Fyra veckor till hemfärd!

Den 19 december lämnar jag Bermuda och flyger mot Europa. Härligt! Jag har varit borta länge... Jag längtar visserligen inte alls efter skånsk vinter, men det är en smärre detalj. Jag ska fortsätta att njuta av sol och värme här så länge vädret tillåter och bunkra så gott jag kan.

I lördags var äntligen minnesstunden till havs för H. Vi hade en kanonfin dag, vädermässigt, och allt förlöpte väl, men jag tror att vi alla inblandade var lika känslomässigt urlakade och slut i rutan efteråt. Igår söndag hade jag en mycket välförtjänt ledig dag. Det var skönt att komma ut ur huset som varit fullt av familjemedlemmar (dock, mycket trevliga sådana) en tid och få rensa huvudet en aning. Efter en löprunda strax efter sju (!) åt jag frukost, tupplurade en stund och kryssade sedan så sakteliga västerut med skotern för att utforska stränder jag eventuellt missat åt det hållet. Så här års är det svårt ibland att veta vilken strand man kan känna sig trygg att stanna till på, för det är lågsäsong och ofta helt tomt på folk. Men strand hittade jag och solen hittade mig så det blev en skön stund med bok, slummer och bad på Somerset Long Bay Beach - den 21 november! (Förlåt om jag tjatar om datum, men jag tycker att det är ganska fantastiskt!)

Kära fågelvänner: Vad är det för birdie?



En av alla fantastiska solnedgångar. Utsikt från tomten.


Mer skymning. Vy rakt över hamnen från huset.

Till vänster, strax utanför bild ligger ett ålderdomshem. Not bad, huh?


Jag åt lunch på ett ställe längs vägen, Woody's, där de hade suveränt god fiskmacka med wahoo, en lokal fisk. Så enkel, men enormt god! De verkade inte ha så många två meter långa leende fejkblondiner som gäster där, för de svarta "gubbarna" utanför pubdelen blev alldeles till sig när jag kom. "Hello honey! How are YOU today?" Och en stilig man i min ålder kom fram och presenterade sig när han var på väg till sin bil. :) Vi blekfisar kanske skulle lära oss lite av de svarta bermudianernas sätt att visa uppskattning? (Fast den sortens uppskattning leder kanske till ansträngda förhållanden på hemmafronten ibland?)

Så småningom tog jag mig ut till Dockyard, öns ena ände. Den är tråkigt turistig och snabbt avklarad, speciellt när man som jag varit där ett par gånger tidigare - aktiviteterna och utflyktsmålen här på ön är begränsade, i synnerhet vid dåligt väder och för barnfamiljer - men ett inköpsuppdrag från dem jag bodde hos ett par dagar i Zürich ledde mig dit. När jag skulle ta hojen och åka därifrån så råkade jag i slang med en taxichaufför. Han hade sett mig när jag kom och parkerade och berömde min skoterkörning. Ha! Bara så där! Kul och oväntat! (En mäkta stolt Karin skriver detta. :))

Och apropå skoter- och bilkörning så står sedan ca tjugo år tillbaka en man vid namn Mr Barnes vid "stora" rondellen in till Hamilton och vinkar glatt, tjoar och kastar slängpussar till alla trafikanter mellan 7-10 alla vardagar, oavsett väder. Han är helt underbar! Jag blir lika lycklig varje gång jag ser honom och luftpussar och vinkar så mycket jag bara kan åt honom, utan att krocka med någon. Underbart att det finns sådana glädjespridare, eller hur? Bermudas meste skulptör, Desmond Fountain (himla duktig!) har gjort en staty i brons av Mr Barnes som är placerad lite längre in mot Hamilton.

Ja, visst gör det ont när lössen biter, som Boye så klokt skrev. Stackars Dockyards-kise...

Apropå inget särskilt så experimenterade jag ihop en lins- och potatiscurry till lunch idag. Till den serverade jag stark mango chutney och tunt skivade äppelklyftor. Det blev uppskattat. Roligt att laga mat igen efter ett uppehåll på 5½ månad! Galet egentligen att jag ätit på någon slags restaurang under så lång tid...