Sverige!

Hej och hoppas att du haft en skön julhelg!

Ja, visst, jag är tillbaka i Svea rike! Var på plats i Ängelholm för julfirande med föräldrar samt ena brodern med särbo klockan sju på julaftonskvällen. Så vi hann med både julmat och umgänge innan det blev nytt dygn, tack och lov! Mina resväskor hade dock ej lust att lämna London samtidigt som mamma och jag, så de är fortfarande på vift nånstans (förmodligen dumpade från nåt plan över oländig bergsterräng i Peru). Det innebär att jag inte kan ladda över foton från kameran just nu, (för kabeln ligger i ena resväskan) som visar hur vackert det är även i mina nygamla omgivningar, för det är verkligen vackert här i vintervita Skåneland. Njöt stort då jag tog tåget in till Helsingborg i förmiddags. Så otroligt fint!

Jag har, som jag tidigare påannonserat, för avsikt att återkomma med fler foton och ytterligare rapporter så du är varmt välkommen att fortsätta hänga med, lite till!

Mer London

Just nu så löser modern sudoku och jag har precis gått igenom de senaste dagarnas foton och tänker dela med mig av fler londonupplevelser. Vi har en bra musikkanal på på TV med de bästa moderna brittiska julklassikerna så vi börjar komma lite grann i julstämning. Alla juldekorationer vi sett sen vi kom hit har hjälpt till. Och kylan. Fy för den lede så råkallt det är här i England! Usch, vad jag frusit! Och jag har dessvärre inte fått fatt i en vettig vinterjacka/kappa. Bugger! Men stövlarna är underbara. (Mm, Mirjam, jag borde lägga ut ett foto på mina senaste bästisar. Håll utkik, vetja! :)

Det är helt otroligt så snabbt fotona laddar upp här via bredbandet på hotellet! Har glömt att det kan gå så fort...

Stackars mamma längtar hem efter stackars pappa som är ensam hemma, så det är nog bäst att vi kommer med planet hem imorgon. Det är lite ironiskt att jag som varit borta i 11 månader och längtat för fullt efter att få komma "hem" och äta sill och dricka nubbe på julafton - och planerade in hemresan från Bermuda flera dagar före julafton för att verkligen hinna hem - till viss del nu missar det sociala sammanhang jag så starkt längtat efter. Visst, något slags julfirande blir det ändå, men komprimerat och därmed inte detsamma. Och att träffa några av alla go'a vänner före jul faller bort. Fast det är bara att gilla läget och som jag konstaterat tidigare så kunde läget varit värre. Det går ju ingen nöd på mamma och mig och vi har sällskap av varandra. Det värsta är att vi frusit, för ingen av oss var rustad för detta. Men det är trots allt småpotatis.

(Nä, jag ändrar mig: Det värsta är att jag redan hade tvärfullt i resväskorna när vi kom hit och att jag inte kunnat shoppa som besatt! ;))

Vi har sett ett antal innovativa butiker under våra dagar här i London. Vilken skillnad mot skyltningen i Hamilton. Förlåt mig, Bermuda!

All Saints - flera hundra gamla symaskiner

Anthropologie - levande växter längs hela väggen som gick mellan tre våningsplan

Jack & Will

Igår när vi passerade Trafalgar Square så höll en falkenerare till på torget med sin falk som flög mellan en julgran på torget och husse. 1-0 tilll husse som insett vilken tjejfälla en falk kan vara i jultider.


Grönskande ren i Covent Garden

Två trötta, men glada "madams" tillbaka på hotellrummet efter många timmar på fötterna i londonkylan


Idag startade vi med en genuin engelsk frukost inmundigad i ett sånt där litet hål i väggen som det finns rikligt av här (gott som omväxling, men med en sån frukost varje dag skulle man lika väl kunna sätta hjul på mig)

Vy från bron i närheten av vårt hotell


Några tjusiga dörrar:




Tjockt med folk på Oxford Street i eftermiddags, då vi besökte Selfridge's och sen snabbt vek av från huvudstråket igen


En av alla supercharmiga pubar som finns i varje gathörn. Den här råkar ligga snett över gatan från oss.

När vi var iväg och provianterade för kvällen för ett tag sedan, inne på Marks & Spencer's matbutik, så upptäckte vi att man kan köpa vin per glas där. Ny upptäckt för min del!

Blir nog tvungen att blogga vidare när jag kommit hem också. Det är fortfarande ett gäng foton från mina resor detta år som inte kommit med p g a datatrassel och tidsbrist. Så kanske blir det några retroaktiva rapporter. (Om denna exil någonsin når sin ände... ;))

Sent omsider: Önskar dig en riktigt härlig jul och ett fint nytt år!

London i juletid

Londons stad har gått in för det där med att fixa julbelysning. Åtminstone till de mest turistiga delarna av staden.

Det går ingen nöd på mamma och mig. Inte alls. Tycker bara synd om pappa som nu är gräsänkling. Det hade ju varit roligare för honom att vara med oss här i London. För det är fint här. Så många vackra byggnader engelsmännen har! Som nu är smyckade med julbelysning och dylikt.

Modern och jag har gått på stan. Det var trevligt, men himlar vad köpsugna vi blev, men så otroligt obefintligt med plats som det är i mina resväskor så... Inte bra. Fast idag köpte jag rekordvarma stövlar, för usch vad jag frusit sen vi lämnade Bermuda! Det är kallt här i norra Europa. Huggans!


Cartier på Bond Street. Fint eller hur?

Burlington Arcade

Första påminnelsen att vi var tillbaka i Europa var annars inne på damtoan på flygplatsen där jag glad i hågen satte mig ner på toasitsen utan att tänka närmre och förstås blev våt av att någon före mig kissat på ringen. Jag hojtade till mamma som var i båset bredvid: "Ah, nu minns jag hur det är att vara i Europa" och mamma instämde. Sånt otyg slapp man i Bermuda där toaletterna var förvånansvärt fräscha. Nåt vi på den här sidan jordklotet kunde ta efter, kanske?


Trafalgar Square för ett par timmar sedan då det bjöds på Christmas Carols

Fast i London

Mamma och jag är sedan igår inbokade på hotell vid Trafalgar Square. Har nyss, äntligen, fått kontakt med British Airways och vi är nu inbokade att flyga hem på julaftonseftermiddagen. Hoppas att det håller.

Nu ska vi ut och göra London!

Sista veckans utflykter

Mamma och jag har utflyktat för fullt de senaste dagarna, trots det blåsiga och för Bermuda ovanligt kalla vädret. Idag bara 15 grader. Inget solande och badande alltså. De godbitar jag letat på under de månader jag bott här "pådyvlar" jag nu lilla mamma under en koncentrerad vecka. Bermuda hardcore.

Men vi har inte låtit några fåniga halvstormar eller plötsliga regnskurar hindra rolig skoteråkning. Inte alls! Framförallt under vår turné österut igår så övade vi upp vår förmåga att snabbt och smidigt likt två halvalkoholiserade trapetsakrobater svinga oss av skotern och ta skydd mot regnet under träd, i en busskur, i offentlig "toahytt" (och jag måste säga att de offentliga toaletterna här håller överraskande hög standard, kom igen Sverige!) i en park eller som på fotot i en parkerad golfbil. Allt är möjligt.

"Lån" av golfbil för att komma undan regnet. St George's i bakgrunden.

I eftermiddags så cruisade vi runt en stund på skotern "bakom" Hamilton, bl a till härliga Admiralty House Park, innan vi tog färjan till Dockyard, strosade runt där och sedan tog bussen tillbaka till Hamilton. Det var både trevligt och intressant.

Vi hoppas och önskar så klart att vädret här ska rycka upp sig en aning innan vi ska hemåt på söndag - mamma tycker att det är onödigt att det är kallare än det behöver vara här, när hon nu åkt så långt för att njuta värme - men vi får ta det väder vi får.

Fler än vi som stod och skulade under något för att smita undan regnet igår...

Bara några dagar kvar här nu. Märkligt... (Och vad i hela världen ska jag ta på mig när jag kommer hem, innan rean börjar??? Second hand-affärer; ladda upp med vinterkläder: here I come!)

Moderskeppet har landat!

Lucia idag alltså. Det känns overkligt. Vi har haft knappa 22 grader här.

Mamma lyckades pressa sig igenom den bermudianska säkerhetskontrollen, trots både glögg och akvavit i bagaget och ligger nu och sover några rum bort. Att passera ett antal tidszoner (och säkerhetskontroller) tar ut sin rätt.

Jag uppgraderade min skoter till "deluxmodell" på eftermiddagen - äntligen! - och sedan fräste jag iväg med min ömma moder bakpå. Österut. Avsikten var att åka till St George's, men vi kom inte så långt för blåsten var så kraftig att det skulle bli riskabelt att åka över den causeway som leder ut till flygplatsen och sedan vidare mot St George's. På väderkanalen varnade de för vindar uppemot 40 knop, vilket vi kände av emellanåt. Det har också regnat en del idag, men varit härligt varmt. Nu kl 21 är det fortfarande 18 grader ute.

Strax innan ovan nämnda causeway (lämpligt ord på svenska?) så ligger Grotto Bay Resort och jag har tidigare tipsats av någon att de på hotellområdet ska ha stalaktitgrottor, som man dessutom kan simma i. Vi hittade dem! Läckert att se! Och medan vi var inne i ena grottan så kom faktiskt två yngre medelålders män och tvingade sig ner i det tämligen svala, men också kristallklara vattnet.

Trots tre uppladdningar vill inte fotot bli som det ska. Får justera senare...

En rejäl regnskur senare susade vi vidare. Mamma skötte sig fint där bak på hojen. En gång spätta, alltid spätta! :)

Vi åt på Speciality Inn; en god fish chowder, mitt livs längsta pommes frites, ca 1, 5 dm(!) (spicy sådana = mm!) och sedan delade vi på chocolate mousse pie (ja, den var minst lika god som det låter) och chocolate cake. Dekadent så det förslog!

Det finns inte längre så mycket för mig att göra i huset, mer än att putsa vidare på alla mässingsbeslag, så det lutar åt att E kommer att ge mig en del ledigt i veckan så att jag kan hjälpa mamma att upptäcka Bermuda. Vädret förväntas vara fortsatt stormigt och regnigt, så vi får ta det därefter.

Minieskapader

Under de senaste dagarnas eftermiddagsledigheter så har jag gjort lite av varje. Varannan dag springer jag och jag ska snart ge mig iväg på en runda. I tisdags så körde jag iväg med skotern till det ställe längs Railway Trail som jag vanligtvis vänder vid när jag springer. Jag valde att gå vidare en bit därifrån. Det är så otroligt lummigt, som du kan se på fotot! Dock lite för avskilt från omvärlden för att jag skulle känna mig riktigt trygg så jag gick längs vägar tillbaka till skotern. Gick över "öns puckel" och fick då, vips!, fin utsikt över södra kusten. Lilla Bermuda... Det var en fin promenad.



Igår så uträttade jag några ärenden i Hamilton och medan jag promenerade längs Church Street, lite bort från centrum, så hörde jag sirener från nära håll. Samtidigt kom en man i 25-årsåldern springande mot mig i full karriär. Jag hann tänka en hel del tankar på de sekunder som det tog innan hann passerade mig: Vad har han gjort? Är han beväpnad? Ska jag brotta ner honom? (Nja, kanske inte det sista.)

Hur som helst så sprang han precis förbi mig. En civil polisbil svängde in där jag stod och en polisman kastade sig ur för att ta upp jakten, med enligt min bedömning förhållandevis goda chanser att hinna ifatt den jagade som rundade ett hörn och, tyvärr, försvann ur sikte för mig. Typiskt! ;) Ytterligare några sekunder senare kom två kvinnliga, lite lagom överviktiga poliser flåsande nerför backen med ett generat leende på läpparna. Långt efter de andra. Långt och långsamt efter de andra. Pinsamt att se. Insåg att jag skulle haft en betydligt större chans att vara den förste polisen behjälplig i jagandet.

Vet inte hur det hela avlöpte. Men det var ett stort pådrag så jag antar att "rymmaren" gjort något värre än att tränga sig före i kön på apoteket.

Äntligen ett foto från Gibbon's damavdelning. Man blir så köpsugen, eller hur? Lägg märke till det fräcka arrangemanget i taket!

När jag lämnat stan på skotern så stannade jag till i en slags avfart som ligger i en uppförsbacke, med fin utsikt över hamnen. Det ligger en del hus längs den avfarten så jag stannade skotern bakom en parkerad bil och gick neråt en bit för att fotografera. Passerade då en liten verkstad i ett garage under ett av husen, där en man på 50+ stod och grejade med nåt. Han hajade till när jag kom och jag hejade. På väg tillbaka till skotern så ropade han på mig när jag var på väg förbi hans lilla kyffe igen och vi började prata. Så typiskt för Bermuda.

Mannen, Gary, erbjöd mig att komma upp på hans tomt en trappa upp för att ta bättre foton därifrån. Så nyfiken i en strut följde med. Och hans båda knähundar. Det var fint där uppe! Vi konstaterade att de nedrans telefonstolparna och ledningarna alltid är i vägen här, men förutom det så var utsikten strålande. Han visade också runt lite i den del av huset han byggde till och erbjöd mig att komma tillbaka och fota när jag vill framöver, även då han inte är hemma. Generöst. Väl nere i verkstan ville han bjuda på drink, men där fick mitt besök ta slut. Mångsysslaren Gary vinkade av mig och pysslade vidare.



Jag åkte hemåt och log åt den plötsliga bekantskapen och det fina i att kunna vara öppen för och nyfiken på människor och deras liv utan att behöva bli överfallen och inmurad i en vägg. Det är en bonus, eller hur? ;)

På söndag kommer mamma och det ska bli så mysigt! Nu är det dax att springa!

Fin, fin helg till dig, kära läsare!

Å här kommer en "Pohlman" från Bermuda

Med väderfacit på hand var det bra att jag valde gårdagen som ledig dag, istället för idag, söndag, för hej! vad det har stormat och störtregnat. Visserligen så regnade det en del igår också, ca tre gånger per timme utan förvarning, men då blev det oftast bara ett stilla duggande i tre minuter, sedan var solen där igen, och värmde riktigt skönt, faktiskt.

På grund av dagens väder och eftersom det inte fanns några måsten utanför huset så gick varken E eller jag ut, förrän på eftermiddagen då en av grannarna i botten av backen ringde och berättade att de två bastanta gamla pelare som kantar infarten till "vårt" hus under natten decimerats till en. En bilförare hade kört ner den andra och smitit från platsen. Vi traskade ner för backen och inspekterade. Det var inte mycket kvar av den pelaren. Det förklarade både varför jag vid halv fem på morgonen vaknat av ett brak som eventuellt kunde varit en inbrottstjuv i köket under mitt rum (och det tog en stund att somna om därefter för jag låg och överlade med mig själv om jag i så fall skulle gå ner och uppmärksamma denne tjuv på min existens eller låtsas som det regnade och försöka somna om) samt att utryckningsfordon dök upp något senare och parkerade i närheten av vår uppfart.

Jag förstår om den som läser bloggen emellanåt undrar om jag överhuvudtaget jobbar och vad jag i så fall gör, eftersom jag skriver så lite om själva arbetsuppgifterna. Sedan H dog har mina göromål av förklarliga skäl blivit luddigare. Denna vecka har jag bl a lagat mat, tvättat och strukit, putsat koppar, diskat, småstädat, kontaktat diverse personer för hjälp med jobb i huset eller andra praktiska spörsmål, åkt och handlat mat - på skotern och med E - strimlat konfidentiellt material, smort gnisslande dörrar, städat uteplatsen, pysslat om växter, åkt och inhandlat nya snittblommor, svarat i telefonen, lagt över E:s mejladresser från ena mejlprogrammet till det andra, men framförallt så har jag hållit E sällskap då hon velat.

Nu är det 19 grader ute. Inte illa för att vara efter kl 22. I december. Men temperaturen har sjunkit de senaste veckorna, främst på kvällar och nätter (ner till ca 16 grader) och under första halvan av dagen frös både E och jag så mycket att vi satte på värmen i några rum. Ja, det är sant. Hade kofta, handledsvärmare OCH sjal för att hålla värmen innan dess. Man anpassar sig... (Fast jag har ärligt talat aldrig varit särskilt förtjust i innetemperaturer under 20 grader, dagtid.)

Ny vecka och nya möjligheter imorgon! Önskar dig en framgångsrik vecka!

(Måste lägga till om den fantastiske Mr Barnes som fem dagar i veckan står och vinkar i rondellen in till Hamilton att jag genom en turistbroschyr fick veta att han är hela 84 år (!) och står på "sin post", inte kl 7-10 som jag hört, utan 6-10! Beundransvärt! Jag tycker att han är helt rätt på det - så länge han orkar, kraken. Leenden fortplantar sig. Ett kom-i-håg att suga lite på i den nya veckan kanske?)

150:e inlägget - Christmas Walkabout och mer...

Varje år den första fredagen i december så bjuder orten St George's in till en julrundvandring, Christmas Walkabout, när skymningen fallit. Den ville jag inte missa och efter mild övertalning lyckades jag lura med mig Robert dit. Förutsättningarna var inte de bästa, för meteorologerna hade hotat med stormvindar och regnbyar, men busvädret dröjde, tack och lov, och det blev en jättehärlig kväll och upplevelse.

Jag visste inte riktigt vad denna rundvandring skulle innebära, men jag blev snart varse att man förutom att få njuta av vacker julbelysning utvändigt också fick gå in och titta i ett 20-tal hus, de flesta ca 300 år gamla! Bermuda National Trust stod bakom arrangemanget. Det var fantastiskt att få gå in dessa mysiga och varsamt renoverade gamla byggnader. Det var bl a kyrkor, privatbostäder, museer och en prästgård man fick beskåda från in- och utsidan. St George's var Bermudas huvudstad från landstigningen 1609 fram till 1815 då Hamilton tog över.

I början så var fryslorten Karin hurven, som vanligt, men efter att vi avlagt visit på ett par ställen så hade jag fått upp värmen fint från insidan, för det bjöds nämligen på någon form av förfriskning på nästan varje ställe (sherry, sangria, äggtoddy, mulled wine m m) och på en del ställen var det t o m mat. Inga problem att hålla värmen alltså, och det var värst så trevlig kvällen blev! :) Skämt åsido så är bermudianerna, de äkta och de inflyttade, himla trevliga och gästvänliga.

Vi var på plats tidigt, men allteftersom så fylldes lilla St George's med besökare. Bland andra så började vi prata med ett par i övre medelåldern som seglat från Australien. De hade varit ute i ett halvår och planerade att vara tillbaka norr om Brisbane om ca ett år. Det tyckte jag lät sympatiskt!



Efter avslutat evenemang blev det en liten kontrollrunda av Hamiltons uteliv.

Hamilton kan minsann också julpynta sina hus!

Man hade förutspått riktigt dåligt väder för hela helgen; med åskskurar och stormvindar upp till orkanstyrka, så jag visste inte riktigt vad jag skulle planera för min lediga dag, som inföll idag. Men jag startade med en löprunda, den "gamla vanliga" femkilometerssvändan längs Railway Trail. Det var visserligen rejält blåsigt, men i övrigt fint. Jag tänker ofta när jag är ute och springer den sträckan, som är väldigt lummig och fin, att det är så djurfritt här. Det är alltid någon tupp och ett gäng hönor i farten, ibland med ett koppel kycklingar i släptåg, men i övrigt är det ovanligt (för mig, inte för Bermuda) tomt på djur- och insektsfronten. Inga skalbaggar, ormar eller harar.

Sen förmiddag och framåt tillbringade jag inne i Hamilton. Jag hade hoppats att kunna gå på det konstgalleri som finns inne i City Hall, men just idag var det förstås stängt. Nåja. Vad är väl en utställning på stadshuset? Helt underbar, förmodligen, men jag får ta den en annan dag istället. Efter en livsuppehållande dubbel espresso beslutade jag mig för att vandra runt i Hamilton och fota. Hittills har jag förmodligen mestadels visat en tämligen vacker sida av Bermuda via bloggen, idag ämnar jag modifiera den bilden lite. Lite grann.


City Hall i Hamilton, vars arkitektur inspirerats av bl a Stockholms stadshus

Court Street


Häromdagen när jag gjorde en avstickare så upptäckte jag att Hamilton har ett gammalt fort som är en rest från den tid då britterna hade en flottbas ute på Dockyard. Det var en glimrande utsikt över stora delar av Bermuda uppifrån fortet, så jag är så glad att jag hittade dit. Men eftersom jag orutinerat lämnat kameran hemma då jag var där ville jag tillbaka för att fota.

Utsikt från Fort Hamilton. "Mitt hus" är det stora vita lite till höger om mitten.

Fort Hamilton
Bron över vallgraven samt nedan den överväldigande grönskan som frodas i vallgraven.


King Street

Ett av mina absoluta favorithus i Hamilton. Älskar nedgångna byggnader. På bild. Inte att leva i...

Kruxet med att fota de "sjaskigare delarna av Bermuda" är att det är svårt för mig att veta var det är säkert för mig att stanna och hala fram kameran. Jag får erkänna att jag har svårt att ta brottstatistiken på allvar, beroende på det som jag tidigare beskrivit; att denna lilla paradisö på många sätt känns som "på låtsas". Men tidningen igår innehöll flera artiklar som svart på vitt presenterade det våldsamma och sorgliga läget i Bermuda.

Över 50% av alla svarta ensamstående mödrar lever på eller under gränsen till fattigdom. Den genomsnittlige 2-rumslägenheten kostar 3 000 dollar per månad, medan en arbetare i snitt tjänar 45 000 dollar per år. Det blir alltså svårt att få det att gå ihop. Förra året uppmärksammades 600 påstådda fall av någon slags vanvård/misshandel av barn, men på socialförvaltningen tror man att den egentliga siffran är 10 gånger högre. Alltså ca 6 000 fall fördelade på 65 000 invånare... Andelen våldsbrott sett till antalet invånare är 10 gånger högre än i USA. (!) I området kring en speciell gata bakom Hamilton har 44 skottlossningar ägt rum i år, 11 av dem med dödlig utgång. Det finns alltså anledning att vara försiktig.

Inbillar mig att fiskserveringen utanför bild, till höger om orangea huset är toppen, men tyvärr så är inte kvarteret det, så jag utforskade inte saken närmre.


Bermudas signaturfärg är tveklöst rosa. Stränderna är kända för att vara rosa, bussarna är rosa och bevisligen även ett av Hamiltons få varuhus, Gibbons. Jag MÅSTE fota deras damklädesavdelning innan jag lämnar ön. Har gått in där några gånger för att få snabb underhållning och det är som att färdas 25-30 år bakåt i tiden. En intressant upplevelse med andra ord.

Sedärja! Det tog blott 75 minuter att ladda upp femton foton. Geschwint!

Bara två veckor kvar här nu...