Och promenadrundan igår förmiddag, blev som jag skrev tidigare, omfattande. Jag var ute och gick, förvisso med kortare fotopauser, i drygt 2,5 timme. Uppskattningsvis är det ca 4 km till Schinznach Dorf (Dorf = by på tyska), närmsta vägen (fast den tog så klart inte jag, inte dit i alla fall). Byn har 1600 invånare och är omgiven av bl a vinodlingar. Schinznach har ett eget vinmärke, med såväl vitt (Chardonnay och Riesling) som rött vin (kan ej druvan). Vi dricker det till maten här ibland och vinerna är klart godkända.
Schinznach Dorf vid bergets fot
Lägg märke till att det skymtar några äkta schweiziska kossor till höger (de hade faktiskt bjällror på sig, bara en sån sak)!Förutom att tillfredsställa min sedvanliga nyfikenhet på det som finns runt omkring mig, så var syftet med spankulerandet även att finna ett apotek och när jag gått igenom nästan hela byn (Bagheeras kommentar "nåja, det går väl ganska fort" som pendang till Baloos erbjudande att lära Mowgli "allt han kan", poppar upp i huvudet i såna här lägen) så materialiserade sig faktiskt ett. Jag passerade också ett bageri - de levererar allt bröd hit till matsalen på Bad Schinznach och det är SÅ fantastiskt gott att jag måste unna mig en macka några morgnar per vecka - några krogar, en bank, en mataffär, ett folkets hus, en kombinerad slaktare och ostaffär, en frisör, en vinbutik förstås och lite annat smått och gott. Tämligen civiliserat med andra ord. Men orten gör verkligen skäl för namnet Dorf för lite här och där dyker nån gammal gård upp, en äppellund eller ett gäng får på grönbete, i ordets rätta bemärkelse, för det är väldigt grönt här - mycket regn har sina fördelar. Fast det har ärligt talat inte regnat så det stört hittills, inte sett till antalet dagar i alla fall. Men det är klart, de dagar det regnat har kranen där uppe i skyn öppnats rätt rejält.
Det för mig mest överraskande inslaget i ortsbilden var den grisskära amfiteater som så småningom blev synlig på en höjd då jag gått en bit på bygatan. (Ej med på foto.) Det såg ut som ett förhållandevis nytt bygge. Läste nyligen i lokaltidningen att de haft en bejublad uppsättning av Carmen där. Trevligt!
Jag har tidigare konstaterat att folk här hälsar på en när man möter dem. Till och med några av de skolbarn som cyklade förbi mig igår, för attans vad det cyklas i detta land, hälsade Grüzie när de passerade mig. Väluppfostrade raringar! Och det är verkligen ordning och reda här. Jag måste säga att det känns tryggt att röra sig här. Jag har ju även varit ute en del på kvällarna, både här och i Zürich och den enda gång jag kände mig lite obekväm var på nationaldagen, den första augusti. Inte för att jag var rädd att råka ut för våldsamheter utan för att överförfriskade ungdomar fyrade av fyrverkerier lite till höger och vänster och det kändes ungefär som att befinna sig i närheten av Hamntorget i Helsingborg en nyårsafton. "Spännande" med andra ord...
Jorå, visst har jag än en gång haft turen att släppas ner i ett underbart vackert landskap. Hoppas du som läser kan njuta lite av landskapet du också, genom bloggen!
Ha det gott!
/Heidi
*Jo, just det, tänkte berätta att det ordnas en del trevliga saker här för hotellets och klinikens gäster/patienter samt besökarna. Jag har tidigare nämnt dessertbuffén på fredagar och på onsdagar så bjuds alla på "apero", d v s en drink före middagen. Första veckan vi var här var det spumante, schweiziskt bubbel, och förra veckan var det rosévin. Till onsdagsmiddagen är det sedan extra festligt dukat och köket har ansträngt sig extra med menyn (vilket är helt onödigt, med tanke på att den alltid håller hög klass). Här gäller det som du som läsare förstår att aktivt träna. Såväl kroppen som karaktären.
No comments:
Post a Comment