Brighton

Precis vad jag befarade, att jag skulle trilla dit igen! Brighton, Brighton, varför har vi inte mötts förrän nu?

Väderprognosen utlovade 25 grader och strålande sol. Min idé att tillbringa lördagen i Brighton var på inget sätt unik. Det blev väldigt tydligt i Clapham Junction där jag bytte tåg och fick sällskap av oroväckande många Londonbor som ville ner till kusten. (Helt felt håll för mig att åka åt inledningsvis!) På perrongen i Brighton blev det fullsmockat när ett annat tåg anlände samtidigt som mitt. Skönt att slippa vara ensam, eller hur?

Queen's Road

Var dock inte så sugen på att vallas fram mellan barnvagnar ner mot stranden, så jag vek av från Queen's Road, ner mot North Laine/the Lanes, ett område med massor av mysiga butiker, fik och restauranger, påfallande många med vegetarisk/vegansk inriktning.

När Muminlängtan gör sig påmind.

Lite suddig, jag vet, men hon ser så himla härlig ut ändå!

Fann glädjande nog en del graffiti. (Glädjande för mig, kanske inte för fastighetsägaren.)

Smala gränder såsom denna var det gott om.

Men en dag som i går var det stranden jag i första hand ville befinna mig på. 

I början var det gott om plats på stenstranden.

När jag vid tretiden kände att jag stekt tillräckligt så var det tämligen fullsmockat på båda sidor om piren.

Rikligt med måsar och trutar var det också. 

Tog mig inåt centrum igen. Plötsligt uppenbarade sig en helt förtjusande byggnad, The Royal Pavilion.

Ska utforska insidan ordentligt vid annat besök, för det kommer att bli ett antal framöver. Tror dock att jag väntar till turistsäsongen är över.

Upptäckte också ett par som var uppenbart förtjusta i varandra.

Så kanske stämmer detta:

Och nu avdelningen för detaljer:

Coolaste brevinkastet!

Vilken fantastisk dag jag hade! Underbart väder och massor av sympatiska intryck att gå och suga på när höstmörkret lägger sig som en stickig arméfilt över oss alla. Enda smolket i bägaren var att jag inte träffade på Nick (Cave), som ju bor i krokarna, men han är inte riktigt typen jag förväntar mig att hitta på en badstrand... Ja och så var det förfärligt mycket folk som, precis som jag, ville komma hem med tåget igen, vilket ledde till en onödigt utdragen resa hemåt. Det var det värt! Nu går jag och klurar på vad jag kan finna för anledning att flytta till Brighton.

Stationen


Copyright maid on tour

Battersea Park & Teds in London

Du minns kanske mitt besök på Ace Cafe i Stonebridge Park, mötesplats för diverse fordonsburna entusiaster, främst MC när jag var där? Där knöt jag kontakter som ledde till att jag i lördags styrde kosan mot Battersea Park, ett område söder om Themsen, på vägen in mot Waterloo. Tågresan skedde ovan jord, först till Clapham Junction, sen tågbyte och en station till, till Battersea Park. Men resan till puben The Pavilion i Battersea Park var inte bara geografisk, utan jag förflyttades också i tid, tillbaka till 50-talet.

Lördagen bjöd nämligen på ett så kallat Teds in Town-evenemang, där rock'n roll, öl och umgänge stod på dagordningen. Officiellt startade det klockan 15 på en pub norr om Themsen, fortsatte förbi ytterligare några pubar och avslutades med ett gig och ännu mer öl på The Pavilion, som tydligen är den pub i London där Tedsevenemang förekommit längst. Det var där jag kom in i bilden.

När jag dök upp var det än så länge ganska tunt med Tedsare. Snackade lite med två herrar, den ena bandmedlem och den andra roadie, som förutseende nog hade garderat sig gällande vätskeintaget.

Fick av dem lära mig ett och annat om det gamla elverket i Battersea, som skymtade från perrongen när jag steg av och som jag gärna skulle återkomma till och fotografera framöver. Art Deco-kolossen uppfördes på 30-talet och är Europas största tegelbyggnad. Blev varse att gentrifiering pågår även i Battersea, vilket av begripliga skäl inte ses med blida ögon av dem som växt upp där, men fått svårt att ha råd att bo kvar.

Foto Andreas Schmidt, www.timeout.com

Behövde kasta ner nåt i magen innan kvällen skulle dra igång så jag yrade iväg på upptäcksfärd med kameran, i riktning mot vad som skulle kunna vara nåt slags centrum. Längs vägen mötte jag ett antal välklädda Teddy boys och Teddy girls.

I väntan på fish & chips.

En titt på omgivningarna:

Battersea Park Station

Gick vidare och fick syn på ett kinahak på andra sidan gatan. Det såg så där lagom oansenligt ut att kunna vara både genuint och prisvärt.

Stämde av det med den här sköna snubben som stod utanför Ladbrokes (vadslagningsbyrå) mittemot och han intygade att restaurangen var bra.

Kvinnorna bakom disken var jättegulliga. Den vänstra lilla damen och jag förde en knackig konversation kring min beställning som så småningom resulterade i nudlar med skaldjur och grönsaker, för 5.60 pund. När jag frågade om jag fick ta ett foto på dem blev de väldigt generade, fnittrade nervöst, viftade med händerna och tog sin tillflykt ut i köket. Sötnosar.

Och så här extatisk såg Karin ut när hon tittat ner i lådan hon fick med sig och upptäckt en gnutta rektangulärt förpackat himmelrike. Små förtjusta utrop ingick.

Själva nudlarna låg gömda under det övre lagret av härlighet.

Ja, milda makter vilken nudellyx!

Som du kanske noterat har jag på fotot skrämt upp håret. (Behövde alltså ingen cykelhjälm när jag tog mig in till stationen.) Pannlockar och diverse hårbullar hör inte till min morgonrutin, så det får nog bli några fler Teds-evenmang innan jag fått snits på det. Någon mer som får rymdfilmsvibbar av min frilla?

Här kommer någon som däremot har koll på pannlock - och allt det andra.

Så ett axplock bilder på de människor som befann sig där.

Lite som att bli förflyttad in i tv-serien Mad Men som jag äntligen börjat tittat på.

På andra sidan staketet hände det också grejer. Ett gäng killar på väg över bron bjöd på några spontana moves när de såg alla Teds.

När det var dags att bege sig så åkte jag naturligtvis ståndsmässigt hem.

Kunde ha gjort, möjligtvis.

Tog istället tåget i vanlig ordning. Det gick utmärkt det också. I synnerhet som jag fick nöjet att sitta bredvid en belevad man som varit på rugbymatch och fick höra om hans dykäventyr världen över och mer därtill under resan hem. Älskar såna möten!

Precis som ute vid Ace Cafe var stämningen på The Pavilion varm och välkomnande. Det kan nog bli fler Teds-evenemang för mig framöver, måste bara öva lite på jiven - och pannlocken. :)