Piccadilly + Stonebridge Park

Helgen har som bekant även en söndag och den är ingen vilodag för mig. Världen är vid och livet kort, så på förmiddagen satte jag mig än en gång på tåget i riktning mot London. 

Denna gång klev jag av vid Waterloo som är mitt tågs ändstation och promenerade över Waterloo Bridge mot Piccadilly Circus som var mötesplatsen för mig och min vän. (Smått ovilligt från min sida, eftersom jag knappast kan komma på en mer turistig mötesplats i London, men det visade sig vara en lyckträff.)

Vädret: Det låg en fuktig filt över staden, men vackert var det ändå.

En titt in genom ett restaurangfönster längs Piccadilly bjöd på de största räkor jag någonsin skådat. Och en förbaskat ful fisk.

Och alla som promenerade på Piccadilly vid lunchtid på söndagen hamnade mitt i en Hare Krishnafest. Medryckande musik, färgsprakande utstyrslar och breda leenden spred glädje bland söndagsflanörerna.

Undertecknad fryslort tyckte inte att söndagens temperatur krävde något fläktande, men man kan förstås ha olika uppfattning om sånt.

Därifrån vidare till kvarteren kring Carnaby Street.

Jag fastnade i vanlig ordning för några detaljer.

Efter ett par timmars trevligt strosande i innerstan så hängde jag med ut till Stonebridge Park i norra London för ett fotouppdrag som mitt sällskap hade där.

På tunnelbanestationen hittade vi den här sköna snubben.

Omgivningarna var en aning mer tilltufsade än kring Regent Street (jag och min simpla kamera älskar ju sånt).

Vår destination i Stonebridge Park var Ace Cafe London, en mötesplats för knuttar och bilentusiaster. Det var alldeles för länge sedan som jag umgicks i sådana kretsar, så det var hög tid att få träda in på den arenan igen. Dagen var tillägnad Triumph-vännerna.

Resten av detta inlägg får bli ett litet potpurri av de människor vi träffade på där.

Mina nya vänner.

Behöver jag nämna att jag blivit upptagen i gruppen och erbjuden att åka med till ett Tedsevent (rock'n roll) i Blackpool i höst i min ena nya bästa kompis Thunderbird? :)

 Vilken helg! Jag fick uppleva så mycket och träffa så många trevliga människor. (Och det var väldigt skoj att leka porträttfotograf!) Orkar nog inte med fler sådana helger, alldeles för många intryck och möten att smälta... men, som sagt, livet är ju kort...