Minieskapader

Under de senaste dagarnas eftermiddagsledigheter så har jag gjort lite av varje. Varannan dag springer jag och jag ska snart ge mig iväg på en runda. I tisdags så körde jag iväg med skotern till det ställe längs Railway Trail som jag vanligtvis vänder vid när jag springer. Jag valde att gå vidare en bit därifrån. Det är så otroligt lummigt, som du kan se på fotot! Dock lite för avskilt från omvärlden för att jag skulle känna mig riktigt trygg så jag gick längs vägar tillbaka till skotern. Gick över "öns puckel" och fick då, vips!, fin utsikt över södra kusten. Lilla Bermuda... Det var en fin promenad.



Igår så uträttade jag några ärenden i Hamilton och medan jag promenerade längs Church Street, lite bort från centrum, så hörde jag sirener från nära håll. Samtidigt kom en man i 25-årsåldern springande mot mig i full karriär. Jag hann tänka en hel del tankar på de sekunder som det tog innan hann passerade mig: Vad har han gjort? Är han beväpnad? Ska jag brotta ner honom? (Nja, kanske inte det sista.)

Hur som helst så sprang han precis förbi mig. En civil polisbil svängde in där jag stod och en polisman kastade sig ur för att ta upp jakten, med enligt min bedömning förhållandevis goda chanser att hinna ifatt den jagade som rundade ett hörn och, tyvärr, försvann ur sikte för mig. Typiskt! ;) Ytterligare några sekunder senare kom två kvinnliga, lite lagom överviktiga poliser flåsande nerför backen med ett generat leende på läpparna. Långt efter de andra. Långt och långsamt efter de andra. Pinsamt att se. Insåg att jag skulle haft en betydligt större chans att vara den förste polisen behjälplig i jagandet.

Vet inte hur det hela avlöpte. Men det var ett stort pådrag så jag antar att "rymmaren" gjort något värre än att tränga sig före i kön på apoteket.

Äntligen ett foto från Gibbon's damavdelning. Man blir så köpsugen, eller hur? Lägg märke till det fräcka arrangemanget i taket!

När jag lämnat stan på skotern så stannade jag till i en slags avfart som ligger i en uppförsbacke, med fin utsikt över hamnen. Det ligger en del hus längs den avfarten så jag stannade skotern bakom en parkerad bil och gick neråt en bit för att fotografera. Passerade då en liten verkstad i ett garage under ett av husen, där en man på 50+ stod och grejade med nåt. Han hajade till när jag kom och jag hejade. På väg tillbaka till skotern så ropade han på mig när jag var på väg förbi hans lilla kyffe igen och vi började prata. Så typiskt för Bermuda.

Mannen, Gary, erbjöd mig att komma upp på hans tomt en trappa upp för att ta bättre foton därifrån. Så nyfiken i en strut följde med. Och hans båda knähundar. Det var fint där uppe! Vi konstaterade att de nedrans telefonstolparna och ledningarna alltid är i vägen här, men förutom det så var utsikten strålande. Han visade också runt lite i den del av huset han byggde till och erbjöd mig att komma tillbaka och fota när jag vill framöver, även då han inte är hemma. Generöst. Väl nere i verkstan ville han bjuda på drink, men där fick mitt besök ta slut. Mångsysslaren Gary vinkade av mig och pysslade vidare.



Jag åkte hemåt och log åt den plötsliga bekantskapen och det fina i att kunna vara öppen för och nyfiken på människor och deras liv utan att behöva bli överfallen och inmurad i en vägg. Det är en bonus, eller hur? ;)

På söndag kommer mamma och det ska bli så mysigt! Nu är det dax att springa!

Fin, fin helg till dig, kära läsare!