintliga språkkunskaper i italienska först. Några basfraser, såsom; "om du talade lite långsammare och inte gestikulerade så förbaskat med händerna kanske jag rentav skulle kunna ha en chans att förstå vad du säger".

Nåja. En annan gång, Lugano ligger säkert kvar ett tag till.