Habsburg

I två dagar har jag varit sällskapsdam utan sällskap, förvisso en paradox och det känns underligt. Mannen jag tar hand om åkte tillbaka till kliniken i Zürich igår morse och hans fru följde med. Själv blev jag kvar här ute på vischan, avvaktandes besked om att kunna åka in till Zürich, jag också. Nu är det klart att jag ska ta tåget in imorgon. Skönt! Medan jag befunnit mig i limbo här har jag läst, tvättat, mejlat, kollat jobb på nätet och promenerat.

Vid elvatiden idag så gav mig ut på slottsjakt. Inte så att jag tänkte förvärva ett, bara stifta närmre bekantskap med ett slott som ligger på en höjd ovanför Bad Schinznach och som jag endast vid fåtal tillfällen lyckats skymta från avstånd.

Efter dryga tjugo minuters tämligen brant promenad- puh! - genom skogen så vecklade en härlig utsikt ut sig. Underbara, vackra Schweiz! Skogsklädda berg och gröna dalar med bebyggelse. Kossor och får i hagar och vidunderligt snygga moln i skyn. Ja, det är lätt att bli lyrisk över vyerna i det här landet!


Någon annan än jag som får Prins Eugen-vibbar?


Slottet, Schloss Habsburg, med anor från tidig medeltid inhyser idag en restaurang. Säkert med synnerligen uppdaterade priser. Från slottstornet är utsikten imponerande. Inne i slottet kan man köpa viner med namnet Habsburg, tillverkning i Schinznach Dorf. De har såväl, vitt, som rosé och rött. Och i sluttningen nedanför slottet växer vinrankorna.


Slottet med vinodling.




Det visade sig ligga en hel liten by i anslutning till slottet och den traskade jag förstås igenom. Som jag tidigare mentalt noterat så eldar man en hel del på landsbygden i Schweiz, eller snarare förbereder sig för att kunna göra när det smäller till och blir istid igen. Det är nämligen ofta ved snyggt uppallad mot någon av ett hus väggar. Habsburg-Dorf var inget undantag. De hade allt sina vedstaplar där också. En annan sak jag la märke till var alla kaninburar utomhus. Uppenbarligen så gillar byborna sina kaniner - och jag är inte säker på att jag vill veta exakt hur...

Genomfartsvägen i Habsburg-Dorf.

Autobahn ringlar sig fram och försvinner sedan in i en tunnel. Grönskan är så kompakt att man inte ens skymtar floden Aare som korsar under motorvägen.


Det var en fin, men på uppvägen ganska svettig, promenad och i byn, strax nedanför slottet, stannade jag till och förundrades över den bjällerorkester som pågick utan paus i fårhagen där. Det var läckert att lyssna till den gratiskonsert de betande fåren omedvetet erbjöd. (Ja, hur omedvetet det var har jag egentligen ingen aning om. Kanske är fåren sjukt trötta på bjällerklangen dagarna i ända och redo att kasta sig mot elstängslet.)

Nu ska jag gå ner till den s k hotellhallen och försöka trycka i mig lite fika, eventuellt som kompensation för den dessertbuffé här jag kommer att missa när jag är i Zürich imorgon. Och jag som tänkt flera gånger att jag borde fota den så att du får se vad jag brottats med här varje fredag! Men om du tänker dig ett riktigt fint konditori, så långt från Delicato du kan komma, små portioner/bitar av allt, ungefär femton olika sorters mumsbitar att välja mellan (jag tycker att det blivit fler och fler för varje vecka, nån slags obehaglig konspiration mot mig, månne?), vackert upplagt, ja då är du nånstans i närheten av fredagsupplevelsen här på Bad Schinznach.

Ha en härlig helg!