Godalming - en rejäl skopa idyll

Den infann sig egentligen redan vid åsynen av stationsbyggnaden, känslan av att resan skulle visa sig vara värd besväret. Man kan inte låta en förkylning hålla kvar en i sängen hela lördagen när en hel värld väntar på att bli upptäckt, eller hur?

Eftersom jag hade rest i hela tjugo minuter utan att prata med någon, så sög jag tag i förste bäste yngling på cykel utanför stationen för att inleda ett samtal och höra om han kunde vifta mig i riktning mot stadens centrum. Det kunde han inte, men väl upplysa mig om att han bodde utanför London, hade cyklat in till Waterloo station, tagit cykeln på tåget och nu skulle cykla till en pub i Eashing för att sedan så småningom ta sig hemåt igen. Så brukade han nämligen tillbringa helgerna. 

Jag valde håll och började traska ditåt och cykelsnubben drog förbi mig i full kareta, glatt vinkande, i t-shirt och shorts. Visserligen var det mestadels soligt, men 14 grader är inte riktigt sommarvärme i mitt tycke. Och när det gäller den biten kommer det att bli svårt för en fryslort som undertecknad att kunna smälta in i det brittiska samhället. Framförallt männen här går gärna i t-shirt och eventuellt shorts vid dylika temperaturer, men människor överlag är förhållandevis lättklädda jämfört med i Sverige. Alla ni som besökt de brittiska öarna känner igen det och vet att det är britter och irländare som är de verkliga vikingarna.

Och när jag kom så här långt var förälskelsen ett faktum. Godalming och jag inledde en kärlekshistoria; jag med hjärtklappning och tårar i ögonen. 

Några meter senare så uppenbarade sig det ena mest charmerande huset efter det andra med likaledes tillhörande växtlighet och på det viset fortsatte det. Det kokade i huvudet på mig av all idyll och jag tänkte: "ska det behöva bli så där jobbigt som i Schweiz?" (där det visade sig att varenda liten sketen ort hade en högst förtjusande, välbevarad Altstadt från medeltiden som måste beskådas och fotograferas ur alla upptänkliga vinklar).

Risken är överhängande att det även denna gång kommer att bli ett irriterande långt blogginlägg.

En kyrka med patinerade gravplatser stod naturligtvis att finna. Är det bara jag som får Morden i Midsomer-associationer?

The Pepperpot

Alla konstfullt murade - och ofta skeva - väggar var en fröjd för ögat. En del dörrar och andra detaljer slank också med.

En cricketbana hade de förstås, tänkte jag så där lite lagom världsvant när jag i all hast passerade, tills jag senare tittade närmare på fotot jag tagit och insåg att det nog är sällsynt att spela cricket med bouleklot. Där fick jag för att låtsas ha koll. :)

Koltrastar är det gott om, även den sällskapliga sorten, alternativt här-finns-mat-så-jag-bryr-mig-inte-ett-vitten-om-att-du står-där-och-drygar-dig-med-din-kamera-varianten.

Och smörblommor! Underbart att få se sådan mängd av de ängsblommor som för en tynande tillvaro i Sverige.

Ledsen om jag tröttat ut dig kära läsare/tittare. Kill your darlings är inte min starka sida... Godalmingutflykten skedde alltså i lördags. Till helgen tar jag sikte på London. Temperaturer runt 20° har äntligen nått oss - och er också har jag förstått - så det kan förhoppningsvis bli en fin helg för oss alla!