Thanksgiving, strand och julparad

Det är idag den första december och jag har varit på stranden och solat och badat! Så härligt! Det har varit en jättefin dag, blåsten från igår försvann och när jag fick ledigt några timmar på eftermiddagen så drog jag till närmsta strand, fem minuters skoterväg bort. LYX!

Resten av inlägget skrev jag igår, tisdag, men då ville inte det heliga nätet samarbeta med mig. Återstår att se om det kommer att gå bättre idag. Har nu väntat 25 minuter på att fem foton ska ladda upp...


Julstämning på Front Street, Hamilton

Tidvatten på väg in på Elbow Beach den första december

Knappt tre veckor tills jag ska åka hem och bara knappt två veckor tills älskade mamma kommer på besök. Så trevligt det ska bli! Längtar! (Fast nu när du har upplevt hela Bermuda genom bloggen, mamma, så jag vet inte riktigt vad vi ska göra när du kommer hit... ;-)) Det får gärna bli några stranddagar till innan jag lämnar ön för jag har förstått att det är tunnsått med sådana i Sverige för närvarande...

I torsdags firade vi Thanksgiving i huset eftersom E bott i USA i många år och hennes dotter med familj boende i USA var och hälsade på. Annars är det av förklarliga skäl ingen bermudiansk högtid, men flera hitflyttade amerikaner har tagit med sig traditionen. Jag har firat Thanksgiving en gång tidigare, under mitt år som au-pair i Florida, men det var på familjen Hedenhös tid, så jag minns inte så mycket av det. Vilken tur att jag fick ett nytt försök, för maten var väldigt god! Måltiden bestod av en perfekt ugnsstekt kalkon, potatismos, gratäng på gröna bönor, gratinerad acorn squash och tranbärssås. Till efterrätt blev det pekannötspaj med grädde. Som sagt, gott! Bara att kunna få sitta vid ett dukat bord och njuta av en sådan måltid är definitivt något att vara tacksam för.

Thanksgiving-middag

I söndags tillbringade jag några timmar av min lediga dag på två olika stränder, först Chaplin Bay, sedan Horseshoe Bay (fick oönskat sällskap på första stället så jag blev tvungen att flytta på mig). Det var som en svensk sommardag. Sol växelvis med moln samt en hel del blåst på det, ca 22 grader. Efter den vitamin D-injektionen åkte jag in till Hamilton för att beskåda den årligen återkommande julparaden. Det tog nästan två timmar innan den var avklarad. Kanske delvis beroende på att att det inte var världens mest disciplinerade parad och det var gaanska långt mellan flera av ekipagen. Men det var fint, festligt, rytmiskt tilltalande och på det stora hela mycket underhållande. Till min förvåning så var det uppskattningsvis 95% svarta deltagare i paraden, vilket inte speglar befolkningsfördelningen. Vet inte vad det berodde på. Tomten var dock vit. Förstås...

Chaplin Bay Beach


Aningen mörkt, jo, men oj, vad det kvalitetsmarscheras just här! Det svänger ju, katten!

Jag har lite svårt att uppamma en julkänsla i detta tropiska paradis, ena stunden ligger jag i bikini på stranden, den andra står jag och huttrar i vinden och ler åt fyraåriga drillflickor i glittriga och lysande utstyrslar. Men det är svalare här nu, det är det. Långbyxor idag. Minsann. Ja, och så dubbla sommarjackor och halsduk på skotern, men det är en annan femma. Det är alltid kallare på den.

Efter paraden åt jag sushi och jobbade upp lite värme igen med hjälp av sake på en restaurang tillsammans med nyfunnet sällskap, ett par amerikaner på semester på Bermuda. Trevligt!

Och fotona vill inte ladda upp... What else is new?

Passerade Southlands, som eventuellt är på väg att bli nationalpark, på väg från stranden i söndags. Och när jag stod precis här/där och fotade de läckra träden så vände en av de skoteråkare som for förbi på vägen bakom min rygg tillbaka och undrade om jag ville att han skulle ta ett kort med mig i förgrunden (nej tack) och sedan så förtäljde han vad han visste om Southlands innan han åkte vidare. Bara så där! Mycket sympatiskt - dessa vänliga bermudianer! Den sortens möten har jag varit med om i plural här.

Idag har jag haft eftermiddagen och kvällen ledig. Jag passade på att lägga in ett av veckans tre löppass vid tretiden. Så bra det gick - härligt! Det var verkligen fem kvalitativa kilometer denna gång! I vanlig ordning passerade jag ett gäng fjäderfän, men det var inte många människor ute idag.


Sedan var jag in till Hamilton och strosade i några affärer, för jag insåg att jag knappt gjort det och uträttade ett par ärenden (kodnamn för att köpa choklad el dyl). Att gå på stan lockar liksom inte här. Dels för att centrum är så litet, dels för att butikerna överlag är så inattraktiva, alternativt sanslöst dyra.

Jag sprang också på den frisör som klippte mig senast (Bermuda är så litet!), men det insåg tydligen inte han för han utropade på mesta diva-manér, med händerna i öronhöjd, "wow, you look gorgeous", kindpussade mig och tillade avundsjukt direkt efter "WHO did your hair?". När jag log och svarade "YOU did", sa han "fabulous!" och sedan "hugs and kisses" när han i stort sett redan passerat mig för att smita iväg på en rökpaus. Jag skrattade åt det mötet resten av kvarteret.

Uppe på hälsokosten kom nästa underhållningsmoment: En vit man i 60-årsåldern följde mig granskande in i butiken och sa, till mig, insåg jag strax, när jag just rundat en hylla: "Do you ski?" Jag erkände att det är skralt med skidåkandet. "Well, you look like you ski." OK, tänkte jag. "Are you from Sweden" löd den lika oväntade fortsättningen. Jag svarade artigt och när jag trodde att han släppt taget om mig och vår haltande konversation hörde jag honom från ett par meter bort, halvt om halvt för sig själv: "Uppsala is nice." Även det ett möte som fick mig att dra på munnen.

I Schweiz stötte jag i stort sett aldrig på några original - nästan alla människor där tedde sig lika "välanpassade" - här finns det gott om färgstarka figurer.

Nu har jag planer på att sova. Den som har jobbtips till mig får gärna höra av sig (är tjänstledig från lärarjobbet till augusti)! Seriösa förslag mottages tacksamt! Mycket tacksamt! Jag är bra på lite av varje och t o m trevlig emellanåt. :)

(Som du märkt så fick jag så småningom ordning på både foton och text. Hurra! Även det något att vara tacksam för.)

Fyra veckor till hemfärd!

Den 19 december lämnar jag Bermuda och flyger mot Europa. Härligt! Jag har varit borta länge... Jag längtar visserligen inte alls efter skånsk vinter, men det är en smärre detalj. Jag ska fortsätta att njuta av sol och värme här så länge vädret tillåter och bunkra så gott jag kan.

I lördags var äntligen minnesstunden till havs för H. Vi hade en kanonfin dag, vädermässigt, och allt förlöpte väl, men jag tror att vi alla inblandade var lika känslomässigt urlakade och slut i rutan efteråt. Igår söndag hade jag en mycket välförtjänt ledig dag. Det var skönt att komma ut ur huset som varit fullt av familjemedlemmar (dock, mycket trevliga sådana) en tid och få rensa huvudet en aning. Efter en löprunda strax efter sju (!) åt jag frukost, tupplurade en stund och kryssade sedan så sakteliga västerut med skotern för att utforska stränder jag eventuellt missat åt det hållet. Så här års är det svårt ibland att veta vilken strand man kan känna sig trygg att stanna till på, för det är lågsäsong och ofta helt tomt på folk. Men strand hittade jag och solen hittade mig så det blev en skön stund med bok, slummer och bad på Somerset Long Bay Beach - den 21 november! (Förlåt om jag tjatar om datum, men jag tycker att det är ganska fantastiskt!)

Kära fågelvänner: Vad är det för birdie?



En av alla fantastiska solnedgångar. Utsikt från tomten.


Mer skymning. Vy rakt över hamnen från huset.

Till vänster, strax utanför bild ligger ett ålderdomshem. Not bad, huh?


Jag åt lunch på ett ställe längs vägen, Woody's, där de hade suveränt god fiskmacka med wahoo, en lokal fisk. Så enkel, men enormt god! De verkade inte ha så många två meter långa leende fejkblondiner som gäster där, för de svarta "gubbarna" utanför pubdelen blev alldeles till sig när jag kom. "Hello honey! How are YOU today?" Och en stilig man i min ålder kom fram och presenterade sig när han var på väg till sin bil. :) Vi blekfisar kanske skulle lära oss lite av de svarta bermudianernas sätt att visa uppskattning? (Fast den sortens uppskattning leder kanske till ansträngda förhållanden på hemmafronten ibland?)

Så småningom tog jag mig ut till Dockyard, öns ena ände. Den är tråkigt turistig och snabbt avklarad, speciellt när man som jag varit där ett par gånger tidigare - aktiviteterna och utflyktsmålen här på ön är begränsade, i synnerhet vid dåligt väder och för barnfamiljer - men ett inköpsuppdrag från dem jag bodde hos ett par dagar i Zürich ledde mig dit. När jag skulle ta hojen och åka därifrån så råkade jag i slang med en taxichaufför. Han hade sett mig när jag kom och parkerade och berömde min skoterkörning. Ha! Bara så där! Kul och oväntat! (En mäkta stolt Karin skriver detta. :))

Och apropå skoter- och bilkörning så står sedan ca tjugo år tillbaka en man vid namn Mr Barnes vid "stora" rondellen in till Hamilton och vinkar glatt, tjoar och kastar slängpussar till alla trafikanter mellan 7-10 alla vardagar, oavsett väder. Han är helt underbar! Jag blir lika lycklig varje gång jag ser honom och luftpussar och vinkar så mycket jag bara kan åt honom, utan att krocka med någon. Underbart att det finns sådana glädjespridare, eller hur? Bermudas meste skulptör, Desmond Fountain (himla duktig!) har gjort en staty i brons av Mr Barnes som är placerad lite längre in mot Hamilton.

Ja, visst gör det ont när lössen biter, som Boye så klokt skrev. Stackars Dockyards-kise...

Apropå inget särskilt så experimenterade jag ihop en lins- och potatiscurry till lunch idag. Till den serverade jag stark mango chutney och tunt skivade äppelklyftor. Det blev uppskattat. Roligt att laga mat igen efter ett uppehåll på 5½ månad! Galet egentligen att jag ätit på någon slags restaurang under så lång tid...

Hög tid för en rugbykrönika!

Härligt att ha dig med! Jag har mycket att berätta. Censuren kommer förmodligen att tugga i sig en del, men det som blir kvar är inte kattskit det heller. :) Som jag antytt på Facebook så har mitt tidigare obefintliga rugbyintresse hastigt skjutit iväg och utvecklats till ett mycket stort, om än förmodligen temporärt intresse under veckan som snart är till ända. (Började skriva detta igår, söndag, men fick trassel - argh!! - och inlägget färdigställdes därför idag, måndag.) Det bör erkännas att detta nyfunna intresse har en viss koppling till Rugby World Classic som går av stapeln på Bermuda varje år och som precis avslutats. Jag har varit på några av matcherna och efterfesterna och det har varit lärorikt och stundtals mycket underhållande.

Redan första kvällen fick jag in en fot i det australiska rugbylaget och där inhämtade jag en del spännande information. Spelarna i turneringen tillhör inte a-lagen och de flesta var gissningsvis i åldersspannet 30-40. Det blev snabbt uppenbart, även om jag också fick det muntligt bekräftat, att spelarnas intresse för rugby visserligen var påtagligt, men inte lika stort som intresset för att dricka så många öl och Dark & Stormy - drink typisk för Bermuda innehållande mörk rom och ingefärsöl - som möjligt efter matcherna. Det hymlades det inte med. Hur många dumheter inklusive äktenskapsbrott som begicks som en följd av det imponerande alkoholintaget vågar jag inte gissa, men jag vet att ett "fyllebus" på ena rugbylagets hotell slutade i att en av spelarna släpptes i golvet med huvudet före med resultatet att han fick föras akut till Boston med brott på ryggraden. Boys will be boys...

Flera av spelarna lät mig också förstå att man hellre än att gå till final halkar ur turneringen ett par dagar tidigare så att man mer helhjärtat kan fokusera på festandet.

Final: Nya Zealand i svart tog förhandstippat hem spelet mot Sydafrika. Tuffa tag, vill jag lova!

Jag erfor också att svenska kvinnor står högt i kurs hos de australiska spelarna, sådär i största allmänhet. Australiensarna - och övriga spelare jag pratade med från bl a Nya Zealand och Frankrike - var allmänbildade, rappa och trevliga, kul att småprata med och fina att se på, men huggans att vara gift med någon av dem! (Det skulle i så fall vara någon som är väääldigt snygg och vältränad... ;))

Det var alltså världscup och innan jag var på stadion första gången så undrade jag hur stort evenemanget skulle vara, vilken ingång jag skulle välja för att komma rätt o s v. Men när jag kom dit så visade det sig att det bara var en ingång som gällde. Enkelt! Lilleputtiga Bermuda förenklar tillvaron på flera sätt. Och efter att ha tagit något varv på avslutningsfesten, lördag kväll, så hade jag stött på flera kända ansikten.

Halva Bermuda samlat på området efter finalmatchen

Under matcherna hade jag trevligt sällskap i form av Victoria och hennes man. V och jag "gnällde" över hur kallt det var att sitta där i blåsten och då var det förmodligen ändå knappa 20 grader. I november! Ren lyx egentligen. Men man vänjer sig. Temperaturen har nått 22, 23 grader om dagarna och igår tillbringade jag halva min arbetsdag i bikini på stranden. Ljuvligt! E:s ena dotter med familj bor just nu på ett hotell vid södra stranden (South Shore) som har en egen strandremsa, i skön lä från den igår kraftiga vinden. Vädret har växlat överraskande snabbt den senaste veckan, mellan regn och solsken, som igår morse tex då jag åt frukost ute i strålande sol och helt utan förvarning plötsligt fick en störtskur över mig och min frukostbricka som varade i ett par minuter. De snabba väderväxlingarna är karakteristiska för Bermuda, enligt kännarna.

Hotellområdet vid South Shore

I förrgår när jag på min lediga dag tillbringade några timmar på stranden så dök ännu en av dessa "strandraggare" upp som hemskt gärna vill "lära känna" och bjuda på middag. De kommer från ingenstans och när man vänder på steken, efter en välbehövlig tupplur t ex, så sitter det plötsligt en filur tre meter bort och ler och väntar på att få ögonkontakt för att så fort den etablerats flytta så nära det bara går utan att hamna direkt i knäet på mig. Bermudianerna är på offensiven, måste jag säga, och verkar överlyckliga när de möter någon som kommer utifrån. (Jag generaliserar friskt här, men allt jag skriver är naturligtvis i princip sant.)

D som snart visade sig vara mycket pratglad gav mig några nya insikter om det bermudianska samhället och fyllde på ett gäng gamla. Han, som så många andra från den bermudianska medelklassen, har två boenden, ett på Bermuda och ett i Atlanta som bara ligger 45 minuter bort flygvägen. Vi pratade en del om den bermudianska arbetsmoralen, eller snarare bristen på den. Eller för att vara helt ärlig får jag säga att han pratade en del om det. Jag har lyssnat mycket i år, framförallt i min professionella roll. Ibland tänker jag att jag borde utbilda mig till psykoterapeut eller dylikt så att jag i alla fall finge rejält betalt för allt lyssnande. Men det innebär förstås också att jag snappat upp en mängd intressanta saker och vidgat mina vyer genom umgänget med andra. Och det finns inget så spännande som människor, eller hur?

Igår gick det inte nåt vidare att ladda upp de tre foton jag vill ha med. Gör nu ett nytt försök, men det verkar inte gå mycket bättre denna gång. Bermuda är ljuvligt - ett litet paradis på jorden, på flera sätt, men dra mig baklänges så slött internet är här!

Men åh, där kom de ju! Gott! :-)

Tiden går långsammare för mig nu och jag längtar och räknar ner till min resa hemåt före jul. Det ska bli så otroligt skönt att få träffa er alla igen!!!

Ännu mer Blondie...

Ja, jag var alltså och klippte mig idag. Vernon, en duktig och underhållande stereotypt gay frisör, tog väl hand om mig. I mitt rum dokumenterade jag senaste personlighetsförändringen innan jag stack ut i löpspåret. Himlar så fort det skymmer! Och tidigt nu! Vad är det där med att ställa om klockan bra för egentligen, undrar jag varje år... Kvalitativ löpning blev det i alla fall. Men så var jag ju också nyklippt. :)

Imorgon kväll hoppas jag komma iväg på minst en rugbymatch. Och kanske en gnutta party ovanpå det. Torsdag är tydligen helgdag här i Bermuda. Men det gagnar inte mig. Jag ska jobba som vanligt. Har inte haft en endaste helgdag sedan jag lämnade Sverige, om den inte råkat infalla när jag ändå haft ledig dag. Det får jag "ta igen" i jul. Avser att åka härifrån den 20 december och komma till Skåne den 21. Längtar!

Juvelen St George's igen med mera

Det är lika bra att jag börjar skriva. Det kommer att bli ett lååångt inlägg... :) Till att börja med kan jag konstatera att jag blev snuvad på en timmes sömn alternativt skoj genom att totalt missa att det var dags att ställa om klockan i söndags natt. Inte undra på att det var ovanligt luftigt på Railway Trails igår morse! Det är inte alla som fräser iväg i löpspåret kvart över sju på en söndagsmorgon. Så startar alltså mina lediga dagar; med en lång, skön sovmorgon. ;) Att få ha mer än en dag i sträck ledigt är något jag ibland svävar iväg att längta efter. (Jul, jul, strålande jul...) Hela gårdagen låg jag en timme före utan att fatta galoppen. Ja, utom när klockan närmade sig och med råge passerade läggdax. Då låg jag plötsligt två timmar efter...

I fredags förmiddag seglade jag in till stan (Hamilton) på min silvergråa springare för några ärenden. På väg tillbaka ut ut stan var det otroligt tjocksmock fullt med köande bilar och skotrar samt poliser som okynnigt viftade mig i andra riktningar än jag önskade åka. Det tog med andra ord tid att komma hem. Hade helt glömt att Bermudas nya politiska ledare, premier, skulle installeras då. Därav trafikproppen och säkerhetspådraget.


I närheten av John Smith's Bay Park, längs South Shore

På kvällen tvingade jag ut mig på barhoppning på egen hand. Det blev en riktigt intressant kväll/natt/morgon. Jag betade av några ställen längs Front Street innan jag landade i baren på ett av Hamiltons mest kända hotell. Där drack jag för omväxlings skull färgglada drinkar och råkade så småningom i slang med en man, D, som precis haft en spelning på hotellet. När vi pratat ett tag erbjöd han att ta med mig till några andra ställen i Bermuda som jag ditintills inte hittat till. Efter en färd genom några av Bermudas aningen sämre kvarter kom nyfiken i en strut och hennes eskort fram till "båtklubben" vid North Shore där D trodde att han skulle bli mottagen som något av en kändis, som den grannskapets musiker han tydligen är. Nu blev det inte alls så. Det var nämligen jag som fick all uppmärksamhet. Inte så konstigt kanske, eftersom som jag sa till D: "Well, I'm the only whitey here". Jag hade alltså hamnat på en svartklubb.

Moahahahahaha, vilket dåligt skämt! Sorry. Kunde inte motstå. :)

Tillbaka till storyn. Vi stannade inte så länge på båtklubben utan åkte vidare till ett ställe med livemusik i utkanten av Hamilton, Shines. Ett riktigt bra band var i full gång när vi kom dit och där stannade vi ett tag. Kul! Där var jag inte lika ensam om att vara vit. Men i klar minoritet. Det var en intressant upplevelse. Minst sagt. Kvällens begivenheter inbjöd till nya tankegångar och jag gillar att få vidga vyerna, på flera sätt.


St George's västerifrån, i moln

Väderprognosen för gårdagen, min lediga dag, var inte särskilt bra, så jag blev glatt överraskad när ett härligt strandväder tog form. Det kändes helt fantastiskt att på den sjunde november kunna susa fram på skotern i bara sommarklänningen (och du får då ta med den enorma fartvinden när jag är ute och fräser i beräkningarna ;)). 25 grader och sol är ju alldeles underbart på en novemberdag, eller hur? Visserligen var det blåsigt, p g a ännu ett tropiskt oväder från Karibien, vilket syns på ett av fotona. Men en av fördelarna med Bermuda och dess litenhet är att om det blåser från söder kan man snabbt och lätt ta sig till norra kusten istället. Väldigt praktiskt!

Jag åkte till St George's, ön i nordost, där de första landstigarna och bosättarna slog sig ner. Raka vägen ut dit tar gissningsvis 30-40 minuter, men det förblir en gissning, för jag lyckas aldrig åka raka vägen någonstans utan att stanna och fota, snoka lite och växla några ord med en förbipasserande. Jag nådde inte stranden vid St Catherine's fort förrän ca två timmar efter avfärd från huset. Men då hade jag bl a stannat till inne i St George's för att gå in i St Peter's Church som äntligen var öppen, den äldsta anglikanska kyrkan fortfarande i bruk i den västra hemisfären.


Vackra St Peter's Church


Första kyrkan jag besökt som har gamla traditionella takfläktar som snurrar i taket - that's Bermuda!

Mer St George's

När jag solat och badat ett par timmar åkte jag tillbaka till St George's för att besöka deras Old Towne Market och äta lunch. Det var trevligt och gott - och att kunna sitta på en uteservering vid havet i november! Det är skönt att vara tillbaka i Bermuda på flera sätt. Ett är att köpdjävulen som ständigt satt på axeln och frestade mig när vi var i Schweiz trillade av nånstans över Atlanten. Här finns nästan inget jag vill ha. Krimskramset på marknaden var just krimskrams, om än hemgjort, som fick mig att le och undra över vilka som kunde tänka sig att handla sånt jox. Men vi tycker olika och tur är väl det. Det är i alla fall befriande att slippa konsumtionslusten ett tag.

Old Towne Market


Vid Tobacco Bay

Yellow-Crowned Night Heron





Stranden vid Fort St Catherine - en dröm

Några av mina vänner längs vägen

Klippning i morgon. Igen. Varje ny klippning blir dyrare än den förra. Är uppe i rena rama fantasisummor vid detta lag. Men det passar ju fint när jag ändå är i detta lilla "låtsasland". Frisören jag bokade tid med idag blev i det närmsta extatisk när han beundrade min schweiziske frisörs verk: "Oooh, I'm sooo excited to get to cut your hair tomorrow!!!" Det blir säkert bra. Det är hur som för dyrt att fara tillbaka till Schinznach för ny klippning. (Någon slags konsumtion får jag väl ha kvar...)

Det är världscup i rugby här i Bermuda denna vecka. I går kväll åkte jag och rekade lite vid nationella stadion där det var en 60-talsspelning på kvällen efter den dagens avklarade matcher. Jag ska minsann ta och gå på nån av matcherna och sedan frottera mig med de andra glada besökarna, alternativt någon av spelarna :-), på efterfesten! Kul när det händer grejer!

Åh, jo, just det: färgglada bermudashorts är en vanlig syn här. Faktiskt! Framförallt på män över 40. De bär tjocka knästrumpor till och ofta skjorta, slips och blazer. Underhållande och rätt snitsigt när man vant sig lite vid synen! Who'd have known?

Jag har nog glömt några saker jag tänkte berätta, men det är ändå efter läggdax redan, så... G'night!

Lycklig lott

Det har varit en händelserik helg och jag har mängder av intryck att dela med mig av. Det delandet kommer förhoppningsvis att ske imorgon eftersom det nu är fruktansvärt mycket dags att sova och stora gäspen har tagit vid. Jag har haft jättetur med vädret och både solat och badat idag, den sjunde november! Känner mig väldigt lyckligt lottad för närvarande... Bermuda har bokstavligt talat tagit andan ur mig ett antal gånger idag. Är gobsmacked, som det heter på engelska. Ett smakprov på en av denna lediga dags inhämtade vyer:

Från St George's

Strandhugg längs South Shore

Astwood Park

Min bästa vän (skotern) och jag var ute på en miniturné under ett par timmar på eftermiddagen, eftersom jag hipp som happ fick lite ledigt. Jag bekantade mig närmre med några av de små parker och förtjusande stränder som ligger längs södra kusten. För den som är nyfiken och vill hitta mina utflyktsmål på kartan (pappa) ;) så stannade jag bl a till vid Astwood Park & Beach och Warwick Long Bay, där var det några som var nere på stranden och red. Drömstränder!!!

Jag lyckades trycka in en löprunda också (efter några sällsynt underbara chocolate chip cookies), innan det var dags att åka tillbaka "hem" för vad som visade sig bli en supersmaskig middag med E, hennes ena dotter samt charmiga åttaveckors dotterdotter. Och nu, eller så snart fotona äntligen laddat upp, ska trötter krypa i säng.


Warwick Long Bay


Ännu en spektakulär solnedgång över Hamilton