Mätt o go' i Split, Kroatien

Har ätit middag på en restaurang på båten ikväll med paret jag jobbar för samt ett par goda vänner till dem. Restaurangen har mat med asiatiskt stuk och middagen var delikat. Världsklass (enligt uppgift och enligt mig)!

När vi kom till Split sen eftermiddag var det ganska risigt väder; blåsigt och regn, men solen tittade fram när vi gick till restaurangen och medan vi åt fick vi ta del av en enormt vacker solnedgång. Staden och bergen som omger Split, samt molntussarna som hängde över bergskammen, badade i ett rosa sagosken som jag önskar att jag kunnat fota. (Men bedömde att det inte hade uppskattats om jag lämnat middagssällskapet för att hämta kameran och gå ut på däck för en fotosession). Hoppas, hoppas att det blir lika fint i morgon kväll, för då ska jag vara redo med min fuktfläckiga(?) kamera!

I eftermiddags skulle det varit "High Tea" uppe på soldäck, men eftersom solen inte infann sig och det var blåsigt och ganska svalt så flyttades evenemanget till entréplanet. Tyvärr så hade jag precis kommit från en sen långlunch så jag hade inte plats för fler godsaker, men jag fotade och ser med förväntan framemot nästa testund. För den kommer igen, var så säker! Not bad, huh? (Det krävs viss disciplin och en hel del fysisk träning för att inte rulla fram som ett traktordäck efter ett antal veckor på skeppet. Maten här är överlag av MYCKET högt snitt. Fast jag längtar faktiskt till den dagen jag åter kan göra i ordning min egen frukost igen (och kanske lunch och kvällsmat oxå)...)


Inga smuliga scones så långt ögat nådde...

Novalja, Kroatien

Har som synes en megafläck på linsen som inte vill låta sig torkas bort (men vill ändå visa Novalja på avstånd). Det innebär en utmaning då det ska fotas. :-S Zoomen har oxå krånglat, så ett kamerainköp närmar sig... (Åh, vill inte byta bort mina bästis!)



Den lilla orten Novalja är vare sig särskilt pittoresk eller spännande - trevlig strandpromenad, dock, och rar befolkning - men omgivningarna verkar natursköna och det lär finnas mycket fina stränder i krokarna.






Tyska verkar i många fall vara ett mer gångbart språk än engelska i Kroatien. Roligt att få växla mellan språken! Talar annars engelska med alla på båten (utom paret jag jobbar för).

Dobra vecer (god kväll) från Rab, Kroatien

Måste sova, men kan inte låta bli att först lägga ut två foton med Rabs gamla stad som motiv. Det ena från min eftermiddagsutflykt (har varit ledig hela em) och den andra tog jag från tendern, på väg hem till båten i skymningen. Industrialiseringen har i alla fall gett oss förbaskat snygga solnedgångar!;)

Arrivederci Venezia!

Klockan nio hade vi lämnat Venedig i vackert skymningsljus och precis passerat Lido Beach. Jag var uppe på akterdäck och följde utseglingen genom hela Venedig. Det är otroligt förmånligt att resa som jag gör! Det hade varit roligt att ha någon närstående med på resan att dela upplevelsen med, men ... Har i alla fall Oscar här (du kanske minns min vattenkokare som mönstrade på båten i Zakynthos?) och han har precis ombesörjt att jag nu kan läppja på mitt äppelte inköpt i Turkiet.
Markusplatsen

Det har varit fyra härliga dagar i Venedig och jag vill gärna komma tillbaka minst en gång till för det finns verkligen hur mycket som helst att se. Och jag har ju faktiskt mestadels jobbat, även om jag tagit varje ledigt ögonblick till att utforska Venedig. Men idag har mitt jobb tagit mig ut på en 1½ timmes båttur på Venedigs kanaler. Mycket trevligt! Venedig är en makalös stad! Byggnadskonsten tar andan ur en. Kanalsystemet gör naturligtvis också sitt till att staden har en mycket säregen atmosfär.

En hotellentré

Min lediga onsdag tillbringade jag tillsammans med min nyfunna vän på båten, en ung kvinna från Korea. Vi uppsökte bl a en marknad i en synnerligen oturistig del av Venedig. (Ja, jag gillar ju att komma bort från de andra turisterna, om möjligt.) Men vi gick också i krokarna kring Markusplatsen och upp till Rialtobron. Turistigt så det räcker och blir över, jodå. Men missförstå mig rätt, byggnaderna runt Markusplatsen är underbara och jag älskade att stanna till och lyssna på den superkvalitativa musikunderhållning som gavs från flera serveringar där på kvällarna. Värt att komma till Venedig enkom för den egentligen...



Äkta italienska tanter! ;)

Markusplatsen från båten ikväll.

Man skulle kunna tro att italienarna kunde vara lite trötta och griniga på alla turister, för det har varit många turister i omlopp - och då är det inte ens högsäsong - men inte då. De har varit mycket vänliga.

Jag var inne i Dogepalatset (igen?) och det är överdådigt. Arkitekturell och inredningsmässig bling-bling! Blev alldeles bländad av allt guld. Jag har sprungit runt i de flesta stadsdelar (känns det som i alla fall) och hittat några favoritstråk och torg. Igår eftermiddag travade jag på ett infall in i en kyrka i San Polo som heter Frari. Det var en kyrka utan motstycke! Önskar jag haft mer tid. Hade gåshud den kvart jag traskade runt där. Hakan hängde till knäna. Stenskulpturerna, den varierade intarsian i bänkarna, målningarna... Rekommenderas!

En av öarna utanför stadskärnan av öar.

Vad är mer italienskt? :)

De för Venedig karaktärisiska maskerna.

Nästa generation gondoljärer?



Förutom att åka båt och gå väldigt mycket i Venedig så har jag också cyklat. Båten tillhandahåller ett antal cyklar som man kan låna. (Apropå service!) Det hade jag fått nys om tack vare mina arbetsgivare. Så jag har cyklat upp till Piazzale Roma från den trista hamnplats vi för omväxlings skull haft. Sedan har jag gått vidare därifrån. Toppen! (Det är inte många som cyklar i Venedig, av förklarliga skäl.) Förhoppningsvis kommer jag att ha en cykel i Rab i Kroatien imorgon också. Då kan jag ta mig ut till någon strand om vädret tillåter.



Åh, arkitekturen här!

Båten är nu i stort sett full med boende och/eller gäster. Ja, resenärerna på båten antingen äger en egen (eller flera) lägenhet eller hyr någons. Jag bekymrar mig en del för personalen som blir tungt belastad under ca tio dagar framåt, innan det lättar på båten igen, men de överlever förhoppningsvis. Bortåt 300 resenärer på en så här pass stor båt är inte mycket, men eftersom servicenivån här är på topp så hålls personalen sysselsatt ändå.

För att ge en fingervisning om servicen ombord så kan jag berätta om när vi lämnade Grekland och skulle ställa tillbaka klockan en timme natten innan nästa destination. Under eftermiddagen hade några i personalen (antagligen respektive maid) gått runt och lagt ut ett laminerat kort på allas sängar där resenären ombads att please sätta tillbaka tiden en timme kl. 02.00. Fantastisk, eller hur? Och då hade de också tidigare skrivit ut det i det dagliga infobladet som delas ut till alla.


Suckarnas bro inifrån.

En av de kyrkor jag tittat in i, dock ej Frari. (Fick ej fota i Frari, tyvärr.)

Frukt- och gröntförsäljning, från båt, vad annars?


Arbetsdagen idag avslutades med en timslång konsert med den välrenommerade lutspelaren Luca Marconato.Himlar så lång han var! Och konserten också, tyckte H, visade det sig. :) Nu är inte luta mitt favoritinstrument, men dra mig baklänges så skicklig han var! Pratade lite med honom efteråt. Han sa att han övade 5-6 timmar per dag och tipsade mig om nästa konsert i Venedig, den 18 december. Kanske inte kommer till den, Luca, men tack i alla fall.

På båten är det musikunderhållning varje kväll, oftast på två olika ställen. Den ena artisten är en äckligt duktig pianist som till synes ansträngningslöst glider ur den ena låten in i den andra. Han spelar så fint! Sorgligt nog så är det dåligt med publik, folk här gör annat, är i land och äter middag o s v. (Så jag bekymrar mig för musikerna också.) Som artist på den här lyxkryssaren får man inte låta lätträknad publik sänka självkänslan.

Venedig är fantastiskt

... men trött, det blir man.

Venedig by nite

Vi kom till Venedig vid lunchtid idag. Inseglingen, som var makalöst vacker, firades med Bellinis och gourmetcrostinis. Jomenvisst! Här förstår man att uppmärksamma "the finer things in life". :)

Ikväll har jag spatserat lite i krokarna kring Markusplatsen, lyssnat på ljuv musik framförd av en överbegåvad jazztrio och druckit ett glas hutlöst dyrt vin. Och vilken härlig kväll det varit, sisådär 23 grader! Nu funderar jag som bäst på vad av allt otroligt fint som finns här jag ska välja att titta på under min lediga dag i morgon. Har fått hur många tips som helst av de andra, alldeles för erfarna, resenärerna. Viss risk för överhettning i hjärnkontoret igen, alltså. Tur att jag som person har så lätt att ta beslut. (Moooahahahaha!)

Rovinj, Kroatien

Det är fantastiskt att ligga för ankar som vi gör, med parkettplats i i stort sett varje hamn. Utsikten blir liksom inte bättre!



Det är fint i Rovinj. Har varit här tidigare, men har inget minne av det. Kan jag varit åtta kanske? Rovinjs gamla stad är belägen på en halvö med katedralen St Euphemia tronande på toppen. Har strosat runt där under (lediga) eftermiddagen. Undrar om jag inte överdoserat pittoreska gränder nu... ;)




Som kroaterna tvättar! Det gjorde i och för sig montenegrianerna/montenegroborna(?) också. Det verkar vara något med de gamla stadsdelarna och deras smala gränder som lockar fram tvättlinorna. Eller är söndag kroaternas tvättdag? Det förvånar mig i så fall för gudstjänsten jag i bästa turistanda gled in på vid sexsnåret ikväll var mycket välbesökt. Och man helgar väl vilodagen? Gillar hursomhelst symboliken i tvättlinorna som går mellan husen. De tyder på grannsämja, eller hur? (Kanske nåt för Aschberg och hans bisittare att studera och förmedla till de barnrumpor som hållit igång Grannfejden?)



Avslutar med ett foto taget från "sportdäck" (däck 12/12) vid niotiden ikväll.

Vad tycker konsumenten?

Har äntligen tittat lite i mina blogginställningar och justerat kommentarsfunktionen, så nu bör det vara a piece of cake att tycka till, om man vill. (Och skulle inte kommentarerna överensstämma med min syn på sakers tillstånd kan jag naturligtvis ändra tillbaka funktionen.) :)

Vi har lämnat Montenegro och paddlar nu utanför den kroatiska kusten mot Rovinj som vi ankrar utanför i morgon f m. Jag har några timmar ledigt och njuter av att vara till havs så att jag med gott samvete har kunnat tvätta, träna och göra annat som inte låter sig göras när det finns för mig outforskade platser på fem minuters avstånd. När man är till havs är man. Då kan "upptäckarhetsen" få vila. (Mm, ännu ett i-landsproblem. Listan växer...)

Ett ljummet "Grattis Montenegro!"

45% av Montenegros befolkning har en glad dag idag och imorgon, eftersom det är Montenegros självständighetsdagar. (Ganska kaxigt av ett så litet land att drämma till med två stycken, eller hur?) Resterande befolkning önskade inte bli självständig så de har förstås inte särskilt mycket att fira. Efter dryga två dygn i landet har jag naturligtvis hunnit göra flera djuplodande intervjuer med lokalbefolkningen och har därför mycket att berätta.;) Men det får bli imorgon. Säkert gott om tid då...

Ett något avslaget firande p g a att Trocaderon inte räckte till alla.

Måste dock visa en panoramavy från dagens bilutflykt i Kotors krokar och i Bokabukten som tillhör Medelhavets enda fjord innan jag tar av tupén, tvättar bort pancaken, lägger korsetten och går i säng.

Vy över orten Kotor och fjord.

Bergsbestigaren i Kotor

Är helt slut i rutan efter att under eftermiddagspausen stressat halvvägs uppför berget på fotot, längs muren, och tillbaka och ska därför strax hoppa i säng. Utflykten hade en stigning på 1200 meter, så det är kanske inte så konstigt om man blir lite såsig i efterhand när man småjoggat uppför. Fint var det i alla fall och om jag hinner i morgon ska jag lägga in fler foton då.

I morgon ska E, H och jag på en egen utflykt med hyrd bil och engelsktalande chaufför i några timmar. Ska bli kul att få åka runt i omgivningarna och förhoppningsvis komma upp mer på höjderna.

Nu: God natt!

Skarp varning för Montenegro

Kom inte hit!!! Till Montenegro. En människa med något slags estetiskt sinne klarar det inte. Det är för fint.


Båtfärden från ca halv tre i eftermiddags tills vi var framme i Kotor, Montenegro ... Hur göra den rättvisa? Jag håller redan på att bli knäpp av alla fantastiska vyer som jag inte hunnit sortera (ytterligare ett mycket lättkategoriserat i-landsproblem) och i eftermiddags höll det på att bli ren härdsmälta.




Lilla Montenegro. 650 000 invånare varav 5 500 i Kotor där vi lagt till, mitt i stan. Centrum består framförallt av de hus som ligger innanför den gamla stadsmuren. Dit ska jag gå och fota igen imorgon när det är ljust (och batteriet till kameran nyladdat. Det blev lite trött på inresan hit...). Vilken charmig gammal stadsdel! Svär att mitt hjärta slog extra fort när jag gick runt där i de smala gränderna och studerade vackra, slitna fönsterluckor och fyllda tvättlinor härs och tvärs, framförallt när jag hörde och såg en blåsorkester - Gadska Muzika Kotor - som under sitt övningspass bjöd på svängigt örongodis. (Inser att jag låter som 300 år i o m den kommentaren.)




Ovanför gamla stan har de minsann en egen kinesisk mur som tillhör något slags fort och den muren ska jag utforska imorgon. Kvällsbelysningen av muren är sagolik.


Synd att missa filmfestivalen i Cannes. Men Montenegro är oxå rätt OK ...
;)

Paxos, Grekland - vilken pärla!

Vilken underbar dag jag har haft! :-D

Inledde den med frukost från room service på balkongen. Bullade upp där ute, bytte från morgonrock till shorts och linne, satte mig till rätta med en bok och njöt av sol och frukost. För att kunna befinna mig i sol hela tiden var jag dock tvungen att flytta mig en del, för p g a blåsten så höll kaptenen på att vrida båten hela tiden och jag menar faktiskt hela tiden. Undrar om han insåg hur mycket jobb han åsamkade mig.:)Hur som helst så gottade jag mig åt att äta frukost för mig själv ute på havet, i solen, med den grekiska övärlden som fond och en ledig dag för mina fötter. Faktum är att jag höll på att bubbla över av lyckokänslor!

Vid elva tog jag en fullsmockad tender in till Gaios som är största samhället. (På Paxos bor bara 2400 personer.) Jag strosade inledningsvis lite längs hamnen och tittade in i några av affärerna kring piazzan. Sedan traskade jag ut ur Gaios, vilket var ganska snabbt gjort. :)Jag ville gärna komma bort från klumpen med turister från båten; ut i lite natur, kanske hitta en bit strand att ligga och läsa och sola på. Det blev inget solande på strand och inte så mycket läst heller. (Håller på med Åsa Larssons fjärde nu. Hon är så bra! Fick den av Johan i Cannes i utbyte mot en annan svensk deckare.)Men det blev väldigt mycket fotat, typ 120 bilder...Vilka ljuvliga vyer! Kan knappt fatta att jag får se så mycket fint. Och jag hinner inte smälta en uppsättning med intryck innan det är dax för nya. Lite stressigt nu... ;)

(Avser att sammanställa en lista över alla de problem som den här båtresan för med sig. För det är faktiskt ganska många. Som ovan givet exempel t ex. Festligt nog ramlar de flesta in under kategorin i-landsproblem och eftersom de då inte är av särskilt akut karaktär får listan vänta lite.)



Öborna här, liksom på Zakynthos var jättegulliga; hjälpsamma och vänliga (och ganska skrynkliga ;-)). Någon massturism är det inte tal om på Paxos, eftersom ön är tämligen otillgänglig. Så många av öborna som på något vis är knutna till turismnäringen hämtar även inkomster från jordbruket, t ex som hjälp vid olivskörden under sen höst.


Och apropå oliver så har jag stiftat närmre bekantskap med två olivträd på ön vid de tillfällen det regnade idag. Första gången, då det regnade lätt, befann jag mig helt nära havet och åt då min grekiska ostpaj under ett träd. Andra gången så gick jag på den andra vägen tillbaka in till Gaios, en bra bit ovanför havet. Det fanns inga tak i närheten och det började regna på ganska bra, så jag slank ner i olivlunden på nersidan vägen och tog skydd under ett träd där. Nu är ju inte olivträdens bladverk riktigt i paritet med en hederlig svensk eks, men det silade regnet fint i alla fall. :)

När jag suttit under trädet några minuter och funderat över alla fina ting i tillvaron så dök det upp en man i ungefär min ålder med motorsåg och två dunkar. (Jodå, du vågar fortsätta läsa. Det här är inte en skräckis.) Jag som trodde att jag kanske satt på hans ägor inklusive fårskit hälsade glatt och förhörde mig om hur det stod till med den saken.

Några minuter senare satt vi båda under samma träd, för det regnade kraftigt och vi hade en trevlig, om än något knackig, konversation. Mannen som förstås heter Yannis, - kan det bli mer grekiskt? - har bott hela sitt liv på Paxos och äger fem restauranger på ön. Trots knapphändig engelska så lyckades han efter blott några minuter utröna huruvida jag är gift eller inte och hur gammal jag är. (When there's a will there's a way/vill man så kan man.) Jag såg framför mig hur jag som gift med Yannis skulle framleva resten av mitt liv som härligt rynkig, krum och pepparkaksbrun paxoskäring och dela tiden mellan skötsel av olivträden och att laga mat och städa på restaurangerna.

Ja, nu blir det inte riktigt så. Senare på eftermiddagen så åkte han förbi mig på skoter nere vid hamnen/centrum när jag fotade en båt ur tusen vinklar. Han var på väg till en av sina restauranger och uppmanade mig att komma dit så jag tittade in där och sa "hej". Och "då". Hoppas han snart hittar en trevlig grekisk kvinna som han når upp att pussa på.



När jag kom tillbaka till tenderstationen tjugo i sex på eftermiddagen (sista tendern skulle gå kl 18 och missar man båten så missar man, inte mer med det. Då får man göra vad man kan för att möta upp i annat land. Gulp!) så blev den personal som fanns på plats lättad och förklarade att jag var den sista att bege mig tillbaka. Så tre personal och lilla moi färdades i en skumpig tender med plats för 54 personer mot skeppet utanför hamnen. (Inte helt kostnadseffektivt, kanske.) Faktum är att hela skeppet mer eller mindre medvetet väntade på mig för kapten ville kasta loss och åka vidare så snart som möjligt, p g a blåsten, eller som han sa i sitt anrop till tenderföraren: "Step on it!"




Åh, vilken dag det varit! Är så tacksam för att jag får uppleva det jag får uppleva här (och för att jag är så duktig på att roa mig på egen hand:))! Nu väntar ett glas vin på mig i en hytt på personaldäck. Har redan lyckats "nästla mig in" där. Kul!

Snart lämnar vi Zakynthos

Det ska bli rejäla rörelser i havet i natt oxå. En repris från natten till i lördags att vänta, alltså. Då var det vindar på 50 knop och fem m höga vågor klockan halv fem på morgonen. Att försöka sova i det gunget var som att befinna sig på en ofrivillig berg- och dalbanefärd. Sjösjuketabletten är därför sedan några timmar på plats i magen. Någon, "min maid", antar jag, hade varit och surrat fast utemöblerna på balkongen medan jag var inne i Zakynthos ikväll.




Gillar det jag sett av Zakynthos (som både är namnet på ön och största/enda orten. Orten är skönt oturistig och ön som har höga berg är åtminstone från ankarplats vacker att beskåda. Mycket historia finns begraven här - öborna stred t ex på Odysseus sida mot trojanerna då det begav sig - tillsammans med en massa annat som försvann i vulkanutbrottet 1953.



Det här har varit en lycklig dag för mig: Tränade ett superduperpass i gymmet på eftermiddagen och har inne i Zakynthos skaffat en ny bästa kompis; Oscar. Han ska hjälpa mig att minska kontakten med room service från och med nu. Tycker det är smått befängt att behöva anlita dem för varje kopp te jag vill ha under fem månaders tid. (Får återkomma med foto på Oscar småningom. Om så önskas. ;))



Ledig dag i Paxos i morgon. Destinationen är ett s k Captain's Choice och lär vara vykortsvackert. (Madre Mia! Måste skaffa större minneskort till kameran!!!) En himla massa annat får jag berätta om vid annat tillfälle. Nu är det go'natt från mig!

Oh boy, skepp ohoj!

Det har varit - och är - förhållandevis kraftig sjö och det har känts som att försöka sova i en berg- och dalbana. Festligt, men inte så vilsamt.... Får se om H och jag tar oss till frukostbuffén idag eller om det blir room service.

Pireus, Grekland

Ja, nu åker vi igen, upptäckte jag för ett par timmar sedan då jag kom tillbaka från tvättstugan! Rejäla fläktar drog då in genom balkongdörren och landskapet utanför skiftade i rask takt. Miljöombyte är nyckelordet!



Pireus som är Atens hamnstad är inte någon särskilt vacker hamn, så under min eftermiddagspaus kunde jag med gott samvete försöka vila bort sviterna av gårdagens magsjuka, men för några timmar sedan begav jag mig till fots in mot den närliggande delen av Pireus för att bedriva mina sedvanliga högkvalitativa studier i socialantropologi, arkitektur, botanik och så mycket mer. :)

Tog mig raskt bort från den mest tillgängliga sträckan och söp in Pireusatmosfären några gator längre upp/bort. Hittade en lokal mataffär och där slank jag förstås in. Älskar sådana! Så kul att botanisera och få ett hum om vad lokalbefolkningen gillar. Lite svårt dock för en två meter lång, ljushyllt blåögd svenska att smälta in. Men det spelar inte så stor roll.(Fy, vilken äcklig grekisk karamell jag har i munnen just nu. Skunk! Där har lokalbefolkningen och jag inte samma smak.) Frågan: "Where do you come from?" är jag van vid.

Förutom en flaska ouzo (för knappa 6 euro), som jag inte vet när jag tänker dricka av, så köpte jag härligt grekiskt bröd och vad jag trodde var superba svarta oliver samt smaskig fetaost. Trots viss missbedömning gällande oliverna och osten - oops!- så intogs en njutningsfull supé iklädd bikini på min hyttbalkong i solen. Skönt!

Även om de kvarter jag besökte i Pireus inte var i paritet med Santorini på charmskalan så bjöd de på en del guldkorn, såsom någon slags apelsinträd fulla med frukt. Har glatt mig mycket åt åsynen av all frodig växtlighet på de destinationer vi varit, framförallt alla blommande buskar; nerium, hibiskus, bougainvillea och eldkrona för att nämna några. Den sjaskigaste lilla bakgata lyser verkligen upp med hjälp av en buske i full blom!




Vy från akterdäck då vi lämnat Pireus, ca 20.45:



Det är rejält blåsigt nu och det ska tydligen bli mycket vind innan vi når fram till Zakynthos imorgon kväll. Har tagit åksjukepiller för att vara på den säkra sidan.

Ofanligt mycket läggdags igen - och jag som skippade visningen av Shutter Island i skeppets biosalong för att komma i säng tidigt... Ah well... Filmen slutar om en timme, så det blir fortfarande tidigt. Eller nåt åt det hållet.