Ja, det visar sig att jag var ute i väldigt god tid med min önskan om en härlig Mors dag till er som är berörda. :)På båten firades det idag. Min almanacka har inte svenska högtidsdagar utmärkta och jag har inte googlat det. Så ser min okunniga tillvaro ut.
Vi lämnade Chania vid midnatt och kom fram till Marmaris vid femtiden på eftermiddagen. Det var rätt läckert att befinna sig ute till havs, tyckte jag, framförallt när man kunde skymta land i fjärran.
Utsikten från min hytt i Marmaris.Med start 11.30 idag så fick jag uppleva mitt livs brunch, nämligen Mors dags-brunchen på båten. Dessförinnan var H och jag uppe på sportdäcket och tittade lite på en kricketmatch mellan några resenärer på båten. Vanligtvis så fotar jag som bekant jämt och ständigt, men på båten har jag hittills varit restriktiv. Men jag önskar att jag haft kameran med på brunchen!
Uppe på soldäck var en sjusärdeles flott brunch uppdukad: elva förrätter, fjorton varmrätter och nio desserter. Det som inte skars upp snyggt av eller tillagades enligt önskemål direkt av en kock på plats, var snyggt upplagt i miniportioner. Därutöver fanns ett tiotal frukosträtter att välja mellan. Jag åt: Sushi, Shrimp Cocktail, Day Boat Scallops (en slags musslor), Marinated Baby Bocconcini (mozzarella) och Kohlrabi Gratain. Till dessert provade jag Tropical Fruit Napoleon och Raspberry Tart. Till maten dracks bl a olika champagnecocktails som blandades till på förfrågan. Maten ackompanjerades av två jazzmusiker. Behöver jag säga att maten var underbar? (Jag vågar inte ens skriva vad brunchen kostade. Skäms nästan.)
När jag vid kvart i sju jobbat färdigt för dagen så åkte jag med shuttle-buss in till Marmaris centrum för att reka lite och njuta av den varma, fina kvällen. Det var mycket folk i farten som flanerade längs hamnen och satt på de många restaurangerna i närheten. Jag lyckades hitta en bra turkisk restaurang med klart godkänd meze och det där ljuvliga brödet som de serverar till. (Anna, om du läser det här, snacka om att jag fick Alanya-flashbacks! Lika trevliga servitörer oxå!)
Gillar turkarna! De är vänliga och serviceinriktade. (Inga generaliseringar här inte. ;))Det uppskattas. De turkiska männen är oxå snabba när det gäller att förälska sig i blåögda svenskor. Fick ganska omgående en snygg Mehmet på halsen. (Varför heter alla turkar Mehmet?)Blev bjuden på konversation och äppelte (det är så gott!) utanför hans mattbutik och fick dessutom lära mig en del om hans hemort belägen i civilisationens vagga. Intressant!
Gick därefter på upptäckarfärd i de små gränderna som omger slottsruinen. Däruppe var det fullt party, tyvärr privat sådant, med Nat King Cole och skratt på hög volym. Gick sedan tillbaka till båten längs hamnen, efter att jag kollat upp att det skulle vara säkert för mig att göra så på egen hand. Och nu är jag tillbaka, här på båten, som jag redan betraktar som mitt hem. Mer eller mindre.
Turkarna kan konsten att kombinera en viktig fotbollsmatch på TV med mysbelysning!
No comments:
Post a Comment