Några kortdistansutflykter: Olten och Aarau

Eftersom mitt betalkort strejkade i torsdags och jag fortfarande var i behov av en resväska till och blev uppmanad av E att ta lite ledigt på lördagen och åka och införskaffa en, så styrde jag kosan mot Aarau, närmsta aningen större ort, tio minuters tågväg från Bad Schinznach.

Aarau har jag varit i flera gånger och i början när vi kom ut hit till landet så var det en lättnad att civilisationen lurade runt hörnet, i form av just Aarau, en ort med 15 000 invånare och förvånansvärt många bokhandlar, samt ett Manor, som är schweizarnas motsvarighet till Åhléns.

Hur det nu var så bestämde jag mig för att i Aarau byta tåg och åka vidare till Olten, en ort med knappt 17 000 invånare som jag passerat och bytt tåg i ett antal gånger eftersom Olten är en av Schweiz järnvägsknutar. Jag hade länge varit nyfiken på orten bland annat för att jag på nätet sett att även Olten sitter och trycker på en Altstadt. Och som den hängivne bloggläsaren förstått så vurmar jag för gamla stadsdelar och andra fotogeniska vyer.

Olten från ena hållet...


...och andra...

Nio minuters tågresa senare var jag framme.

Visst har jag börjat få en känsla för att varje liten schweizisk håla med mer än 3 000 invånare har någon slags Altstadt med en flod som vackert flyter förbi, men jag upphör ändå inte att förvånas över hur vackra de gamla stadsdelarna är, i synnerhet när man i kameralinsen får maffiga berg i bakgrunden. Det duggregnade och var råkallt i Olten, men inte förtog det charmen!


Affärsgatan i gamla stan



Huset nedan gjorde mig som svensk på extra gott humör.


Floden Aare som flyter genom Olten, Aarau och Bad Schinznach


Nedan följer några foton från Aarau, som jag knatade runt lite i, för en sista gång, åt lunch i och köpte min nya fina budgetresväska i (om det nu hade existerat ett sådant begrepp som budget här i Schweiz).




Det är många gånger under detta extremt fotograferingstäta år som jag under mina "uppdrag" känt mig besläktad med Leni Riefenstahl. Jag har inga högerextremistiska kopplingar, så det är verkligen inte det, men jag läste i en artikel om henne att hon kritiserades för att förblindas av ett estetiskt syfte och i stort sett varje gång jag är på en fotorunda så tar jag till diverse knep för att om möjligt undvika att få med "fula höghus", lyftkranar, byggplatser, bilar och faktiskt ofta människor, som i mitt tycke stör den bild jag tänker ta - och om du hade en aning om vilken bygg- och renoveringsiver som råder i Schweiz 2010! Jag har funderat en del över mitt behov att försköna, men tröstar mig med att steget till att börja producera propagandafilmer åt små hatiska män med mustasch och fäbless för god infrastruktur och underjordiska bunkrar fortfarande är långt.


Jag avslutar med några galet vackra höstlöv. Naturen är magnifik, eller hur?