Väl framme i Lausanne, Schweiz fjärde största stad med ca 130 000 invånare, begav jag mig mot konstmuseet - ja, ännu ett, tröttnar aldrig! - Fondation de l'Hermitage medelst buss nr tre som klättrade uppför höjderna. Det var ingen lång bussresa, men dra mig baklänges vilka höjdskillnader de har i stan! Kan det ha nåt med Alperna att göra? ;)
Museet ligger vackert beläget i en park med utsikt över sjön Lac Leman och, just; alper. Den aktuella utställningen är en retrospektiv sådan om/med Edward Hopper. Tyvärr så var hans förmodligen mest kända verk, Nighthawks, inte med, vilket var en besvikelse, men det var trots det en mycket intressant utställning av en mångsidig konstnär. I källaren har de kinesiska bruksföremål i keramik från ett par olika dynastier (Ming, Qing), välbevarade, fina och så oerhört gamla. Fascinerande!
Med mer tid och ett mer sportintresserat sällskap - nä, alltså, nu hade jag inget sällskap alls, (förutom då min klon som var inne och snackade på apoteket, se nedan) men om jag haft med mig någon som var mer sportintresserad än jag - hade jag gärna besökt Olympiska museet och titta på Carl Lewis skor m m. En annan gång?
Den här gången gick det bättre med franskan, värmde ju upp den i Neuchâtel härförleden! :) Mitt stoltaste språkögonblick i Lausanne var när jag på ett apotek lyckades efterfråga värktabletter med en speciell verksam substans, specificera vad de skulle användas till samt "diskutera" för- och nackdelar mellan två olika typer av värktabletter. Vem hade kunnat ana att min apoteksfranska var så "bra"? ;)
Under detta år har jag skickat många vykort. Och med tanke på vilka vackra platser jag besökt kan man tycka att det borde varit lätt att hitta fina kort. Icke! Visserligen så är jag ganska kräsen, men vykortsutbudet har många gånger varit förvånansvärt nedslående. Det har varit dålig kvalitet på fotona, märkligt tråkiga motiv, ej uppdaterade kort från 60-talet, fasansfulla inramningar o s v. Jag vet inte hur många gånger jag stått och snurrat på ett vykortsställ, frustat över hur fula korten varit och tänkt att "de där kunde jag gjort bättre". Kör månne vykortstillverkarna med någon slags omvänd försäljningstaktik som jag ännu inte greppat?
När jag lämnade Lausanne kvart i sju på kvällen lyste solen fint på snön på bergstopparna på andra sidan sjön, lyckades jag skymta mellan huskropparna från tågfönstret. Fick tyvärr inga foton på det, vilket grämer mig. Men jag ska försöka att hålla de underbart vackra ögonblicksbilderna i behåll i minnesbanken. Lite senare på återfärden så var skymningshimlen ljuvlig, som ett täcke av ulliga, asymmetriska molnränder, varannan vitaktig, varannan röd/rosatonad. Det var häpnadsväckande att bevittna och en härlig avslutning på en lång utflyktsdag.
No comments:
Post a Comment