Efter Roberts och mitt snokande i Tuckers Town sa akte vi vidare till St. Georges for andra gangen. Orten finns med pa Unescos världsarvslista och är en pittoresk liten pärla uppbyggd av ett antal gränder (vilket gor samhallet ganska svårfotograferat) och oerhort charmiga (mestadels) små hus. Bermuda landstegs i borjan av 1600-talet, men jag vet faktiskt inte hur gamla de flesta hus i St. Georges är. (Och jag har så klen tillgang till internet att jag inte har tid att googla. Störigt! Får läsa på i efterhand, I suppose.)
Västra hemisfärens äldsta protestantiska kyrka som fortfarande är i bruk. (Fast den var min själ inte i bruk nar vi kom, för de hade redan stängt för dagen, m a o andra gangen jag missade att få se den invandigt...) 
Huset ovan heter Whitehall, men borde döpas om till Karens place. Vill ha!
Det kryllar av charmiga hus i St. Georges!
När jag pa egen hand stod och granskade torget King's Square och byggnaderna runt omkring sa borjade en valkladd man prata med mig - det traditionsenliga "How are you" leder ofta till nagon slags konversation - och Rob som sa smaningom anslot och visade sig vara bekant med mannen berattade sedan for mig att det var St. Georges forre borgmastare, Mr Jones. Det ar sa typiskt for lilla Bermuda! Med knappt 70 000 invanare pa så liten yta som Bermuda utgör stöter man som "helyllebermudian", vilket Rob är, uppenbarligen pa "kändisar" ganska ofta.
Forts. följer, än en gång...
No comments:
Post a Comment