Hög tid för en rugbykrönika!

Härligt att ha dig med! Jag har mycket att berätta. Censuren kommer förmodligen att tugga i sig en del, men det som blir kvar är inte kattskit det heller. :) Som jag antytt på Facebook så har mitt tidigare obefintliga rugbyintresse hastigt skjutit iväg och utvecklats till ett mycket stort, om än förmodligen temporärt intresse under veckan som snart är till ända. (Började skriva detta igår, söndag, men fick trassel - argh!! - och inlägget färdigställdes därför idag, måndag.) Det bör erkännas att detta nyfunna intresse har en viss koppling till Rugby World Classic som går av stapeln på Bermuda varje år och som precis avslutats. Jag har varit på några av matcherna och efterfesterna och det har varit lärorikt och stundtals mycket underhållande.

Redan första kvällen fick jag in en fot i det australiska rugbylaget och där inhämtade jag en del spännande information. Spelarna i turneringen tillhör inte a-lagen och de flesta var gissningsvis i åldersspannet 30-40. Det blev snabbt uppenbart, även om jag också fick det muntligt bekräftat, att spelarnas intresse för rugby visserligen var påtagligt, men inte lika stort som intresset för att dricka så många öl och Dark & Stormy - drink typisk för Bermuda innehållande mörk rom och ingefärsöl - som möjligt efter matcherna. Det hymlades det inte med. Hur många dumheter inklusive äktenskapsbrott som begicks som en följd av det imponerande alkoholintaget vågar jag inte gissa, men jag vet att ett "fyllebus" på ena rugbylagets hotell slutade i att en av spelarna släpptes i golvet med huvudet före med resultatet att han fick föras akut till Boston med brott på ryggraden. Boys will be boys...

Flera av spelarna lät mig också förstå att man hellre än att gå till final halkar ur turneringen ett par dagar tidigare så att man mer helhjärtat kan fokusera på festandet.

Final: Nya Zealand i svart tog förhandstippat hem spelet mot Sydafrika. Tuffa tag, vill jag lova!

Jag erfor också att svenska kvinnor står högt i kurs hos de australiska spelarna, sådär i största allmänhet. Australiensarna - och övriga spelare jag pratade med från bl a Nya Zealand och Frankrike - var allmänbildade, rappa och trevliga, kul att småprata med och fina att se på, men huggans att vara gift med någon av dem! (Det skulle i så fall vara någon som är väääldigt snygg och vältränad... ;))

Det var alltså världscup och innan jag var på stadion första gången så undrade jag hur stort evenemanget skulle vara, vilken ingång jag skulle välja för att komma rätt o s v. Men när jag kom dit så visade det sig att det bara var en ingång som gällde. Enkelt! Lilleputtiga Bermuda förenklar tillvaron på flera sätt. Och efter att ha tagit något varv på avslutningsfesten, lördag kväll, så hade jag stött på flera kända ansikten.

Halva Bermuda samlat på området efter finalmatchen

Under matcherna hade jag trevligt sällskap i form av Victoria och hennes man. V och jag "gnällde" över hur kallt det var att sitta där i blåsten och då var det förmodligen ändå knappa 20 grader. I november! Ren lyx egentligen. Men man vänjer sig. Temperaturen har nått 22, 23 grader om dagarna och igår tillbringade jag halva min arbetsdag i bikini på stranden. Ljuvligt! E:s ena dotter med familj bor just nu på ett hotell vid södra stranden (South Shore) som har en egen strandremsa, i skön lä från den igår kraftiga vinden. Vädret har växlat överraskande snabbt den senaste veckan, mellan regn och solsken, som igår morse tex då jag åt frukost ute i strålande sol och helt utan förvarning plötsligt fick en störtskur över mig och min frukostbricka som varade i ett par minuter. De snabba väderväxlingarna är karakteristiska för Bermuda, enligt kännarna.

Hotellområdet vid South Shore

I förrgår när jag på min lediga dag tillbringade några timmar på stranden så dök ännu en av dessa "strandraggare" upp som hemskt gärna vill "lära känna" och bjuda på middag. De kommer från ingenstans och när man vänder på steken, efter en välbehövlig tupplur t ex, så sitter det plötsligt en filur tre meter bort och ler och väntar på att få ögonkontakt för att så fort den etablerats flytta så nära det bara går utan att hamna direkt i knäet på mig. Bermudianerna är på offensiven, måste jag säga, och verkar överlyckliga när de möter någon som kommer utifrån. (Jag generaliserar friskt här, men allt jag skriver är naturligtvis i princip sant.)

D som snart visade sig vara mycket pratglad gav mig några nya insikter om det bermudianska samhället och fyllde på ett gäng gamla. Han, som så många andra från den bermudianska medelklassen, har två boenden, ett på Bermuda och ett i Atlanta som bara ligger 45 minuter bort flygvägen. Vi pratade en del om den bermudianska arbetsmoralen, eller snarare bristen på den. Eller för att vara helt ärlig får jag säga att han pratade en del om det. Jag har lyssnat mycket i år, framförallt i min professionella roll. Ibland tänker jag att jag borde utbilda mig till psykoterapeut eller dylikt så att jag i alla fall finge rejält betalt för allt lyssnande. Men det innebär förstås också att jag snappat upp en mängd intressanta saker och vidgat mina vyer genom umgänget med andra. Och det finns inget så spännande som människor, eller hur?

Igår gick det inte nåt vidare att ladda upp de tre foton jag vill ha med. Gör nu ett nytt försök, men det verkar inte gå mycket bättre denna gång. Bermuda är ljuvligt - ett litet paradis på jorden, på flera sätt, men dra mig baklänges så slött internet är här!

Men åh, där kom de ju! Gott! :-)

Tiden går långsammare för mig nu och jag längtar och räknar ner till min resa hemåt före jul. Det ska bli så otroligt skönt att få träffa er alla igen!!!