Hampton Court Palace Flower Show

 I söndags inledde jag så äntligen löpträningen. Ofrivilligt, visserligen, eftersom det var brått till tåget, men en början är trots allt en början, oavsett vilka former den tar sig. Och till tåget hittade betydligt fler än jag, framförallt till det jag bytte till i Surbiton, en ort som jag för övrigt kom att passera tre gånger den dagen. Mer om det senare. Kanske.

I Hampton Court var det mäkta populärt att stiga av. Stationsbyggnaden skymtar till höger i bild ovan. Att det var ändstationen kan ha haft med saken att göra, men så var det också väldigt många trädgårdsentusiaster som under ett tiotal dagar favoriserat just det resmålet. På ägorna tillhörande Hampton Court Palace uppförs nämligen årligen en blomstershow, världens största i sitt slag, som dessutom hade 25-årsjubileum i år.

Vilken tur då att jag hade värmt upp steget på väg till stationen i Woking för jag insåg snabbt att jag inte ville få tågets övriga resenärer framför mig i kön till betalningsluckan utanför parken. Strömmen av köplystna fotgängare på väg mot parken från stationen var strid, men hade inte en chans när Långben la i övre växeln.

Kände mig fånigt nöjd med mig själv när jag lagt ett antal hundra personer bakom mig och gled in utan att överhuvudtaget behöva köa. (De små glädjeämnena här i tillvaron.:) )

Det kändes evighetslångt att gå från stationen, över bron och sedan en bra bit längs Themsen, men märkligt nog hade sträckan krympt på tillbakavägen. Full aktivitet var det vid och på floden. Härligt att se!

Men det var inte primärt flodaktivitet detta inlägg skulle handla om, även om det är trevligt. Blommor, svindlande många, stora och perfekta är i fokus.

Ja, fast jag måste först visa bilden nedan, tagen utanför palatset, en litet stycke innan ena ingången till parken/showen. Intill stod ett gäng cykelherrar i 55-60-årsåldern, men in lycra, som jag lärt mig att de kallas här. Lättroad som jag är drog jag på munnen när jag såg skylten.

Åter till blommorna. Tog sisådär 800 foton (ja, det är sant, det gick överstyr) under min vistelse i Hampton Court, så det är lite knivigt att välja...

Dels så hade de ett antal trädgårdar designade av stora brittiska namn (blev jag varse, namnen sa inte mig något och jag la dem ej på minnet. Var tvungen att sålla för att orka med och mitt trädgårdsintresse är begränsat, vilket kan bero på att jag ej äger någon trädgård.).

Och så såldes det förstås uterum, utemöbler, skulpturer, trädgårdsredskap, fan och hans mormor. Det mesta förklätt i blomsterskrud.

I änden av dammen ligger palatset.

På området hade de också ett par stora tält fyllda med blommor till försäljning, ett med allsköns arter och ett med enbart rosor. Det första var stort som en fullskalig fotbollsplan och när jag såg det så tänkte jag "bra, där behöver jag inte gå in, eftersom jag inte ska köpa nåt". Det räckte liksom med allt annat att titta på. Men så råkade jag fråga en funktionär i entrén till tältet efter de närmaste toaletterna och den lilla räven lurade mig att gå igenom det stora blomtältet för att nå toaletterna på baksidan.

Jag kan avslöja att jag hann bli rejält kissnödig innan jag äntligen nådde en toa. (Köfri sådan! Jag hann uppsöka toa några gånger under mina timmar där och jag behövde inte köa en enda gång och toaletterna var fräscha. Fantastiskt!) Fastnade nog i det där nedrans tältet bortåt en timme och så här såg det ut där inne:

Nä, jag frågade inte, vad han hade under kilten. Men jag blev glad att se en, hur som helst. Karl, alltså, nej, kilt menar jag. Faktum är att det var gott om män på området. 

Så här chockskadad såg jag ut efter några minuter där inne:

Efter ytterligare trekvart och några tusen perfekta blommor senare gick jag runt och mumlade för mig själv: "Jag klarar inte mer. Måste ut nu." Men med facit på hand är jag väldigt glad att jag inte hoppade över det tältet, för jag kommer kanske aldrig mer att få se så många blomster av den kalibern. Makalöst!

Rostältet betade jag av betydligt snabbare, men sedan tappade jag oroväckande mycket tempo i det tält där de hade ställt ut mängder av blomsterarrangemang.

Från att ha varit lite svalt på förmiddagen blev det soligt, skönt väder och det bjöds på musikunderhållning och serverades bubbel och Pimm's (dock ej gratis, tyvärr).

En sådan dag tär hur som helst på krafterna och kan bli för mycket, även för den mest tåliga.

Jag avrundar blomstershowen med några blommiga damer. Den första känns kanske igen? Fotot togs i närheten av utgången och hon är lättad att hon överlevt. :)

Det var många blomsterkärror i omlopp. Någon gjorde sig en fin slant på dem!

Palatset får jag besöka en annan dag.

På tågstationen blev det vid återresan något rörigt på grund av uteblivna tåg, men engelsmännen imponerar när det gäller att finnas tillhands och ge god service. Jag har hunnit åka en hel del tåg under de två månader jag bott här och under dygnets flesta timmar cirkulerar personal på stationen för att svara på allehanda frågor. Man behöver aldrig yra runt över hela stationen innan man hittar någon som kan hjälpa till. Ett artigt, vänligt bemötande får man dessutom. Hatten av för denna mänskliga kontakt i teknikens tidevarv!

Det var nog minst lika många plantor som personer som åkte med tillbaka mot Surbiton.

Surbiton, ja... En tur och retur till Hampton Court från Woking borde inte innebära tre besök i Surbiton, men om man sitter och tänker på chips(!) när man egentligen borde gå av tåget för att byta på hemvägen, kan man lätt hamna i Wimbledon istället och därifrån få ta ett tåg som passerar Surbiton, en gång till...

Nu får äntligen det här inlägget ta slut. Ännu en helg har hunnit passera med diverse utflykter, Portsmouth i går och ett par "nya" stadsdelar i London i dag, så det finns alltså mer att rapportera. En annan dag. Tack söta, rara för att du orkade hänga med den här gången!