Lördagen bjöd nämligen på ett så kallat Teds in Town-evenemang, där rock'n roll, öl och umgänge stod på dagordningen. Officiellt startade det klockan 15 på en pub norr om Themsen, fortsatte förbi ytterligare några pubar och avslutades med ett gig och ännu mer öl på The Pavilion, som tydligen är den pub i London där Tedsevenemang förekommit längst. Det var där jag kom in i bilden.
När jag dök upp var det än så länge ganska tunt med Tedsare. Snackade lite med två herrar, den ena bandmedlem och den andra roadie, som förutseende nog hade garderat sig gällande vätskeintaget.
Fick av dem lära mig ett och annat om det gamla elverket i Battersea, som skymtade från perrongen när jag steg av och som jag gärna skulle återkomma till och fotografera framöver. Art Deco-kolossen uppfördes på 30-talet och är Europas största tegelbyggnad. Blev varse att gentrifiering pågår även i Battersea, vilket av begripliga skäl inte ses med blida ögon av dem som växt upp där, men fått svårt att ha råd att bo kvar.
Foto Andreas Schmidt, www.timeout.com |
Behövde kasta ner nåt i magen innan kvällen skulle dra igång så jag yrade iväg på upptäcksfärd med kameran, i riktning mot vad som skulle kunna vara nåt slags centrum. Längs vägen mötte jag ett antal välklädda Teddy boys och Teddy girls.
![]() |
I väntan på fish & chips. |
En titt på omgivningarna:
Battersea Park Station |
Gick vidare och fick syn på ett kinahak på andra sidan gatan. Det såg så där lagom oansenligt ut att kunna vara både genuint och prisvärt.
Stämde av det med den här sköna snubben som stod utanför Ladbrokes (vadslagningsbyrå) mittemot och han intygade att restaurangen var bra.
Kvinnorna bakom disken var jättegulliga. Den vänstra lilla damen och jag förde en knackig konversation kring min beställning som så småningom resulterade i nudlar med skaldjur och grönsaker, för 5.60 pund. När jag frågade om jag fick ta ett foto på dem blev de väldigt generade, fnittrade nervöst, viftade med händerna och tog sin tillflykt ut i köket. Sötnosar.
Själva nudlarna låg gömda under det övre lagret av härlighet. |
Som du kanske noterat har jag på fotot skrämt upp håret. (Behövde alltså ingen cykelhjälm när jag tog mig in till stationen.) Pannlockar och diverse hårbullar hör inte till min morgonrutin, så det får nog bli några fler Teds-evenmang innan jag fått snits på det. Någon mer som får rymdfilmsvibbar av min frilla?
Här kommer någon som däremot har koll på pannlock - och allt det andra.
Så ett axplock bilder på de människor som befann sig där.
Lite som att bli förflyttad in i tv-serien Mad Men som jag äntligen börjat tittat på. |
På andra sidan staketet hände det också grejer. Ett gäng killar på väg över bron bjöd på några spontana moves när de såg alla Teds.
När det var dags att bege sig så åkte jag naturligtvis ståndsmässigt hem.
Kunde ha gjort, möjligtvis.
Tog istället tåget i vanlig ordning. Det gick utmärkt det också. I synnerhet som jag fick nöjet att sitta bredvid en belevad man som varit på rugbymatch och fick höra om hans dykäventyr världen över och mer därtill under resan hem. Älskar såna möten!
Precis som ute vid Ace Cafe var stämningen på The Pavilion varm och välkomnande. Det kan nog bli fler Teds-evenemang för mig framöver, måste bara öva lite på jiven - och pannlocken. :)
No comments:
Post a Comment