Saturday, May 8, 2010

Yassass (fri stavning) - god dag - från Kreta

Sitter ute på balkongen till min hytt och tar in utsikten mot ett Chania i kvällsbelysning. Ljusen från staden som tunnar ut upp mot bergen glimmar i mörkret. Transportbåten som går mellan skeppet som ligger för ankar och gamla hamnen i Chania dyker med jämna mellanrum upp i sikte. Var inne igår kväll och åt på en restaurang och idag tog jag bara en kort tur innan mörkret föll. Väl tillbaka blev det room service och pasta med vin (se det halvtaskiga fotot) på balkongen i den varma försommarkvällen.

Livet på en lyxkryssare ter sig på många sätt behagligt. Mycket behagligt.





Chanias gamla hamn är charmig. Den kantas av restauranger med "inkastare" och många svensktalande turister. Men letar man sig bakom den mest turistiga fasaden och går i några av de gränder som ligger aningen längre upp - och det har jag så klart gjort - hittar man en mängd väldigt mysiga restauranger av, i mina ögon, betydligt mer genuint grekiskt snitt.












När vi kom ombord på båten igår efter att ha flugit privatplan från Zürich så mottogs vi mycket vänligt med varsin fuktig handduk att torka bort resdammet från händerna med, samt var sitt glas jos eller champagne och tjusigt uppskuren frukt på spett. Jo, jo! Det slog an tonen, kan man säga. Den här båten är en genomlyxig bostad på vatten med minutiös uppassning. Till min hytt, som bl a har väldigt snygga ljusspottar i taket som har dimmerfunktion, hör en personlig husjungfru/städerska vid namn Tanya. Hon städar min hytt och finns till hands sju dagar i veckan. (!) Praktiskt så det förslår. :-S (Har inte städat mitt eget rum sedan vi lämnade Bermuda. Men ser faktiskt fram emot att få tvätta mina egna kläder igen, för även om vår franska madam var en riktig juvel, så bytte en del av mina kläder skepnad under Cannes-vistelsen. Kommer dock att sakna de stärkta topparna jag fick tillbaka efter tvätt och strykning. ;))

Men gissa om jag längtar efter att få tillbaka min egen privata vrå efter det här året. OM!!! En plats dit ingen annan har nyckel och kan dyka upp när som. För en figur som jag själv som värnar om min integritet och har stort behov av utrymme för mig själv, är det en prövning på flera områden att ha ett live-in jobb som detta.

Jag känner mig lite beklämd å personalens vägnar här, för jag förstår väl vad deras jobb innebär. Avser att ta reda på så mycket som möjligt om hur de ser på sina tjänster, tillvaron på båten samt de gäster som finns ombord så fort som möjligt. De boende på båten har naturligtvis mycket pengar. Mer än man kan greppa. Betydligt mer än jag kan greppa, i alla fall. De är mycket beresta och att flyga privatplan är inga konstigheter. Tror det är en stor fördel att jag själv befinner mig på båten som anställd, men också något slags vän till paret jag jobbar för. Då får jag förhoppningsvis en chans att ta del av båda världar.

Har redan fått en ny vän, en kvinna från USA med rötter i Indien som just nu bor som gäst i sin brors lägenhet på båten. Och på båten befinner sig endast ca 130 boende och gäster för närvarande, så man träffar på bekanta ansikten ganska omgående.

Tyckte att jag redan efter tio minuter ombord fick en god uppfattning om hur tillvaron på båten skulle te sig. Jag återkommer med delrapporter huruvida min perceptionsförmåga var riktig eller ej.


Jag skulle så klart mer än gärna gå av i så många hamnar som möjligt under resans gång, men paret jag jobbar för har redan sett de flesta ställen (ofta flera ggr) och tycker det är roligast på båten. Ser framför mig hur jag kommer att pressa dygnet till de yttersta även framgent för att ta varje tillfälle i akt att upptäcka något nytt.


Vy från båten in mot Chania.

Höll på att ramla in i depressionens mörker igår när jag insåg hur dyrt det är att ordna internetanslutning på båten. 1500 dollar för 6 mån, alternativt en hjärtattackframkallande minuttaxa i biblioteket! (Ska vara här fem mån, om Gud vill och byxorna håller.) Och då talar vi ganska långsam uppkoppling, Kb... Förklarade att jag MÅSTE kunna kommunicera från omvärlden för att inte bli galen - och nu är jag uppkopplad. Underbart!!!! Skype och Facebook med mera ska man helst inte ägna sig åt. Men det kan jag verkligen inte ta någon hänsyn till. :)

Har äntligen tränat igen idag! Ett välutrustat gym ligger 25 meter från min hytt, så fär tänker jag hålla till en del på lediga stunder. De hade faktiskt någon slags boxsäck på fot, så den tog jag ut ett gäng frustrationer på i eftermiddags. Gott snack, som min käre boxinstruktör där hemma brukar säga!

Imorgon ska vi äta Mors dags-brunch uppe på soldäcket. Gourmetstuket, förstås. Får återkomma om det. Avslutningsvis, innan jag knyter mig, vill jag önska min älskade Mamma, och er andra mammor som läser bloggen, en fin Mors dag!

Kramar från mig!

No comments:

Post a Comment